Präster förbereder sig för begravningsmässan för påven emeritus Benedictus XVI den 5 januari 2023 på Petersplatsen. (foto: Franco Origlia / Getty Images)

I mitt försök att motbevisa katolicismen hade jag bara bevisat det för mig själv. Min fru och jag var medlemmar i en evangelisk "icke-konfessionell" kyrka, och jag arbetade på ett protestantiskt gymnasium. Jag visste att jag inte skulle kunna fortsätta arbeta på skolan om jag gick med i den katolska kyrkan. Så jag minns att jag satt i kyrkan en vecka och tänkte för mig själv: "Jag kan vara katolik i teologi och bara fortfarande gå i den här protestantiska kyrkan."

Tack och lov blev den tanken, en riktigt dum sådan, erkänd för sin idioti. Jag insåg att det var meningslöst att tro på den katolska kyrkans läror och ändå inte tillbe i mässan. Om jag trodde att kyrkans lära var sann, då trodde jag att eukaristin verkligen var Jesu Kristi kropp och blod. Och om jag trodde det, varför skulle jag då tillåta något att hålla mig borta från eukaristin?

Nu är jag katolik.

Det var eukaristin som drog mig in i den katolska kyrkan, något som ingen apologetik, historia, bevis, Skriften eller något annat kunde göra, eftersom eukaristin är något fysiskt – Kristus på korset och uppstånden från de döda, som drar alla människor till sig. Vetenskapen kan övertyga intellektet, men det krävs en fysisk kraft för att sätta en fysisk kropp i rörelse. Eukaristin är ett konkret objekt som oavbrutet drar i alla dem som ser världen för vad den verkligen är – eller rättare sagt, för den som den verkligen är.

Jag vet att min historia inte är unik. Nästan alla protestantiska konvertiter vittnar om eukaristins kraft i sina omvändelseberättelser. För det första inser vi att vi har läst vissa avsnitt i Skriften genom en lins, eller att vi bara ignorerade dem. I synnerhet Kristi ord vid den sista måltiden, kapitel 6 i Johannesevangeliet och några avsnitt från Paulus. Sedan lär vi oss om den sanna innebörden av dessa ord. Vanligtvis får vi genom att läsa kyrkofäderna reda på att kristna alltid har trott på Kristi verkliga närvaro i eukaristin, och då längtar vi innerligt efter att ta emot honom.

Med andra ord upplever vi i oss själva en eukaristisk väckelse. Floden av konvertiter till katolicismen är en egen väckelse, och den verkar ha pågått i årtionden.

Den katolska kyrkan befinner sig just nu i ett år av eukaristisk väckelse, och jag vågar påstå att vi före detta protestanter har en viss insikt av erfarenhet om hur en väckelse ser ut, åtminstone på hjärtats nivå. Det betyder inte att vi alla nödvändigtvis känner till det fulla djupet av eukaristins innebörd, skönhet, godhet, passion och kärlek.

Jag tror att jag med säkerhet kan säga att en del av vår väckelse består i att erkänna att vi aldrig kan känna eukaristins mysterier fullt ut, för det skulle vara att lära känna Jesu hjärta fullständigt.

Och väckelse handlar inte ytterst om kunskap, utan kunskap är en plats där en personlig väckelse kan börja. Vi före detta protestanter drogs till eukaristin magnetiskt för att vi kom att tro att Jesus verkligen var närvarande, men inte bara för att vi kom att tro på den. Jag kunde till exempel ha förblivit katolik i min teologi och stannat utanför kyrkan, men den kunskapen i kombination med en uppriktig önskan att möta Kristus var det som lockade mig.

Vi vill vara nära Jesus; vi vill vara i hans närhet; vi vill att han ska visa sig för oss; vi vill att han ska se oss; Vi vill ha den konkreta upplevelsen av att titta på honom; vi vill delta i hans gudomliga liv; vi vill tillbe honom på rätt sätt; Vi vill se hans kärlek. Allt detta skulle vara mer än tillräckligt, mycket mer än vad medlemmar av ett fallet släkte ens skulle våga begära. Men sedan, bortom våra vildaste förhoppningar, vill Jesus allt detta också för oss, och han vill att vi ska förtära honom, äta hans kött och dricka hans blod.

Inte alla av oss före detta protestanter har upplevt denna personliga eukaristiska väckelse på samma sätt, men vi har alla upplevt den på något sätt. Vi har insett att det som är för bra för att vara sant faktiskt är sant, och när vi har funnit den dyrbara pärlan är vi villiga att byta ut allt, inklusive våra jobb mot en enda sak, för några av oss: Jesus.

Matt D'Antuono

Matt D'Antuono  är fysiklärare, diskussionsmoderator för Great Books för Angelicum Academy och medlem i gemenskapen för Friars of the Renewal. Han bor på en hobbygård i New Jersey med sin fru och nio barn. Han har kandidatexamen i fysik och filosofi, en magisterexamen i specialpedagogik och en magisterexamen i filosofi, och han arbetar för närvarande på en doktorsexamen i filosofi. Han återvände till den katolska kyrkan 2008. Han är författare till A Fool's Errand: A Brief, Informal Introduction to Philosophy for Young Catholics, The Wiseguy and the Fool och Philosophy Fridays. På YouTube hittar du honom på DonecRequiescat och hans familj på MisterD418. Matt är också en katolsk talare och medlem i Catholic Speakers Organization (CatholicSpeakers.com).

Till svenska, april 2024, Eva-Lotta Svensson

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här