Kära bröder och systrar i Kristus, Vi hör idag evangeliet om hur templet rensas. Jesus driver ut försäljarna och penningväxlarna ur templet genom att slå ut deras pengar och välta omkull deras bord. Som förklaring säger han: ”Riv ner detta tempel, så skall jag låta det uppstå igen på tre dagar.” Evangelisten Johannes förklarar att ”det tempel han talade om var hans kropp” (Joh 2:18, 21).
Tror vi? Det var ingen akademisk föreläsning som Jesus höll den gången i templet. Han gjorde sig en piska av repstumpar – man fick inte använda käppar eller påkar i templet, inte ens för de bångstyriga oxarna. Med piskan driver han ut dem som sålde och köpte. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord. Det var inte något överilat vredesutbrott. Med helig vrede driver Jesus ut både boskap och månglare.
I dag, på den tredje söndagen i Fastan är vi ännu närmare Påsken. Jesus är med oss och leder oss: (J 2:13) ”Judarnas påskfest närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem.” I dag får vi gå med ett stycke på vägen dit. Händelsen i templet beskriver evangelisten Johannes redan i början av evangeliet, och han ägnar mer än en tredjedel av sitt evangelium åt den påskveckan. Cirka ett halvt år har gått sedan Jesu dop. Han börjar bli känd. Rykten om Hans första stora tecken och under sprider sig som en löpeld. Tre år efter den här påsken utstod han sitt försoningslidande.
Kära systrar och bröder i Kristus, För det antika Israel var Jerusalems tempel mötesplatsen mellan himmel och jord, där den andliga innebörden av Edens lustgård – människans rätta tillbedjan av Gud – åter skulle kunna komma till uttryck. Tempelliturgin med djuroffer ville visa människans vilja att för sin försoning offra en symbol för det mest värdefulla, livet självt, till Gud, för att själv bättre kunna bli ett verktyg för Guds vilja i sitt liv.
Kära bröder och systrar, kära unga! I dag hör vi att Gud talat många ord till sitt folk och att han ger dem sina heliga bud. Han säger: ”Jag är Herren, din Gud, som fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset”. Eftersom han är Gud måste alla hans barn lyda buden, de som vi sammanfattar som tio Guds bud. Dessa bud måste vi helst kunna utantill så att vi kan rätta oss efter dem. Vi har av Gud fått ett samvete för att skilja på gott och ont, på rätt och fel. Och när kvällen kommer samlar vi oss i bön och lyssnar till samvetets röst. Har vi gjort något ont ångrar vi det och ber Gud om förlåtelse. Det ska vi göra som Guds barn. När sedan morgondagen kommer efter nattens sömn och vila är vi bättre förberedda att säga nej till frestelser och försöka göra det som är gott i allt vi gör.