Predikan 20 söndagen under året 2024
Ords 9: 1-6; Ps 34; Ef 5: 15-20; Joh 6: 51-58
Den första läsningen denna söndag talar om Visheten. Den är som ett rum, en rymd eller en avskild plats där den låter sig uppsökas och finnas. ”Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sina sju pelare”, säger författaren till Ordspråksboken.
Men vad är Visheten om den också skapar något som inte fanns. Är Visheten en egenskap hos Gud? I så fall lyssnar vi som om vi lyssnade, eller försöker lyssna, till den Helige Ande.
Visheten uttalar också råd till den som läser och lyssnar. ”Kom ät mitt bröd och drick vinet jag blandat”.
I den heliga liturgin förbereder prästen, eller hans medhjälpare diakonen, de offergåvor Kyrkan frambär till Gud genom Kristus som är den egentlige offerprästen. Han säger tyst över vinet och vattnet: ”Genom detta vattnets och vinets mysterium, må han som för vår skull blivit sann och verklig människa, ge oss del av sin gudomliga natur”.
Visheten pekar på dessa ord under mässans offertorium när den säger ”Kom! Ät mitt bröd och drick vinet jag blandat”. Men Visheten tillägger som en varning att inte missbruka offergåvan, ”Överge enfalden så får ni leva, följ förståndets väg” (9:6). Ni måste vara på ett visst sätt för att kunna ta emot och delta i Herrens måltid. Sök visheten där den kan finnas – hos Gud.
På ett sätt får vi hjälp att förstå vad visheten är, den har sitt ursprung hos Gud, det vill säga det Gud vet av evighet, medan dem timliga människan har ett begränsat förstånd och saknar vishet. Därför säger Visheten: ”Överge enfalden så får ni leva, följ förståndets väg” (9:6). Vad är egentligen ”enfald”? Är jag enfaldig, är jag då dum, envis som synden, egocentrisk?
Det är på grund av vår enfaldighet och egensinnighet som vi före kommunionen säger, ”Herre, jag är inte värdig att du går in under mitt tak men säg bara ett ord så blir min själ helad”. Vi ber att Guds vishet ska förvandla vår enfaldighet. Varför? Ordspråksboken säger det klart och tydligt, ”så får ni leva” (9:6).
Det finns de som ses och uppskattas som visa människor. Paulus vägleder de trogna i Efesos om det rätta kristna uppförandet. ”Se alltså noga upp med hur ni lever, inte som ovisa människor utan som visa” (5:15), säger han. Visheten är på det sättet något man lär sig. Utnyttja tiden till att bli visa, menar aposteln: ”Ta väl vara på den tid som är kvar, ty dagarna är onda” (6:16).
De finns också de som inte alls uppskattas och som man undviker, de som ”är oförståndiga och inte vill förstå Herrens vilja”. Sök istället gemenskapen med de visa och kloka, ”tala till varandra med psalmer och hymner och andlig sång, sjung och spela för Herren av hela ert hjärta!”
Gud vare lovad och prisad för församlingen Han samlat omkring sig och öppnar för alla utanför. Kom, var inte rädda!
Läsningarna idag talar om för oss hur vi ska fira eukaristin och hur vi ska ta vara på dess verkningar under alla de kommande dagarna till nästa Herrens dag, eller till den dag i den kommande veckodag då vi kan möta Gud i kyrkan och få Livets bröd i vår själ så att vi blir visa och förståndiga och mindre okloka och enfaldiga.
Budskapet denna söndag är mångfaldigt eftersom söndagens läsningar alltid är mysterium, det vill säga, ju närmare vi kommer sanningen, ju mer sluter den sig för oss så att vi söker med större kärlek. Gud söker kärleken inom oss och vill locka fram den. ”Kom! Ät mitt bröd och drick vinet jag har blandat” är en inbjudan att söka Gud själv i eukaristins mysterium. ”Tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår Herre Jesu Kristi namn”, uppmanar aposteln. Ingen har direktkontakt med Gud. Kontakten med Gud sker alltid genom den som förmedlar, och som Jesus ger uppdraget. Kristus genom kyrkan Hans kropp, kommunionen genom prästen som en andra Kristus och som en Andens tjänare i ödmjukhet.
Kardinalen Charles Journet förklarar mässans mysterium så: ”Mässan är den oblodiga närvaron av det enda och unika blodiga offret på Korset”. När vi firar detta stora mysterium får vi alltså göra det ”med hymner och andlig sång” Gud till ära och oss alla till uppbyggelse. Ibland sjunger vi den gamla katolska vardagssången, ”Den signade dag”. Då minns vi den heliga familjen, då minns vi Maria och hjälpen vi får av henne: ”Maria vår Moder i himmelens ljus, du ber för oss syndare, alla, du doftande ros, du gyllene hus, bevarad från arvsyndens galla”.
Hur tacksamma ska vi inte vara för allt vi får uppleva i vår gemenskap som kristna. ”O bed för ditt barn om visshet och tröst, när rådvill jag vill dig åkalla” (Cecilia 387: 6).
Kära medkristna, kära älskade syskon i Guds stora familj! Gud vill visa oss vad vishet och klokhet är och varför vi ska eftersträva dem. Vi har idag Bibelns ord att ta vara på: ”Överge enfalden så får ni leva, följ förståndets väg”, säger Ordspråksboken. Gud talar med mildhet och kärlek till oss sina älskade barn. Låt oss då vända vårt öra till Honom! Amen.
diakon Göran Fäldt
