Kortpredikan 4 februari 2021, S. Nils Hermansson, biskop

 Heb 12: 18-19, 21-24; Ps 48: 2-4, 9-11; Mark 6: 7-13

Nils Hermansson var biskop i Linköping under det dramatiska och plågade 1300-talet. Han tog de sva­gas parti mot de mäk­tiga. Han stod den heliga Birgitta nära och diktade hennes tidegär­d. Hennes Uppen­barel­ser beskriver tillvarons kamp mel­lan mörker och ljus.

Biskop Nils fullgjorde samma uppdrag som Jesus gav ”de tolv”, om än i en annan tid.

Uppdraget att förkunna omvändelse, driva ut demoner och bota sjuka har ett mål, ”den levande Guds stad.” Det apostoliska upp­draget bereder väg till detta mål.

Händelserna vid Sinai berg, som fick Mose att skäl­va av skräck, pekade fram mot slutmålet.

Abels blod som ropade till Gud om det första brodermordet, pe­ka­de mot ett nytt förbundsblod som ”talar starkare än Abels”.

Människan bygger städer, imponerande kulturer etcetera, men allt be­höver renas och fullbordas.

Utan det kristna hoppet blir vi skumögda och förlorar kraften.

Hebreerbrevet ställer fram målet i all sin grandiosa storhet och glans: ”Ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem och står inför mångtusende äng­lar, en festförsamling av alla förstfödda… ni står inför Gud…”.

Genom hoppet står vi där redan i den heliga eukaristin.

Och i hjärtat: ”Kristus finns hos er, hoppet om härligheten”.

                                                                                                          pater Ingmar Svanteson