Biskop Joseph Strickland leder rosenkransbönen utanför den nordamerikanska biskopskonferensens mötesplats i Baltimore den 14 november. Samme biskop Strickland hade av påven Franciskus avlägsnats från sitt stift Tyler, den 11 november. (foto: Shannon Mullen / CNA)

Entledigandet av biskop Joseph Strickland av Tyler i Texas (USA) speglar vår egen tid på ett sätt som inte varit möjligt för bara 10 år sedan. Det visar upp ett klickväsen som hotar kyrklig kommunion och en extrem roll för sociala media. Det berättar om nya regler för uppsägning av biskopar.

När en biskop lyfts bort från sitt stift blir det, även om det anses bäst för den lokala kyrkan, en sorgesam historia. I den här historien är den ende som kanske inte är ledsen, biskop Strickland själv. Man får intrycket att det var just det här resultatet han ville uppnå. Det var inte bara det att han vägrade avgå på påvens begäran och att han därför blev entledigad från sitt ämbete som biskop.

Under de senare månaderna har biskop Strickland blivit allt mer extrem i angreppen på den Helige Fadern. Nyligen har han på en konferens i Rom hållit tal och med gillande läst ur ”ett brev från en vän” i vilket ”usurpatorn” påve Franciskus’ legitimitet ifrågasattes. En biskop som handlar så, när det gnisslar mer och mer med Rom, behöver inte vänta på att bli körd på dörren utan öppnar den själv och ber att få den igenslängd bakom sig i ryggen. Det är tänkbart att biskop Strickland, nu som frikallad från herdeskapet över Tyler, är friare att resa omkring och säga vad han vill om den Helige Fadern.

Stiftet Twitter

Utan att skylla något på de troende katolikerna i Tyler, är stiftet ändå kyrkligt något av ett dunkel. Biskop Strickland var inte bara biskop av Tyler utan också titulärbiskop av Twitter där han hade fler följare än katoliker i sitt lilla stift.

Stiftet Twitter – och andra analoga internetstift – är något helt annat. Imperativet är att inte bygga upp enheten i en existerande flock utan snarare att dra till sig en självutvald flock genom att dra upp skiljelinjer mot andra.

Biskop Strickland är i alla avseenden en stillsam man. Men sedan han börjat avfyra tweets med hjälp av kräklan, har biskop Strickland blivit alltmer högljudd utan att därigenom främja kommunionen med dess rötter i den katolska tron, utan aggressivt och i en slags partiliknande anda börja uppträda som en trons försvarare. Jag tvivlar på att biskopen av Tyler någonsin skulle skriva ett herdebrev där han kallar den Helige Fadern en ”diaboliskt vilsegången clown,” men biskopen av Twitter har faktiskt delat en sådan tweet med godkännande, då någon annan använt just de orden.

Biskopen av Tyler skulle inte betrakta det som stöd för sitt folks helighet att nedvärdera den Helige Fadern och rubba de sammanhållande banden med honom. Biskopen av Twitter gör det däremot till ett favorittema i sina predikningar.

Biskop Strickland har nu befriats att, om han skulle vilja det, ägna krafterna åt sin adopterade, självutsedda, virtuella flock. Det digitala gör det till en möjlighet idag och biskop Strickland är inte den ende bland präster som valt den vägen. Och han är inte heller den ende som, på grund av ett sådant val, råkat illa ut.

Inte helt ovanligt

Många nya inlägg om biskop Stricklands entledigande rubricerade det som en ”ovanlig” åtgärd. Så är det ju. S:t Johannes Paulus II avskedade bara, om jag minns rätt, en eller två under sitt långa pontifikat.

Påve Benedikt har i några av fallen, utan att avslöja skälen, entledigat fyra biskopar under pontifikatet, alltså på samma sätt som i fallet biskop Strickland. Det rutinmässiga förfarandet har, som det ser ut, blivit mindre ovanligt under Benedikt XVI, nämligen på så sätt att ett entledigande av en biskop som inte beror på olämpligt personligt uppträdande eller medagerande i brott enligt kanoniska lagen, utan snarare på vanstyre, eller misskötsel av stiftets uppgifter, eller någon annan omständighet som inneburit att en fortsättning i tjänsten ”inte är genomförbar” – som kardinal Daniel DiNardo av Galveston-Houston uttryckt det i fallet biskop Strickland.

Påve Franciskus har tidigt i pontifikatet (2014) uppdaterat Vatikanens normer i frågan om uppsägningar. Det har tydliggjorts att han kunde ”be en biskop att lämna in en avskedsbegäran från biskopstjänsten efter att förklarat skälen för sin begäran, och efter att noga ha lyssnat till skälen i en broderlig dialog.”

“Skälen” och “dialogen” behöver inte offentliggöras. Det vanliga verktyget för processen är en konfidentiell ”apostolisk visitation”, i vilken påven sänder andra biskopar för att undersöka sakernas tillstånd i ett visst stift, vanligen genom intervjuer och genomgång av dokument. En visitation i biskop Stricklands stift genomfördes i juni i år.

Normerna 2014 gjorde det klart att den Helige Fadern kunde inbjuda en biskop att avgå utan att pålägga honom det kanoniska straffet ”berövande” av ämbetet. Vanligtvis accepteras begäran att avgå av biskopen; i andra fall vägrar han, och blir då entledigad. Normerna 2014 uttryckte klarare vad som redan tillämpades i praktiken, nämligen att den Helige Fadern har auktoriteten att avskeda en biskop, även om kanoniska brott inte skulle föreligga. Biskop Strickland har själv erkänt denna auktoritet. Flera amerikanska biskopar har avskedats på grund av bristande ordning och skötsel än av andra skäl som kanoniskt straffbara.

Biskop Robert Finn av Kansas City-St. Joseph, Missouri (2015) och biskop Richard Stika av Knoxville, Tennessee (2023) ombads avgå och gjorde det också. Biskop Martin Holley av Memphis, Tennessee (2018) och biskop Daniel Fernández Torres av Arecibo, Puerto Rico (2022) avskedades utan att ha bett om att få avgå, som i fallet biskop Strickland. En annan valmöjlighet togs i bruk i fallet biskop Jeffrey Montforton av Steubenville, Ohio, nu i september, då han överfördes till Detroit som hjälpbiskop, vilket var mycket överraskande eftersom han förlorat förtroendet bland  prästerna i sitt stift.

Fastän biskop Stricklands vårdslösa aktivitet i sociala media var det som drog till sig uppmärksamheten i Rom, kan det till slut ändå vara misskötsel av stiftet som ledde till avskedandet. Åtminstone en präst i Tyler, fader Tim Kelly, har på grund av biskop Stricklands avgång skrivit, att ”många bra människor har tagit illa vid sig under hans ledarskap”, när ett visst mörker lagt sig över stiftet Tyler.”

Hur blir det nu?

En vanlig reaktion på biskop Stricklands entledigande har varit, ”Om Strickland sparkas på grund av X, varför sparkas inte Biskop den och den, på grund av Y?”

Det är den oundvikliga konsekvensen av varje avskedande i tjänsten eller Kyrkans disciplin med anklagelser om dubbelmoral i jobbet. Reaktionen hur andra ska behandlas i fortsättningen är i sig ingen ursäkt för den avskedade att uppträda som han vill, utan kan urholka förtroendet för den som avskedat. Både påve Benedikt och påve Franciskus har båda upplevt samma kritik, men de som höjt rösten och oroat sig för framtiden hörs mer nu, eftersom man inte kan komma ifrån påverkan av digitala media.

Vad kan då biskop Strickland vänta sig den närmaste tiden? Det beror på honom själv. Emeritusbiskopar har anmärkningsvärt stor rörelsefrihet och möjlighet att agera. Biskop Strickland hör till dem. Han hade rätt att delta i veckans biskopsmöte i Baltimore. Likväl har han föredragit att be rosenkransen utomhus som fortfarande sittande biskop av Twitter, istället för att som emeritusbiskop av Tyler inta sin plats som en av flera hundra biskopar inomhus.

Fader Raymond de Souza

Till svenska i november 2023, Göran Fäldt

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här

Läs också: Den entledigade biskopen Strickland leder rosenkransbönen utanför biskopskonferensens i USA möte