Kära bröder och systrar, Varje morgon när vi stiger upp får vi av Gud en ny dag. Solens värma ger Han alla, goda som onda, vinterns hårda kyla ger Han oss alla, goda som onda. Vad ska vi göra med den dag Gud ger oss? Det är enkelt: som allt levande behöver vi äta och dricka. Det kräver någon form av arbete för oss alla. Den som inte orkar får hjälp av någon, den som har kraft över använder den för andra, för goda och för onda, vi ger inte för att få en tjänst eller gåva tillbaka, för ”vi har lärt känna Kristus”, som vi läser ur brevet till efesierna. ”Sättet att ge något åt andra är viktigare än vad vi ger åt andra”. Det är viljan att ge av kärlek som betyder något. Om du skänker bort något dyrbart till någon utan kärlek, är det betydelselöst.
Den viktigaste näringen för våra liv. Kära systrar och bröder i Kristus, Idag berättar våra läsningar att livets viktigaste näring är Guds frivilliga gåva av sig själv. I första läsningen ur Andra Moseboken vandrar Israels folk i öknen, efter befrielsen från slaveriet i Egypten. Men frihetens väg är inte enkel. Folk hungrar så till den grad att de saknar tiden i slaveri, där man i alla fall hade det materiellt tryggt. När Gud svarar genom att låta folket upptäcka det manna på marken med vilket man kunde göra bröd, är det, som Jesus påpekar i dagens evangelium, inte det verkliga ”bröd från himlen” som vår responsoriepsalm idag besjöng.
Den osynliga men verkliga rikedomen. Många av Jesu liknelser är svåra att förstå, men knappast denna om den rike bonden. Han fick en god skörd och bygger större lador för att bli ännu rikare. Det behöver inte vara lador i bokstavlig mening. Det kan handla om alla slags ägodelar. Om man lever i kloster och har frånsagt sig privat egendom, kan det handla om småsaker, som betraktas som privata och som bevakas med stor noggrannhet.
Mannat i öknen är vår färdkost även i dag! Kära bröder och systrar! ”Hela menigheten knotade mot Mose och Aron i öknen.” Varför knotade Israeliterna? Varför knotar Du? De hade ju just sett Guds fantastiska tecken i Egypten! De överlevde de tio förödande plågorna som farao och de egyptiska hedningarna drabbades av. Sedan såg Israeliterna Röda havet öppna sig för dem när de jagades för att Mannat i öknen är vår färdkost även i dag!
Bröd för att leva. Efter brödundret i ödemarken drog sig Jesus undan i ensamhet, men en stor mängd människor letar efter honom och finner honom. De var entusiastiska för att han mättat de fem tusen och vill göra honom till konung för att få tillgång till hans förmåga. Samtidigt är de blinda för vad han verkligen vill ge dem. Han försöker förmana dem: ”Arbeta inte för den föda som är förgänglig, utan för den föda som består och skänker evigt liv”.
Den sanna rikedomen. Många av Jesu liknelser är svåra att förstå, men knappast denna. Den rike bonden får god skörd och bygger större lador för att bli ännu rikare. Det behöver inte handla om lador i bokstavlig mening. Det kan handla om alla slags ägodelar. Det kan till oh med, om man lever i kloster och har frånsagt sig mycket, handla om småsaker, som betraktas som privata och som bevakas med stor noggrannhet. Ägodelarna får makt över ägaren. I extrema fall kan han bli som besatt.
Den västerländska människan har resurser som aldrig tidigare i historien. Samtidigt tycks hon bli allt blindare och veta allt mindre om vad livet går ut på. Hon har större valmöjligheter än någonsin, men låter sig lätt luras och bedras. Hon konsumerar och skjuter undan insikten om att hon snart skall dö. Som Esau säljer hon sin värdighet för en tallrik soppa. Egentligen är det inget nytt.