Att bli alltmer seende. Som kristna delar vi de flesta livsvillkoren med alla andra människor. Vi följer samma lagar, både samhällets lagar och de fysiska som gäller för kroppen. ”Den yttre människan bryts ner”, säger aposteln. Också troende som kommer upp i åren ser och hör sämre. Men så tillägger aposteln: ”den inre människan förnyas dag för dag”. Allt bryts inte ner. Lärjungens inre synförmåga kan växa till. Vi är, som kollektbönen uttryckte det, ”ljusets barn”. Vi har fått del av ljuset och därmed möjlighet att se något mer än vad de fysiska ögonen ser. ”I ditt ljus ser vi ljus”, säger psalmisten. Vi är kallade att växa till och bli alltmer klarsynta.
Kära bröder och systrar i Kristus, Den som finner sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för mitt skull, han skall finna det, säger Herren. Och ändå söker vi ofta just efter livet, efter ett gott liv, ett meningsfullt liv, ett lyckligt liv. Allt detta sökande är fåfängt och missriktat, åtminstone enligt Herrens ord, för även om vi på så sätt skulle finna vårt liv, kommer vi att mista det. Det är sant att man måste ta vara på den tid man har och leva livet fullt ut medan det ännu är möjligt, men Herren syftar inte bara på att vi en dag kommer att vara tvungna att lämna den här världen, utan på att vi över huvud taget inte kan finna ett lyckligt och meningsfullt liv här på jorden.
Kära systrar och bröder i Kristus, I evangeliet idag ställer Jesus tydliga och hårda krav på den som vill vara hans lärjunge. Jesus tänker verkligen inte på det som idag kallas ”tonläget”, och att följa honom är inget fredagsmys. Men det här ska inte göra oss nedslagna. Lärjungeskapet är ingen uppgift att utföra. Det är ett liv att växa in i. Och bara möjligt med Guds hjälp och med Gud som drivkraft. Som Aposteln Paulus påminner i andra läsningen ur Romarbrevet: vi döps in i Kristus död och tar emot hans och Faderns Ande för att så kunna ”leva med honom”. Så att han också lever i och genom oss. Dvs uppfyller sina egna krav i oss. Genom att vi mottar och samarbetar med Herrens nåd som vår responsoriepsalm idag besjöng, dvs gåva av sig själv i Kyrkans oföränderliga lära och sju sakrament.
"Guds härlighet är den levande människan, människans liv är att se Gud." En vidunderlig utsaga av den helige Irenaeus (d. 202), som vi visserligen inte firar liturgiskt idag eftersom det är söndag, men som väl sammanfattar dagens läsningar: "Guds härlighet är den levande människan, människans liv är att se Gud." Hon är, som kollektbönen uttryckte det, ”ljusets barn”. Genom dopet är hon upplyst av trons ljus och har därmed möjlighet att se mer än vad de fysiska ögonen ser. ”Saligt är det folk som vandrar, o Herre, i ditt ansiktes ljus”, sjöng vi i responsoriepsalmen. Hela tillvaron kan bli genomskinlig och sakramental. Utsidan öppnar för insidan.