Stor undersökning visar att "konservativa" och "ortodoxa" präster är på frammarsch
Studien använde enkätsvar från 3 516 präster i 191 stift och stift i USA.
En ny undersökning, utförd av The Catholic Project, en forskargrupp vid The Catholic University of America i Washington, D.C., fokuserar på polarisering, generationsdynamik och de pågående effekterna av krisen med sexuella övergrepp. (foto: Shutterstock)
Den nya analysen av en studie som påstår sig vara den största nationella undersökningen av katolska präster som genomförts på mer än 50 år har bland annat funnit att präster som beskriver sig själva som "progressiva" praktiskt taget håller på att "dö ut" bland utexaminerade från amerikanska seminarier, med den stora majoriteten av unga präster som beskriver sig själva som konservativa och ortodoxa.
Den senaste utgåvan genomfördes av The Catholic Project, en forskargrupp vid The Catholic University of America i Washington, D.C., och fokuserar på polarisering, generationsdynamik och de pågående effekterna av krisen med sexuella övergrepp.
Del 1 av undersökningen, som släpptes i oktober förra året, fann att trots relativt höga nivåer av personligt välbefinnande och tillfredsställelse bland präster som helhet, har en betydande andel av prästerna problem med utbrändhet, misstro mot sin biskop och rädsla för att bli falskt anklagade för tjänstefel.
Den nya novemberrapporten lyfter fram "flera teman som har framkommit vid en närmare analys av de kvantitativa uppgifterna, samt noggranna studier av de kvalitativa data som samlats in från enskilda intervjuer med präster". Studien använde enkätsvar från 3 516 präster i 191 stift och stift i USA.
Värt att notera är att forskarna hävdar att självbeskrivna "liberala" eller "progressiva" präster nästan har försvunnit från de yngsta kohorterna av präster och att präster som beskriver sig själva som "konservativa/ortodoxa" nådde mer än 80 % bland dem som prästvigdes efter 2020.
Den nya analysen fann också att stiftsstorlek har en effekt på hur mycket en präst litar på sin biskop, där präster i mindre stift är mer benägna än präster i större stift att lita på sin prelat. Präster som anser sig tillhöra samma ideologiska läger som sin biskop – oavsett om det är politiskt eller teologiskt – tenderar också att lita mer på honom.
"Progressiva" präster "utrotas"
Rapporten säger att den visar på en "betydande klyfta" mellan den politiska och teologiska självidentifikationen hos äldre präster kontra yngre präster.
"Enkelt uttryckt, andelen nya präster som ser sig själva som politiskt 'liberala' eller teologiskt 'progressiva' har stadigt minskat sedan Andra Vatikankonciliet och har nu nästan försvunnit", hävdar rapporten.
– Mer än hälften av de präster som prästvigts sedan 2010 ser sig själva på den konservativa sidan av skalan. Inga tillfrågade präster som prästvigdes efter 2020 beskrev sig själva som 'särskilt progressiva'."
Forskarna sa att hela 85 % av den yngsta kohorten beskriver sig själva som "konservativa/ortodoxa" eller "mycket konservativa/ortodoxa" teologiskt, medan endast 14% beskriver sig själva som "medelmåttiga".
Rapporten säger också att nästan 70 procent av prästerna som prästvigdes i mitten och slutet av 1960-talet beskriver sig själva som något eller mycket "progressiva". År 2020 är det färre än 5 % av prästerna som beskriver sig själva på det sättet.
Andra Vatikankonciliet och avslöjandena 2002 om krisen med sexuella övergrepp var vattendelare, sade forskarna, med data som visar att präster i stor utsträckning började se sig själva som mer "progressiva" efter Andra Vatikankonciliet och mer "konservativa" efter 2002.
The Catholic Projects resultat om prästerlig ideologi stämmer överens med andra undersökningar av amerikanska präster under de senaste åren, varav en år 2021 noterade en ökande uppfattning om "mer teologiskt konservativa eller ortodoxa" unga präster jämfört med deras äldre motsvarigheter.
Dessutom sa två präster med anknytning till seminarier som talade med CNA att undersökningsresultaten passade in i deras egen erfarenhet av ideologin hos de unga män som för närvarande börjar och tar examen från seminariet.
Fader Carter Griffin, rektor för S:t Johannes Paulus II:s seminarium i Washington, D.C., säger att de flesta av de unga män som kommer till hans seminarium vill vara "en del av lösningen. ... De vill göra sig tillgängliga för kyrkans behov."
Han varnade också för att unga män som beskriver sig själva som "ortodoxa" inte nödvändigtvis har en preferens för "traditionalistiska" metoder. Snarare, sa han, vill unga män som börjar på seminariet i dag bli en del av något större än sig själva, sa han, genom att predika evangeliet och tjäna de fattiga i en kontext av total trohet mot kyrkan.
– Ingen vill ge sitt liv för ett frågetecken. ... Jag tror att de som kommer att träda fram och som är öppna för tanken på att gå in i prästämbetet kommer att vara de som är mest inriktade på att se till att de är katoliker och att de är med på allt, sade fader Griffin i en intervju med CNA.
"De män som träder fram för prästadömet nu är män som verkligen älskar Herren och älskar kyrkan. De tror på henne. De tror att det var han som grundade henne. Och därför finns det ingen instinkt alls att tro på något annat än vad kyrkan tror, att undervisa om vad kyrkan tror", fortsatte fader Griffin.
"Jag tror att många av dem reagerar på den sekulära materialismens haveri, och många av dem har sett effekten av denna materialism, denna sekularism, på sina likar. De har sett människor fångade i synd, och de vill göra skillnad i världen. De vill vara människor som hjälper till att ge ljus och glädje och hopp tillbaka till en värld som verkar ha förlorat dem."
Fader Bryce Sibley, präst i stiftet Lafayette, Louisiana, och samordnare för intellektuell utbildning vid Notre Dame Seminary i New Orleans, berättade för CNA att han har sett ett liknande fenomen bland sina seminarister, och sade att han har observerat en "önskan om visshet, efter klarhet, i en värld där saker och ting verkar vara så flytande, så kaotiska och så osäkra."
Fader Sibley sa att de flesta av de unga männen redan är "på den konservativa sidan" när de börjar på seminariet, och att många har bildats av konservativa katolska personligheter på nätet. Han sa att enligt hans erfarenhet "finns det ingen" som för närvarande studerar på hans seminarium som skulle beskriva sig själv som "progressiv".
Fader Sibley, som prästvigdes år 2000, sade att en stor majoritet av hans kamrater inspirerades att gå in i seminariet, åtminstone delvis, av Johannes Paulus II:s exempel. Han sa att han ansåg att många äldre präster utbildades i en tid då det fanns "en sådan betoning på det pastorala att de intellektuella och ortodoxa perspektiven helt enkelt avfärdades".
Idag, sa han, är bristen på "ortodoxi" inom seminariet ett mindre problem nu än tidigare.
"Dagens seminariefakulteter är fantastiska. Många av de problem som fanns tidigare har klarats upp. Egentligen har varje seminarium som jag känner en livligt ortodox fakultet som verkligen bryr sig om att utbilda bra präster", sade han.
Samtidigt sa fader Sibley att han i sin undervisning försöker betona vikten av att inte bara forma männen intellektuellt utan också ge dem verktygen för att göra dem till effektiva kommunikatörer och pastorer för de katoliker de kommer att tjäna.
"[Vi] behöver präster som inte bara kan sin teologi, som kan predika väl, utan som också kan leda en församling, som kan leda en hjord", sa han.
Fader Griffin, som har tjänstgjort som rektor i nästan ett och ett halvt decennium, sa att han tror att återkomsten av unga präster som beskriver sig själva som ortodoxa delvis har drivits av att unga män ser exemplet med nyvigda präster i sina stift och församlingar, av vilka många inte är mycket äldre än de är.
"Jag tror att det vi behöver hjälpa de här unga männen med är att komma till en djup och mogen kärlek till kyrkan som hon är", sa fader Griffin.
"Det kommer inte alltid att vara som vi önskar att hon var, eller att varje beslut som fattas av en biskop eller av en påve är vad vi ville att det skulle vara. Men det är fortfarande kyrkan. Och om vi tror på det, måste vi tro på det hela vägen."
Ansvarighet inför påven
Forskarna frågade deltagarna i undersökningen om de värdesätter sitt ansvar inför olika personer eller partier: "Gud", "påven Franciskus", "min biskop", "mina prästbröder", "mina församlingsmedlemmar", "lekmännen" och "allmänheten".
Forskarna fann att 67 procent av prästerna i kohorten av prästvigda sedan år 2000 håller med om att de värdesätter sin ansvarighet inför påven, jämfört med 82 procent av dem som vigts före 1980. På samma sätt höll 64 procent av prästerna under 45 år med om att de värdesätter ansvar inför påven Franciskus, jämfört med 82 procent av prästerna över 75 år.
Fader Matthew Schneider, präst i Kristi legionärer och teologiprofessor vid Belmont Abbey College, sa att han tror att sociala medier tenderar att "betona ytterligheterna" och förstärka röster som är kritiska mot påven Franciskus, medan han tror att de flesta präster, särskilt de som anförtrotts en församling, är fokuserade på sin pastorala tjänst dag för dag och inte ägnar mycket uppmärksamhet åt debatter på nätet.
"De flesta präster jag känner stöder i allmänhet påven", säger fader Schneider, som har en aktiv närvaro på sociala medier, till CNA.
"De som befinner sig i mitten kan drunkna i den naturliga tendensen för sociala medier att gå till ytterligheter. Och jag tror att många katoliker, många präster, är mycket mer i mitten. Vi vill följa hela läroämbetet. Vi följer påven Franciskus."
Fader Schneider sa att bland präster han känner uppskattar många av dem påven Franciskus betoning på och personliga exempel på omsorg om människor i samhällets utkanter. Men det betyder inte att han eller hans gelikar tycker att varje ord eller beslut från påven Franciskus är perfekt.
– Vi tycker generellt att han gör ett okej jobb. Vi kan kritisera några beslut i vissa fall, men det betyder inte att han är en dålig påve. Och jag tror att det är där många människor finns", säger fader Schneider.
Fader Griffin sade att de vid hans seminarium försöker betona att påvedömet inte bara är "ännu en politisk myndighet som vi håller med om eller inte håller med om", utan snarare att påven är "familjefadern".
"Påvar kommer att ha olika personligheter och olika prioriteringar. Och det som delvis gör oss katoliker är ... att kunna ha den kärleken till den Helige Fadern, oavsett vem den Helige Fadern är, och den känslan av lydnad och respekt för honom", kommenterade fader Griffin.
"Med det sagt kan det finnas försiktiga bedömningar som påven gör som människor inte håller med om. Och jag tror att även om jag kan göra några av dessa distinktioner, kan jag fortfarande älska och respektera och lyda utan att nödvändigtvis hålla med om allt som påven säger och gör."
Tillit och polarisering
När det gäller tillit konstateras det i rapporten från oktober 2022 att i genomsnitt 49 % av stiftsprästerna totalt sett i dag uttrycker förtroende för sin biskop. Graden av tillit varierade avsevärt mellan stiften, och data visar att graden av tillit hade sjunkit från 63 procent 2001 – året innan krisen med sexuella övergrepp, som inkluderade många avslöjanden om biskopar som misskött övergreppsfall, exploderade i USA.
I den nya analysen rapporterar forskarna att stiftsstorleken har en måttlig effekt på prästernas förtroende för sin biskop, med nivåer av förtroende bland amerikanska stift som sträcker sig från 100 % till bara 9 %. En orsak till detta, menar forskarna, kan vara att präster i mycket stora ärkestift har svårare att lära känna sina biskopar personligen än präster i mindre stift.
Utöver stiftets storlek visade sig en prästs uppfattning om att hans biskop delade hans teologiska och politiska åsikter – eller inte – vara en förutsägelse för hans förtroende för biskopen, fann forskarna.
Om en präst beskriver sig själv som teologiskt konservativ, till exempel, och han tror att hans biskop också är teologiskt konservativ, är det troligt att han skulle rapportera en hög grad av förtroende för sin biskop, sa de.
Om en präst däremot rapporterade att han inte var i linje med sin biskop i teologiska frågor eller i politiska åsikter, skulle han rapportera lågt förtroende för sin biskops ledarskap.
Präster som utsatts för övergrepp. Präster som första hjälpare
Forskarna bad prästerna att hålla med, inte hålla med eller välja att inte svara på påståendet "Jag upplevde personligen sexuella trakasserier eller övergrepp eller utsattes för sexuella övergrepp under min utbildning eller mitt seminarium." 85 procent svarade nej, 9 procent sa ja och 6 procent sa att de var osäkra eller föredrog att inte svara.
Präster som utsätts för sexuella övergrepp och talar om sina erfarenheter offentligt är relativt sällsynta. En sådan offentlig person är fader John Riccardo, en präst i ärkestiftet i Detroit som grundade The Rescue Project, en videoserie och diskussionskurs som syftar till att utrusta präster och lekmannaledare för att dela evangeliets budskap.
Fader Riccardo har talat offentligt, både i sina Rescue Project-videor och på andra ställen, om att bli sexuellt utnyttjad som barn, vilket han säger ägde rum i händerna på flera personer som befann sig utanför hans familj. Han har sagt att övergreppen han utsattes för fick honom att känna sig "slit-och-släng" men att han har kommit att bli helad genom kyrkan.
"Jag skulle aldrig ha kommit på tanken att dela med mig av den informationen för 30 år sedan – kanske med en andlig vägledare. Jag delar med mig av det hela tiden nu", sa fader Riccardo i en intervju nyligen.
Jesus "tvekar inte att visa sina sår" och göra sig sårbar, konstaterade han, och sa att detta faktum är en del av anledningen till att han i dag talar om sina övergrepp och om sitt helande.
"Jag delar det av många anledningar. Jag tror att kyrkan är i desperat behov av att lära sig att vara människa igen. Jag tror att det är ett av de mest grundläggande problemen i kyrkan. Vi relaterar ofta mycket funktionellt och transaktionsmässigt till varandra. Inte alltid, men ofta. Och du kan inte älska det du inte vet", fortsatte fader Riccardo.
För att återgå till undersökningen uppgav 69 procent av prästerna att de känner sig väl förberedda för att hjälpa ett offer för övergrepp, och 54 procent uppger att de redan gör det. Sjuttioen procent av prästerna rapporterade att de kände till minst ett offer för sexuella övergrepp mot präster, och 11 procent kände till fem eller fler.
Kvarhållande av präster
Bara 4 procent av prästerna svarade jakande på påståendet "Jag funderar på att lämna prästämbetet". Enligt forskarna är några av de faktorer som är förknippade med en högre sannolikhet att överväga att lämna biskopen brist på förtroende för biskopens ledarskap, en yngre ålder och en upplevd eller faktisk brist på stöd.
Fader Griffin sa att de tänker mycket på hans seminarium om hur de proaktivt kan ta itu med orsakerna till att en man senare kan lämna prästadömet.
"Den bredare kulturen är en kultur som inte är vänlig mot engagemang", kommenterade han.
"Och så är de här killarna som resten av oss och andas in den luften. Det är en atmosfär som verkligen kan vara giftig för äktenskap, trogna äktenskap, för uthålliga präster. Och det är en del av det vi arbetar mot i den här bredare kulturen."
"Vi bevittnar en stor förändring i hur präster i USA ser på sig själva och sitt prästadöme", sammanfattade forskarna.
– Yngre präster är mycket mer benägna än sina äldre kamrater att beskriva sig själva som politiskt konservativa eller moderata. Yngre präster är också mycket mer benägna att se sig själva som teologiskt ortodoxa eller konservativa än äldre präster. Dessa skiften kan vara en källa till friktion och spänningar, särskilt mellan yngre och äldre präster.
Det är också värt att notera att den stora majoriteten av prästerna (71 procent) säger att de känner minst ett offer för prästers sexuella övergrepp, medan endast 30 procent av prästerna personligen känner tre eller fler.
"Mot bakgrund av alla dessa utmaningar är prästerna i stort sett nöjda i sin tjänst och få (4 %) överväger att lämna", fortsatte forskarna.
"Det är vår förhoppning att de data som presenteras här kan stärka den förståelsen bland alla katoliker, men särskilt för våra biskopar och präster som så mycket beror på."
Jonah McKeown
Till svenska, november 2023, Eva-Lotta Svensson
Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com
Direktlänk till inlägget klicka här