31:a söndagen "under året"

Kära bröder och systrar, kära unga och barn, Vi har nu firat Alla Helgons dag och Alla själars dag på den 1 och 2 november som den kyrkliga traditionen bjuder så länge vi kan minnas tillbaka. Att tända ljus på gravarna är en tradition som kommit till Sverige från katolska länder för att stanna. Men protestanterna ber inte för själarna i skärselden. Man älskar ljuset i mörkret. Vi ber om den eviga vilan för de döda. Det är en kärlekens plikt för oss katoliker. Vår bön hjälper dem till det eviga ljuset. Av Jesu ord till den trogne skriftlärde förstår vi att själarna har olika långt till Guds rike. De heliga, inte så långt, de mindre heliga, längre. ”När Jesus hörde att mannen svarade klokt, sade han: ’Du har inte långt till Guds rike’”.

Kära bröder och systrar, kära barn i familjerna, Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd, säger Herren. Visst är det skönt att av Herren själv få veta att Han älskar ödmjukheten hos oss, varför skulle Han annars upphöja oss? Herren Jesus själv är ju som en levande bild av ödmjukheten i allt Han gör och säger. Aldrig upphöjer han sig över andra utan ger oss förebilder i ödmjukhet. När Pilatus säger till honom efter förhöret i residenset, ”Du är alltså kung?” (Joh. 18:37), svarar han ”Du själv säger att jag är kung”. Och i stället för att säga till Pilatus: ”Jag är också din verklige konung och jag har makt över dig”, säger Han ”Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak, att vittna för sanningen” (18:37b).