Kortpredikan 2 april 2022
Jer 11: 18-20; Ps 7: 2-3, 9b-12; Joh 7: 40-52
”Aldrig har någon människa talat som han.”
Men det unika och fascinerande i Jesu ord är också det som väcker motstånd.
Redan profeten Jeremias uppgift blir därför tvåfaldig, att bryta ner motståndet och att bygga upp det nya.
Folkets ledare ville inte lyssna på profetens varnande ord. Tvärtom ville de röja profeten ur vägen. Han kallar sig ett ”oskuldsfullt lamm som förs bort för att slaktas”.
Hans ord om Jerusalem skulle gå i uppfyllelse.
Ändå skymtar ett hopp. Domsorden är inte Guds sista ord. Staden skall åter byggas upp. Profeten Jeremia skulle också ”bygga upp och plantera”.
Jesu ord påverkar dem som hör dem. Men meningarna är delade och de som vill lyssna avvisas och hånas. Inte ens Nikodemos rimliga vädjan tas på allvar. Människan har denna dubbelhet i sitt eget hjärta.
Det finns något som måste brytas ner för att människan skall höra. Alla andra ord måste tystna till dess att ordet når fram och in i hjärtat.
Vad som väntar kallas ett nytt liv. Det ges som en förunderlig gåva. Och har sin källa i Kristi påsk.
Vi hör och firar det i varje eukaristi. Det fortsätter i hjärtats bön.
”Aldrig har någon människa talat som han.”
pater Ingmar Svanteson
