Kortpredikan 7 oktober 2024, Högtiden för S:ta Birgitta av Vadstena, Sveriges och Europas skyddspatron
Vish 7: 7-14; Ps 25: 4-5, 8-10, 14; 1 Kor 2: 6-10; Luk 10: 21-24
”Visa mig, Herre, din väg, och gör mig villig att gå den.”
Den heliga Birgittas bön är inte bara en allmän bön om att finna sin väg i livet. ”Visa mig, Herre, din väg”.Det är en bön om att se Herrens väg, och villighet att följa den.
Redan som barn visades denna väg för Birgitta. Som sjuåring såg hon i en vision den korsfäste. Hon frågar honom: ”Vem har gjort dig allt detta?” Kristus svarar: ”Alla som föraktar mig och min kärlek.”
Hennes ”väg” blev därför att följa den lidande och korsfäste. I allt hon gjorde. Hon kallar den vägen ”visheten” och aktar den högre än allt som stod henne till buds av rikedom, spira och tron. Hon tillhörde ju överklassen i dåtidens Sverige.
I Herrens lidande uppenbarades för henne himmelska hemligheter. Evangeliet säger att det uppenbaras för dem som är som barn.
I en antifon på denna dag hör vi Brudgummen, Kristus, uppmana sin brud: ”Efterlikna min ödmjukhet, säger Brudgummen, så skall ditt hjärta vara med mitt hjärta och flamma upp av kärleken till mig”.
Hennes stränga botövningar, hennes fasta, pilgrimsvandringar och askes var inte självändamål. Det var vägen att upptäcka korsets kraft och vishet. Ödmjuk och ihärdig bön upptäcker och tar emot gåvan.
Vi ser mönstret i den heliga eukaristin som är både vägledning och kraft att gå vägen. Det eukaristiska offret är det Birgitta såg som barn, Kristus på korset. Den som uppriktigt deltar i eukaristin får också kraft att följa vägen.
I kollektbönen ber vi: ”Låt oss, dina tjänare, i våra egna lidanden och smärtor se den Korsfästes härlighet uppenbaras”.
”Visa mig, Herre, din väg, och gör mig villig att gå den.
pater Ingmar Svanteson
