Predikan 27 söndagen under året 2019

Predikan 27 söndagen under året 2019

Hab 1: 2-3; 2: 2-4; Ps 95; 2 Tim 1 :6-8, 13-14; Luk 17: 5-10

”Tror du på Gud?” är en fråga man kan få när som helst i livet. Den som ännu inte tror vill ofta ställa en fråga till: ”Kan du bevisa att Gud finns?” Man kan svara på olika sätt, till exempel kan man ställa en motfråga eller två: ”Tror du på kärleken?” och ”Kan du bevisa att den finns?”  

 När man kommit så långt i ett samtal är de flesta överens om att det finns mycket som inte syns med ögonen, och som inte kan bevisas på samma sätt som ett åskväder, eller att kycklingar kommer från ägg.

Att Gud finns bevisas alltså på ett helt annat sätt än när man bevisar att något fungerar på ett visst sätt eller inte kan fungera på ett visst sätt.

”Ja, jag tror på Gud!” Jag vill gärna först säga att en egenskap hos tron är att ingen kan ta den ifrån mig. Det går inte, tron finns alltid där. Vad som kan hända med den är att den kan bli starkare, eller djupare, eller den kan bli svagare eller ytligare. Men den kommer alltid att finnas där – så länge vi lever.

Det andra jag gärna vill säga är att tron är något jag uppskattar. Den har ett värde för mig. Den talar till mig på ett sätt som gör mig lycklig.

Det tredje jag då gärna vill säga är att det bara kan vara Gud som gör mig riktigt lycklig. Har jag kommit så långt i samtalet med mig själv, har jag fått allt det bevis jag behöver för att tro på Gud. Jag kommer alltid att tro på Gud, jag kommer alltid att uppleva lycka när jag tänker på min tro på Gud.

Tittar vi nu på apostlarna i dagens evangelium upptäcker vi något annat typiskt för alla som tror på Gud. De säger till Jesus, som de känner som en mästare och lärare: ”Ge oss större tro”.

Varför skulle de vilja ha större tro, om de redan har tron och vet att uppskatta den? Det beror på att Herren skrämt upp dem. Först talar han om förförelserna. De förstår att han menar att någonting som lockar kan få dem att sluta vara vänner och lärjungar till Honom, att det i så fall hade varit bättre att de aldrig blivit födda. Den av lärjungarna som skulle lura bort en enda av dem som hör till Honom skulle straffas med döden, eller som Han säger: ”Det är bättre för en sådan människa som lurar bort någon som hör till Gud genom lockelser, att han hamnar i havet med en tung sten fastbunden om halsen.”

Det är klart att de blir uppskrämda. Är det så viktigt att ha tron på Gud? Om man inte lever efter tron, kan man råka så illa ut som han säger? Det var det ena som måste ha skrämt dem.

Det andra som kunde skrämma dem var att de måste kunna förlåta. Det visste de, precis som vi, att det kan vara mycket svårt därför att vi tycker att man gjort fel mot oss. Men han säger: ”Kommer han och ångrar sig, så skall du förlåta honom!”

Eftersom de visste att de kanske inte kunde förlåta ibland – eller ens ville förlåta – blev de eftertänksamma. Hur skulle de kunna klara sig i sådana situationer?

Så kom de fram till lösningen, vi förstår av erfarenhet att det också är den enda verkliga lösningen på alla sådana moraliska problem; de sade: ”Ge oss större tro”.  

Nu har evangeliet i dag redan lärt oss flera saker om tron och den sista är att tron måste leva och bli starkare och djupare ju längre vi lever. Tron kan inte stå kvar på samma nivå hela tiden. Om ingenting händer som inverkar på tron, kommer den att bli svag och ytlig men den kommer aldrig att försvinna.

Det betyder att tron vi fått alltid lever i ett sammanhang som vi blir utsatta för eller blir invecklade i. Tron har alltid en praktisk och moralisk sida. Den är inte som luften, eller doften eller musiken eller känslan. Den får oss att göra något, den vill att vi handlar i olika situationer med tanke på Gud.

Jesus ger exemplet med tjänarna som har att utföra olika sysslor. Det och det skall de göra, det och det skall de inte göra. Men när de har gjort det som förväntas av dem, ska de inte upphöja sig själva och berömma sig. Jesus säger till sina lärjungar, och nu talar han också direkt till oss: ”När ni har gjort allt som åligger er, skall ni säga: Vi är odugliga tjänare, vi har bara gjort vad vi är skyldiga att göra!”

Nästa gång någon frågar oss: ”Tror du på Gud?” vet vi att svaret inte bara är att vi tror att Gud finns utan att vår tro måste växa så att vi kan göra det Gud förväntar sig av oss som människor. Om vi inte handlar som tron på Gud förpliktar oss, är det bättre att vi aldrig blivit födda. Amen.

                                                                                                       diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran FäldtGöran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han är mångårig ordförande i katolska stiftets Utskott för  Äktenskap och familj. Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område. Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2010 och är för närvarande engagerad i förberedelserna till de nordiska familjedagarna i Norge i maj 2020. Som ordförande i Caritas Jönköping har han ofta tillfälle att vara en hjälpande hand i människors nödsituationer och kan förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med debattartiklar i Katolskt Magasin och skriver betraktelser inför helgen i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982. Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.