Kära bröder och systrar i Herren, När vi lyssnar till evangeliet idag behöver vi tänka allvarligt på vår egen väg som Jesu lärjungar. Har vi tagit frälsningen för given? Kyrkans missionerande signaleringar och försäkringar talar ju om Guds kärlek och barmhärtighet i så starka ord att vi inte tycker att vi måste göra något särskilt eller bli ”mer andliga”. Gud är kärlek. Utgivande, förlåtande, till och med inkluderande kärlek. Människan har i sitt högmod blivit sin egen religion.
Den goda kampen. ”Är det bara några få som blir räddade/frälsta?” Att en människas liv kan sluta i evig olycka, är för de flesta idag en ickefråga, eller nästan anstötlig. Om det överhuvudtaget finns ett evigt liv, så uppfattas Gud som nästintill skyldig att öppna portarna för alla som knackar på. Här finns ingen fråga alls, snarast upplevs det som en rättighet för den människa som överhudtaget intresserar sig för andliga frågor. Men så har det inte alltid varit. I andra tider har det varit en intensivt diskuterad fråga.
Kära bröder och systrar i Herren Jesus! Förbundet Gud ingår med Israel kan bara betyda en enda sak, men en livsavgörande sak, att Gud ser till var och en för sig men samtidigt till var och en som medlem i ett folk. Hur ska den här gemenskapen bestå? Ni som är unga pojkar och flickor vet ju att era lärare vill hålla ihop klassen, hålla ögonen på klassen men också på er som enskilda, ni lär er något som fungerar lika bra i fotbollslaget eller handbollslaget eller basketlaget. Det finns en ledare som kämpar för laget men inget lag skulle vara ett bra lag om inte varje spelare visste att han eller hon kände verkligt stöd som enskild person.
Befriande val. På det mänskliga livets vandring möter vägskäl. Människan måste välja. Väljer hon den ena vägen, så väljer hon bort den andra. Därför är valet ofta förenat med vånda och så kallad beslutsångest. Det vore ju så mycket lindrigare om människan slapp välja, slapp ifrån att ta ställning. Barnet i henne vill helst både äta kakan och ha den kvar.
”Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud” ropar hedningarnas apostel i Romarbrevet! Ja, och vem kunde mer instämma mer med Paulus än Petrus, som utropar ”Du är Messias, den levande Gudens son”, enligt Matteusevangeliet idag? Det finns ett stort och viktigt samband mellan Paulus hänförelse över Guds rikedom och Petrus tro på Jesus som Guds Son och det judiska folkets tro på Guds löften. Profeten Elias återkomst skulle vara tecknet på Messias ankomst.
Att förundras över kyrkan. ”Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud!” – så utbrister aposteln Paulus i dagens andra läsning. Och han fortsätter med att citera profeten Jesaja: ”Vem kan känna Herrens tankar, vem kan vara hans rådgivare?” Detta utrop är motiverat inte bara med tanke på Gud, utan också när vi tänker på Kyrkan.
Det är viktigt att fråga! Att våga fråga även de enklaste frågor, ibland kanske vi till och med kallar dem ”dumma”. Men det finns inga dumma frågor! Små barn frågar ofta. Varför det? Hur då? När då? Varför? Varför? När vi får rätta svar växer vi i kunskap som är viktigt för hela livet. I dagens evangelium ställs en viktig fråga. Någon frågade Jesus: