Den salige Nils Hermansson, biskop

Fyra veckor har vi följt Hebreerbrevet i vardagens mässor. Brevet når sin kulmen i en uppmaning: ”Vi vill genom Jesus ständigt fram­­bära lov­sång som ett offer till Gud.” Brevet har beskrivit hur Gamla förbundets offer har nått sin full­bor­­dan i Sonens evigt gällande offer.  Det passande svaret på detta offer är lovsång och tacksägelse.

Nils Hermansson var biskop i Linköping under det dramatiska och plågade 1300-talet. Han tog de sva­gas parti mot de mäk­tiga. Han stod den heliga Birgitta nära och diktade hennes tidegär­d. Hennes Uppen­barel­ser beskriver tillvarons kamp mel­lan mörker och ljus. Biskop Nils fullgjorde samma uppdrag som Jesus gav ”de tolv”, om än i en annan tid.

David gråter över sin son Absalom, trots att han har gjort uppror. Joab, Davids överbefälhavare, tvingas förmana kungen att pröva de själ­viska kän­slorna för sonen. Dessa gör honom blind för att upproret skul­le drabba hela folket. Utan rättvisa lämnas fältet fritt för onda mak­­ter. Polis och domare behövs i varje samhälle. Utan rättvisa drabbas oskyl­diga och samhället splittras. De som ut­för sin tjänst gör det för alla och står ytterst i Guds tjänst.

”Klädd och vid sina sinnen.” Så beskrivs den man som tidigare levt bland gravar, varit besatt av de­mo­ner, som sargat sig med stenar och som inte kunde bindas ens med kedjor. Världen beskrivs i bibeln drastiskt och dramatiskt. Redan Gamla för­bun­det berättar om en konfrontation mellan trons hjältar och de som plågar dem. Trons hjältar drevs ut i öde trakter och utsattes för ”hån och pry­gel, bojor och fängel­se”.