Johan Ludwig Lund (1777-1867), “The Resurrection of Christ”. (foto: Public Domain)

”Tiden är nu inne för att människans själ prövas.” Ja, det är nog så att kvinnors och mäns själar prövas nu, särskilt trons människor. Vi upplever i vårt dagliga nu en verklig utmaning. Måste vi ställa oss frågan om vi verkligen tror på trons sanningar? Låt mig komma till saken. Jag menar frågan om vi verkligen tror att Jesus uppstod från de döda. Följdfrågan är om det gör någon skillnad vad vi tror.

Det är ett historiskt faktum att Jesus från Nasaret har dött. Han avrättades av romarna på det offentliga och disciplinerade sätt som de var kända för. Det finns inget tvivel kring Jesu död. Folk började på tredje dagen efter hans död säga att de sett honom levande. Det var inte bara någon enstaka individ som yttrade sig för egen del utan att någon annan kunde bekräfta det. Tvärtom var det många tillsammans som påstod att de sett honom vid en viss tidpunkt. De hade kunnat röra vid honom, tala med honom och sett honom äta något. De stod fast vid vad de sagt.

Ingen av dem hade kunnat få ut något till egen fördel genom att hitta på en sådan historia. Gruppen efterföljare fick tvärtom utstå påtryckningar att ändra sin berättelse.

Enligt traditionen gick 11 av de 12 apostlarna martyrdöden till mötes och flera under uppskakande och plågsamma former. S:t Petrus och S:t Andreas fick själva genom korsfästelsen. S:t Bartolomeus skinnflåddes levande. Kan någon vid sina sinnens fulla bruk allvarligt föreställa sig att de alla hittade på historien om uppståndelsen? Kan man inte tänka sig att åtminstone någon av dem justerade sin historia under sådana former av hot och tvång?

Inte en enda av dem har menat att de hittat på. De har hela tiden hållit fast vid att de sett Jesus levande, i hans kropp, på den tredje dagen efter att han dött och blivit lagd i en grav. Alla dessa vittnesbörd är offentliga och tillgängliga. Det är historiska fakta som dokumenterats i vida kretsar. Den mest logiska slutsatsen man kan dra är att Jesus verkligen uppstod från de döda.

Så snart man accepterat Jesu Uppståndelse som ett historiskt faktum är det inte längre uttryck för förnuftet att tvivla på Jesu identitet i dess helhet. Han var den han hävdade att han var, nämligen Guds Son. Och om det är förnuftigt att tro att Jesus är Gud då är det också förnuftigt att tro på det som judendomen håller för att vara grundläggande sanningar.

Jesus själv uttalade att han var den som uppfyllde löftena till det judiska folket. De fem Moseböckerna, historieböckerna, profeterna, vishetslitteraturen, vittnar alla om sanningen. Uppståndelsens historiska sanning är beviset för sanningen i den hebreiska Bibeln.

De kristna i den moderna tiden har vant sig vid att omtolkningar av tron tar bort betydelsen av det övernaturliga och immateriella. Folk vill till exempel hävda att Gud inte skapade oss utan att vi som människor skapade Gud ”efter vår avbild och lik oss.”

Jag tycker inte det är klokt och förnuftigt att avfärda kristendomen på det sättet. Vi människor skapar naturligtvis alla slags avgudar hela tiden. Man skulle naturligtvis kunna hävda att grekerna och romarna skapade gudar efter deras egna avbilder (inte alltid så snygga) och lika dem. Deras gudar är egentligen bara svaga människor utrustade med superkrafter. Men vem skulle kunna uppfinna en gud med de drag som är typiska för Jesus? Jesus är inte en gud som kräver offer av människor. Han offrar sig för oss. Jesus kom inte till världen för att köra med oss och läxa upp oss. Han kom för att inbjuda oss till en kärleksfull personlig relation med den gudomliga Treenigheten. Man kan ju fråga sig vilken annan religion eller filosofi har någonsin fört fram en tanke som har någon likhet med Treenigheten, denna Yttersta makt i universum som är en kommunion mellan kärleksfulla personer.

Kristendomen är inte bara en myt till som uppfunnits av primitiva människor för att förklara naturens fenomen som vi nu kan förklara med vetenskapens hjälp. Vid närmare eftertanke så är varken den kristna eller den hebreiska Bibeln intresserade av sådana ting. Judarna uppfann inte en gud som styrde solen eller en gudinna som styrde månen. De gjorde inte bilder av Tor som mullrade eller av Zeus som blixtrade.

Den hebreiska kosmologin har sin egen ställning bland de uråldriga skapelseberättelserna och överträffar dem alla i makt och det djärva i själva påståendena. Jahve skapade hela kosmos ur ingenting som en akt av kärlek. Jahve styr alla ting. Livet, döden och Jesu Uppståndelse bekräftar den hebreiska kosmologin och övergår slutgiltigt alla andra äldre myter. 

Jesus kan inte heller nedgraderas till någon slags arketyp enlig Jung. Han är inte en universell, arkaisk symbol eller bild. Jesus kan inte reduceras till något vagt uttryck eller exempel på kollektiv, omedveten fantasi eller önskedröm. Jesus från Nasaret var i alla avseenden en mänsklig varelse. Det kan inte betvivlas på någon punkt.  Han avrättades och begravdes. På tredje dagen uppgav flera människor att de sett honom levande. Ingen av dem kunde fås att överge sina vittnesmål trots försök att med hotelser påverka dem.

Jag upprepar min inledande och utmanande fråga. Tror ni verkligen att Jesus uppstått från de döda? Det räcker inte att vi går med på denna tro därför att vi fick lära oss den som barn. Det är inte tillräckligt att omtolka vår tro genom den moderna, vetenskapliga rationalismens glasögon. Det är inte bra nog att reducera den kristna tron till gamla myters status.

Vi kan inte kompromissa med den principen. Jesus är den levande Gudens Son. Det måste bli ett slut på all stepdancing kring denna centrala fråga för att vi ska känna oss bekväma i vårt avkristnade samhälle. Vi måste vara villiga att utan tvekan eller kompromissande intyga den historiska sanningen i Uppståndelsen.

Den judisk-kristna förståelsen av världen och den mänskliga personen är den verkliga sanningen, inte en metaforisk sanning. Vi behöver ha detta med oss i arbetet att bygga upp en god och mänsklig värld. I en kommande artikel vill jag visa vilken skillnad det gör för oss som vittnen i dessa bekymmersamma tider.

                                                                                                                 Jennifer Roback Morse

Översatt till svenska för Katolsk Horisont, februari 2021, Göran Fäldt.

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här