Kardinal Joseph Zen

Bäste vännen och klasskamraten åren före studenten i hemstaden Stockholm hade, liksom den yngre brodern, svårt att få vänner, både i skolan och i kvarteret på Kungsholmen. Anledningen? Pojkarnas pappa var idrottsredaktör på den kommunistiska dagstidningen som fanns då. Skolkamraternas föräldrar sa ifrån: ”Ni för inte leka med pojkarna”.

Vi var ändå bästa vänner. Efter studenten fick min gamle skolkamrat ett erbjudande från Kina att studera 3 år i Beijing – eller Peking som man sa då – som belöning för pappans medverkan på en kommunistisk dagstidning i Sverige. Min vän blev efter de tre åren en ofta anlitad Kinakännare. Han skrev en bok om sina studieår men blev aldrig kommunist. Han blev så småningom chef för Etnografiska muséet i Stockholm. Det ligger intill Sjöfartsmuséet och Kaknästornet för dem som känner till huvudstaden lite grann.

Han hade alltså upplevt en sida av Maos Kina. En annan person i ungefär samma generation är författaren Örjan Berner som kom ut med boken ”I Revolutionens Peking – Intriger, drömmar, stormaktsspel”, 2018. Berner arbetade under flera år på svenska ambassaden i Peking och hör nu till vårt lands främsta Kinakännare. Det han har att säga om Maos Kina överensstämmer helt med kardinal Zens erfarenheter och förståelse av denna världsnations historia och utveckling som enpartistat.

Man känner igen Zens sammanfattning i Youtubeintervjun i Berners ord om hur Kina måste lösa sina sociala och ekonomiska problem: ”En kommunistisk stat måste styras av ideologi, ha klasskamp och jämlikhet som rättesnöre, inte låta sig ledas av en hierarkisk, byråkratisk apparat. Sovjetunionen var ett varnande exempel. Där hade man övergett marxismen-leninismens principer” (sid 48).

Nu vet man att man aldrig kan kompromissa med en kommunistisk enpartistat. Den kommer alltid att kräva ”fullständig underkastelse”. Den formen av underkastelse är nu vardagssituationen för Katolska kyrkan i folkrepubliken Kina. Kardinalen får ofta frågan från kineser som kommer till Hong Kong om han kan göra något för att hjälpa dem att överleva som katoliker och Kyrka. Varför han är så fullständigt pessimistisk framgår av intervjun som nu bör erkännas som ett nutida historiskt dokument av stor betydelse.

Vatikanen har inte lärt sig av den misslyckade ”Ostpolitiken” från tiden efter Andra Världskriget. Det är mycket sorgligt att behöva konstatera. Man kan inte vinna något genom diplomati och avtal med en diktatur, säger Zen. Vi kan bara be. Vi måste söka trons människor i den fria världen och i Kyrkan som kan utmana förtrycket. Kinas myndigheter har visat sig kunna kompromissa med Kyrkan ibland, främst därför att katolikerna har varit och är bra människor som arbetar hårt. Kloka präster har förstått att leva med myndigheterna och visat rätt respekt. Har man velat göra en procession med Mariastatyn har man varskott polisen och sagt att ”det är bara runt kyrkan vi ska gå och försöker inte gå längre bort.” På det sättet har det funnits en viss samlevnad som kompromiss så länge i alla fall den underjordiska kyrkan varit lojal med den Heliga stolen och Rom. Den kyrkan kommer inte att överleva, säger kardinalen.

 Nu behöver Kina inte längre utöva en vardagskompromiss eftersom den Heliga stolen genom statssekreteraren kardinal Parolin undertecknat ett avtal med regeringen i Beijing. Därför intensifieras förföljelserna mot all religion – även den katolska. Resultatet av Vatikanens nya ”Ostpolitik” är en katastrof och det är Vatikanens fel. Man har spelat med makten och inte försvarat tron.

”En kommunistisk stat måste styras av ideologi, ha klasskamp och jämlikhet som rättesnöre, inte låta sig ledas av en hierarkisk, byråkratisk apparat”, skrev Örjan Berner i sin bok som är en vägledare av klass för den som vill förstå vad som händer i världsnationen Kina och som vill be om frihet för dess folk. Läser man den, vill man säkert av goda skäl också läsa kardinal Joseph Zens nyligen utkomna bok ”For Love of My People I Will not Remain Silent on the Situation of the Church in China”.

                                                                                                              Göran Fäldt