Kära bröder och systrar i Kristus Jesus, vår Herre! Vad vill Jesus säga till oss idag? Kyrkan låter som alltid på söndagarna och helgdagarna tre bibliska texter bli en enhet, eller ett samlat budskap. Predikantens uppgift är att försöka få fram budskapet till de troende som i tro lever dag och natt inför Gud som lever med dem och för dem i sin gudomliga kärlek. Ur Gamla testamentet talar i dag en av de fyra stora profeterna, Hesekiel. Han var känd för att predika Israels ruin. Folket förflyttades till Babylon, alltså till det stora tvåflodslandet i öster.
”Senapskornet rymmer Himmelriket!” ”Tillkomme Ditt Rike” ber vi Gud i bönen ”Fader vår”. Har du funderat på vad ”Guds rike” egentligen innebär? Jesus förklarar det i korta ord. Budskapet måste vara mycket viktigt eftersom Jesus berättar om Guds rike i flera olika liknelser.
I Guds rike råder inte våra skiftande åsikter. Kära systrar och bröder i Kristus, Ett centralt begrepp i Jesus förkunnelse är ”Guds rike”. Det grekiska ord som evangeliernas originaltexter använder, ”basileia”, betyder emellertid inte bara ”rike”, utan ordagrant faktiskt ”kungarike”. Jesus talar alltså om en monarki. Men vad menar han med det? För att kunna förstå vad bibliska ord säger till oss idag, måste vi förstå vad de innebar när de talades och skrevs, dvs vad avsändaren konkret refererade till och därmed vad de som lyssnade förstod. Låt oss just med ”kungarike” göra experimentet att det skulle vara tvärtom, dvs att vår uppfattning om ord idag skulle avgöra tolkningen.
En märklig frimodighet. En röst i dagens läsningar säger: ”Vi är alltid vid gott mod”. Rösten tillhör aposteln Paulus och han hade haft en rad skäl till modlöshet. När han på ett annat ställe räknar upp sina motgångar och sitt livs vedervärdigheter frågar man sig snarast hur han fortfarande kunde stå på benen. Han erkänner att han helst vill ”flytta hem till Herren”, men inte ens denna önskan gör honom passiv eller drömmande.
Det kan se alldeles hopplöst ut. När Israels folk hade förts bort i fångenskap till Babylon hade de sannolikt förlorat allt hopp. I sjuttio år fick de leva i främmande land. Sången tystnade, harporna var upphängda i träden. Men profeten Hesekiel ser med andra ögon, och han ser längre. Han berättar om Guds planer för sitt folk. Han talar om en liten kvist på ett högt cederträd.
Varje trädgårdsmästare vet det. Alla hans insatser har begränsad betydelse. Det som sker i jordens inre råder han inte över. Han måste förbereda, gödsla och så, vattna och rensa, men det viktigaste kan han bara invänta. Han förstår inte ens vad som sker. Han känner inte växandets hemlighet. Det hela blir ännu märkligare när han jämför det lilla fröet med den stora frukten.
Kan vi människor förstå när Gud griper in? Kan vi följa processen? Kan den mätas och registreras? – Den moderna människan är fostrad att lita på vetenskap och experter. Hon mår förvisso väl av att inte utsätta sig för vad som helst. Vidskepelse är under hennes värdighet och svärmisk andlighet är inte att rekommendera. Ändå får det kritiska sinnet inte bli något som förminskar och stänger in henne. Människan är större.