Predikan 3 söndagen i fastan 2024

Predikan 3 söndagen i fastan 2024

2 Mos 20: 1-17/1-3, 7-8, 12-17; Ps 19: 8-11; 1 Kor 1: 22-25; Joh 2: 13-25

Kära bröder och systrar, kära unga och kära barn,

Hur skulle det vara om vi inte hemma i familjerna hade regler? Om några bara gjorde det de hade lust med? Nej, det är vi tacksamma för att vi håller på ordningen hemma. Ja, det är alla andra tacksamma för att jag verkligen tar ansvar för mig först och andra sen.

Tre saker vi får tycka illa om:

1 Någon i familjen vet att han eller hon har en uppgift som inte är rolig. Samma person ser till att någon annan till slut måste göra det.

Det tycker vi illa om. Det gillar vi inte.

2 Någon i familjen retas. Det blir två eller tre mot en. De säger dumma saker! De skrattar och gör fräcka gester.

Det tycker vi illa om. Det gillar vi inte.

3 Någon säger, nej, du får inte vara med oss. Gå någon annanstans, du passar inte här.

Det tycker vi illa om. Det gillar vi inte.

Sådant och liknande tycker vi mycket illa om. Det sårar oss. Vi har rätt att reagera och rätt att tycka illa om och rätt att ogilla det.

Hur ska vi reagera? Ska vi göra som Jesus i templet?

Kära kristna bröder och systrar!

Guds bud finns för ordningens skull. Alla Guds bud har två betydelser, den första, att det gemensamma bästa ska kunna bli verklighet, det andra för att relationen till Gud vår Fader skall vara som den till våra föräldrar, men ännu finare, som ren tacksamhet och ödmjukhet ska den vara.

Alla Guds bud är goda bud och det är rätt att följa dem. Det är som reglerna i vårt hem. När vi följer dem är vi lyckliga tillsammans.

Jesus älskar sin Fader i himlen och templet är platsen för bön och tacksägelse. När människor vanhelgar templet säger Han: ”Gör inte min Faders hus till en saluhall” (Joh 2:16).

Kära bröder och systrar! Nu är tiden inne för oss att erkänna att vårt liv ibland liknar ett litet varuhus eller en saluhall. Vi kan ändra på det. Hur andra ser på oss är en sak, men det viktiga är hur Gud ser på oss. Gud vet vad som finns i människan. Det finaste som finns i människan är bilden av Gud själv.

När Gud ser sin egen bild i människan, gläder Han sig. När Han inte känner igen sig, söker han den hos någon annan. Gud är ju kärleken och kärleken vill bli besvarad. Hans kärlek är stark, så stark att den nästan förtär Honom. Helgonen vill också förtäras och säger: jag vill dö för Gud, jag vill bli förtärd av Hans kärlek.

Alla Guds bud är till för att kärleken ska vinna seger, seger över synd och skam, seger över likgiltighet och tvivel på Guds kärlek, den som blir korsfäst av världen men uppstår i härlighet.

När vi lever i tron på Herren vår Gud, kanske man kallar oss dårar. I så fall, låt oss vara Guds dårar. Bättre det än att vara världens kungar utan kärleken. Var och en som upplevt den sanna kärleken vill inte byta ut den mot något annat. Kärleken är värd allt!

Vi blir korsfästa för kärlekens skull och finner vår lycka i en kärlek som förtär oss. Den brinner inom oss och den förbränner oss. När den kristna kroppen brinner upp i sin kärlek till Gud, sprider sig en väldoft i hela världen. Hela världen märker Guds närvaro genom den goda, friska doften. ”Helgonet har dött” ropar de kristna som varit i närheten! Kärleken brinner ut som väldoft!

Som en parfym som fyller näsan med stor njutning är Guds nåd. Johannes av Korset känner det, inte som parfym, men som ”vindar av uppfriskande kärlek som viskar till honom”, säger han i sin dikt Andlig sång (XIV).

”Du skall inte ha andra gudar vid sidan om mig”, säger första budet. Gud vet vad som kan finnas inom oss. Där kan finnas olika avgudar som inte är statyer eller bilder eller politiska utopier. Varför skulle Gud annars säga i första budet till oss alla: ”Du skall inte ha någon annan Gud än mig”.

Du kan ha många andra saker och göra mycket du tycker om, men ingenting skall gå före Gud och vi skall inte skapa oss gudar som inte finns. Kan vi skicka detta löfte som svar till Gud som överöser oss med gudomlig kärlek? Låt oss tacka Gud för att Han bryr sig så mycket om oss, att Han ger oss sina bud att hålla! Tron och moralen kan aldrig skiljas åt. De bildar en enhet i det kristna livet.

Amen.

diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran Fäldt

 

Göran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han har i många år varit ordförande i Katolska utskottet för äktenskap och familj (KUÄF), som nu heter Familjeutskottet (FU) från nyåret 2023. Diakon Göran fortsätter nu som ledamot men inte som ordförande. 

Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året  förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område.

Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2012 och är för närvarande engagerad i det nordiska familjerådet som utbyter erfarenheter och diskuterar utvecklingen i stiften på familjeområdet.

Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta haft tillfälle att stödja människor i nödsituationer och kunnat förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Han är inte längre aktiv i Caritas lokala arbete.

Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med artiklar och bloggar i Katolskt Horisont och skriver ibland debattartiklar i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus’ katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982.

Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och har suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.