27:e söndagen "under året" - årgång C

Tjänandets grund och glädje. Jesu beskrivning av tjänarens villkor är idag svårsmälta. Men på Jesu tid var hans ord inte förvånande. En an­ställd tjänare förväntades göra i ord­ning ma­ten för sin her­re, innan han själv fick äta. Tjänaren kunde inte ens förvänta sig tack för det. Det hör­de till hans tjänst. Idag kol­li­de­rar en sådan ordning med idealet av den fria och obero­ende män­ni­skan som helst inte skall be­höva stå under nå­gon.

Tjänandets värdighet. ”Odugliga tjänare”? Det är inte lätt att förstå de orden av Jesus. Inte minst i en tid som gärna ta­lar om människans rättigheter men tiger om hennes skyldigheter. Vem vill idag vara tjänare? Ordet kolliderar med drömmen om den fria och självständiga människan som inte står under eller vill lyda någon. Men det har inte alltid varit så. Förvrängning­en av or­det ’tjänare’ borde inte förvåna oss. Fienden förvrider ordens innebörd, så att vi till slut inte känner igen origi­na­let.