Tjänandets gåva, glädje och värdighet. ”Odugliga tjänare”? Det är inte lätt att förstå de orden av Jesus. Vem vill idag ens vara tjänare? Ordet tycks kollidera med drömmen om den fria och självständiga människan som inte vill stå under någon, ännu mindre lyda någon. För att tänka rätt om tjänande måste vi börja med Jesus själv. Vi påminner oss hur han före sitt lidande tvättar sina lärjungars fötter. Det var en symbolisk handling för hela hans liv och gärning, en gärning som renar lärjungarna från allt som smutsar ner och förvrider deras liv.
”När du fullgör de kristna plikterna kan den lilla tron uträtta fantastiska ting". Kära systrar och bröder i Kristus, I evangeliet bad apostlarna Jesus att ge dem större tro. Och Jesus svar är att apostlarna faktiskt ber om fel sak. De behöver inte större tro. De behöver använda den tro de redan har. Jesus slår därför ett slag för den lilla tron, av samma storlek som ett senapskorn – så litet något kan vara och synas utan mikroskop – vilket faktiskt kan förstås som en svag tro. Den är, hör vi, faktiskt tillräcklig för att uträtta fantastiska ting.
Kära bröder och systrar, idag talar Herren till oss om den sunda förkunnelsen, alltså om det vittnesbörd om Herren Jesus som går ut ur dem som är särskilt kallade att förkunna Ordet och förklara det. Paulus säger till sin medarbetare Timotheos: ”Du skall blåsa i den nådegåva från Gud som finns hos dig sedan jag lade händerna på dig” (1:6). Det framgår av hans brev att förkunnelsen är sund, alltså fri från synd, bara genom den helige Ande. Förvisso är den Helige Ande given åt alla som mottaget dopet. Jesus har ju sagt till Nikodemos, ”Den som inte blir döpt i vatten och helig Ande kan inte se Gud” (Joh 3:3).
Katolikens plikter befriar! Kära systrar och bröder i Kristus, I evangeliet bad apostlarna Jesus att ge dem större tro. Jesus svarar med det som väl idag skulle betecknas som ett ”högt” eller ett ”mycket högt tonläge”. Men Jesus bryr sig inte om ”tonläget”, bara om innehållet, det han faktiskt vill förmedla: frälsningen. Det är slutligen det enda väsentliga i kristen förkunnelse.
Tjänandets grund och glädje. Jesu beskrivning av tjänarens villkor är idag svårsmälta. Men på Jesu tid var hans ord inte förvånande. En anställd tjänare förväntades göra i ordning maten för sin herre, innan han själv fick äta. Tjänaren kunde inte ens förvänta sig tack för det. Det hörde till hans tjänst. Idag kolliderar en sådan ordning med idealet av den fria och oberoende människan som helst inte skall behöva stå under någon.