Predikan 30 söndagen under året 2024
Jer 31: 7-9; Ps 126; Heb 5: 1-6; Mark 10: 46-52
Kära bröder och systrar, kära unga och barn,
Gå din tro har hjälpt dig! Bartimaios är kanske inte som du och jag, eftersom vi inte är födda blinda. Vi är inte heller som han. Våra namn är helt bortglömda om 100 år men hans lever kvar efter 2000 år. Så länge det glada budskapet förkunnas av Kyrkan är Bartimaios’ tro med!
Han hade den unika lyckan att komma Jesus nära och höra hans röst men inte se honom. I den här folkmassan som var på väg ut från Jeriko spreds ryktet att Jesus gick bland dem. Bartimaios såg sitt tillfälle och ropade efter Jesus. ”Rabbouni, gör så att jag kan se!” Han har tron på det övernaturliga. Det är en enorm skillnad! Jesus själv måste ha slagits av hur djup och fast mannens tro på honom som helbrägdagörare var. En ”helbrägdagörare” är en som gör det sjuka friskt. Det händer oftare än man tror.
Bartimaios var inte ute efter att få stöd och tröst, utan efter ett helt tillfrisknande. Om vi går till Vårdcentralen med våra kroppsliga sjukdomar säger vi inte till läkaren i ett nödrop, ”bota mig från min diabetes eller min migrän”. Vi ber om tröst och medicin. Vi väntar oss inte omedelbar förändring.
Kära bröder och systrar,
Det är inte svårare att be Gud om hjälp i sjukdom eller krig än när vi är friska och inte lider nöd.
Vi tror kanske att vi måste anstränga oss dubbelt så mycket i bönen om vårt problem är stort. Men ofta märker vi att vi får lika mycket hjälp om vi bara säger ”Jag litar på Dig min Gud! Vad ska jag göra? Du vet vad som är bäst!”
Markus’ ord om den blinde Bartimaios tyder på att den sortens bön har störst chans att bli hörd. I en så svår situation, som den att vara blind, räckte det för honom att bara lita på Jesus för att bli helt botad.
”Gå, din tro har hjälpt dig!”
Profeten Jeremia har också tro på Gud som leder oss på vägen: ”På en jämn väg där de inte snavar för jag dem till strömmande vatten”. Vi har ju erfarenhet av att ”snava” på vår livsväg. Snavat har vi alla!
Vi behöver alltså inte oroa oss över någonting, till slut kommer Gud att visa oss vägen och vi får den hjälp vi bett om – bara vi uppmärksammar det.
Gud är sådan att Han offrar sig av kärlek för oss. Till slut visar Jesus att det är Fadern som verkar genom Sonen som han gjort till överstepräst: ”Han tog sig inte värdigheten som överstepräst utan fick den av den som sade du är min son jag har idag fött dig”, som Paulus säger i Hebreerbrevet idag.
Kära bröder och systrar, kära unga och barn, låt oss alltid lita på Gud utan att krångla till det. Du som vill bli bönhörd, säg till Gud vad du behöver på ett enkelt sätt, som Bartimaios, ”Herre gör så att jag kan se igen”. Säg bara: ”Herre, jag har snavat igen och slagit mig och jag är så gränslöst trött på det. Res mig upp!”
Du kan alltid be så. Men du måste tro på det! Har du inte tro så stannar inte Jesus vid din sida och frågar vad du vill honom.
Vi ska bli förvånade hur ofta Gud kommer till vår hjälp på det sätt som verkligen är en god hjälp, inte som svar på våra dumma idéer om vad vi egentligen tror oss behöva. För dem behövs inte tro. Då handlar det bara om att kräva vår egen rättvisa. Vi är som människor ofta väldigt dumma människor. Men att snava måste inte göra oss förbittrade och alltför självkritiska! Vi får alltid be Gud om hjälp med oss själva. Det finns inga hopplösa fall! Guds nåd och barmhärtighet är något övernaturligt, olikt oss. ”Gå, din tro har hjälpt dig!” Amen.
diakon Göran Fäldt
