Vägens, sanningens och livets människa. ”Jag är vägen, sanningen och livet”. Jesu ord om sig själv rymmer ett hisnande budskap! Som kristna kan vi vara stolta och glada över en sådan beskrivning av vår Herre. Det är rentav en risk att orden blir för stora och hör hemma i en annan värld. Därför tar vi omvägen över oss själva. De tre orden, ’vägen, sanningen och livet’, är också en beskrivning av människan. Hon är en vägens, sanningens och livets varelse. Det kan inte sägas om någon annan i hela universum.
"Sann ödmjukhet börjar i insikten att Jesus är enda vägen till Gud". Kära systrar och bröder i Kristus, Dagens läsningar påminner oss om att den kristna tron är en relation till en person, något vi också snart gemensamt ska bekänna: Jesus Kristus, sann människa och sann Gud. För att han är sann Gud tillber vi honom. För att han är sann människa har vi hopp om att få dela hans eviga, uppståndna och fullbordat mänskliga liv.
Kära kristna, Jesu sista ord till sina apostlar har särskild betydelse för oss som medlemmar i hans kyrka. Han ”går bort”, säger han, och menar att han lämnar dem, men inte för alltid, och inte utan hjälp. Om 12 dagar firar vi högtiden Kristi Himmelsfärd, alltså dagen då han ”går bort” från dem. Hur har apostlarna reagerat på de orden? Vi kan tänka på våra familjer hur de känner det då någon ”gått bort” och inte finns kvar i familjens gemenskap.
Kära medkristna, Vad händer inom en människa när hon för första gången får höra något om ”denne Jesus” som ska ha uppstått från de döda? Vi kanske inte upplever det själva och får veta det men andra gör det. Det sker hela tiden. Det står inte i media och det syns inte i statistiken. Men det händer hela tiden. Det är vi vittnen till. Det första stora som hände i Jerusalem var ”att antalet lärjungar steg kraftigt” (Apg 6:7) sedan Guds Ord vunnit spridning. Alla dessa har blivit ”ett heligt prästerskap som frambär andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus” (1 Pet 2:5), skriver S:t Petrus i sitt första brev.
Vägen, sanningen och livet – människans sanna värdighet. Ett hisnande evangelium! Ingen flyger så högt som den fjärde evangelisten. Samtidigt är han oss mänskligt nära. Han tycks förstå människans villkor. ”Känn ingen oro”, låter han Jesus säga. Det finns många skäl till oro och inga käcka svar hjälper. ”Känn ingen oro.” Så inleder Jesus sitt avskedstal till sina lärjungar, innan han går in i sitt lidande. Han uppmanar inte till allmän bekymmerslöshet. Han säger: ”Tro på Gud, och tro på mig.” Genom tron rinner en kraft in i människan, som är starkare än oro, mörker och ondska. Inte en tro på vad eller vem som helst.