Robert Schuman saligförklarad – en tanke på Europadagen 9 maj 2019?

5
min read

Robert Schuman saligförklarad – en tanke på Europadagen 9 maj 2019?

tors, 05/16/2019 - 13:21
Posted in:
0 comments

                                                                                              Robert Schuman 1886-1963

 

Arvet från Robert Schuman

Vid tiden för EU:s utvidgning i öst 2004 med 8 nya medlemstarter anordnades en statsvetenskaplig studiedag i november samma år i Nancy, Lorraine, för att diskutera arvet från Robert Schuman (1886-1963). Hans betydelse för Europaunionen härleds till Europeiska kol-och stålgemenskapen, den s.k. Schumanplanen, som lades fram 1950.

En katolsk lekman

         Schuman hör till den tidiga gruppen av socialt orienterade katolska lekmän som gått in i det politiska livet ”som man inträder i ordenslivet”. Avsaknaden av efterlämnade personliga skrifter som skulle avslöja något mer om människan Robert Schuman gör att eftervärlden får förlita sig på andras vittnesmål om honom. Studiedagen gav här rikligt besked.  Vi kan genom en ungdomsväns brev veta att Schuman en tid allvarligt övervägde kallelsen till präst, möjligen med starkt stöd av modern, men att samme vän avrådde honom med hänvisning till Kyrkans och samhällets stora behov av aktiva och troende lekmän. Livsvalet stämde väl överens med Kyrkans strävan att utveckla en ny närvaro i samhällslivet sedan Kyrkan i såväl Tyskland, Italien och Frankrike i princip fråntagits sin tidigare offentligträttsliga ställning. Med påven Leo den XIII:s (1810-1903) utveckling av den katolska socialläran fanns den nya inriktningen också ha fullt kyrkligt stöd (Rerum novarum, 1891).

Leo XIII (1810-1903)
Leo XIII (1810-1903)

 

Ett utmärkande drag hos Schuman är enhetligheten i hela hans gärning. Grundtankarna i hans filosofiska och politiska Europasyn är upprättandet av en bestående försoning mellan Tyskland och Frankrike. Efter de båda krigens fasor då kristna i dess gamla stater mördade varandra övertygade honom om ett nytt Europa enat och försonat på den kristna grunden måste uppnås. I själva byggandet av denna nya allians var han från början motståndare till en överstatlighet som skulle utarma nationernas egna kulturella enhet och särdrag.

Vänskapen med Konrad Adenauer

Genom den stora vänskapen med Konrad Adenauer låg också själva förhoppningen om att kunna förverkliga ett fredens Europa. Adenauer, som började sin gärning som borgmästare i Köln, delade inte helt Schumans betonande av den regionala starka positionen med dess risker för på nytt uppblossande nationalism. Båda var dock genomsyrade av samma katolska grundsyn och lekmännens avgörande betydelse i det politiska arbetet. Bådas idévärld sammanföll med Jacques Maritains tankar om demokratins väsen med dess respekt för människors värdighet och rätt till olika uppfattningar. Däremot finns inga bevis för närmare kontakter mellan Schuman och Maritain. Om Adenauer var hårt ansatt av nazisterna och fördrevs från den politiska scenen blev också Schuman ett av Gestapos första eftersökta under ockupationen i Frankrike. Ändå röstade Schuman för acceptans av de tyska villkoren 1940 och hamnade därför i Marskalk Pétains sällskap vilket efter kriget belastade honom svårt.

Både fransman och tysk

Men det handlade inte om delaktighet i Vichyregimens politik utan var helt motiverat av den omedelbara omsorgen om det krigsdrabbade folkets överlevnadsmöjligheter. Schuman höll fast vid sin försoningstanke och kunde därför inte heller aktivt ansluta sig till den motståndsrörelse som stod i kontakt med Charles de Gaulle. de Gaulles inställning till Schuman var tydligt negativ. Schuman är fransman, sade de Gaulle. ”men han ändå alltid en tysk”. Och visst låg det mycket i det. Schuman föddes i det fransk- och tysktalande Luxemburg, studerade i det germanska Strasbourg i det som från Bismarks tid fram till 1919 varit tyskt, liksom Lorraine och Alsace. Schuman började sin bana som advokat i Metz och var egentligen lika mycket tysk som fransman. Han kunde ha valt att bli tysk medborgare och älskat den tyska kulturen, särskilt i de mer katolska länderna kring Rhendalen. Men det var tyskarnas skoningslösa uppträdande i norra Frankrike och Belgien i slutet av Första Världskriget som fick honom att definitivt välja sida.

Hans politiska profil?

Under tiden efter Första världskriget anslöt sig Schuman till demokratiska folkpartiet. Vittnesmålen är samstämmiga i beskrivningen av den politiska förankringen. Schuman var i sin egenskap av socialkatolik en kristen i politiken och inte en kristen politiker. Vid ett senare tillfälle vid slutet av ett ministermöt uppmanar han medarbetare att inte uppfatta honom som en ”homo politicus”. Diskret pekar han menande på den yngre François Mitterand och säger om honom, ”där ser ni en homo politicus”. Det ger honom också rykte om att vara en ensam och kanske isolerad deputerade och senare finans- och justitieminister. Hans lite tillknäppta personliga stil bidrar till intrycket, liksom hans liv som celibatär lekman. Lång, med tredelad kostym, diskret i sättet. Han uppträder alltid med stor vänlighet i parlamentet, höjer aldrig rösten, är känd för sin förmåga att samtala uppmärksamt med människor som är emot honom. Trots sin höga befattning utnyttjar han inga fördelar. Han står själv i kö på posten och i affären, reser 2:a klass på tåget, köper självbiljetter själv i stället för att anlita personal. Vid ett tillfälle förbigås han i inbjudan till en finare lunch. Reaktionen blir den att de flesta vägrar den finare lunchen och följer med Schuman till en enklare bistro och äter med honom. I hela hans yttre livsföring lyser hans kristna spiritualitet igenom. När det är möjligt försummar han inte att gå till den dagliga mässan och till nattvarden. Han är hela sitt liv uthållig i bönen.

Vad skulle en saligförklaring betyda i EU-perspektiv?

Kommer denne man som var en av de tre grundläggarna av det moderna Europa att saligförklaras av Katolska kyrkan? Inte alla menar att han skulle uppskatta det, om det skulle få som följd att hans anonyma tjänande lyftes fram alltför tydligt i ljuset. ”

Jean Monnets bidrag till byggandet av det tidiga EU

Den andre betydande grundläggaren av det som nu är EU är Jean Monnet, på 20-talet generalsekreterare i Nationernas Förbund. Den plan som innebar att all produktion av kol och stål i Tyskland och Frankrike skulle ställas under en särskild högsta myndighet öppen för alla Europas länder hade förberetts av honom med Adenauers och Schumans godkännande. Det var början till det moderna EU.  Monnets engagemang ”att bygga Europa för att bygga fred”, var lika starkt som de båda andras, men han hade inte deras bakgrund i det så ofta sönderslitna gränslandet mellan Tyskland och Frankrike. Monnet var från Cognac vid Atlantkusten fjärran från de gamla krigsskådeplatserna och saknade den personliga känslan för Alsace och Lorraine som ömsom tillhört Tyskland, ömsom Frankrike.

Kristendomen och demokratin – värden och konflikter?

Med tanke på Schumans många hänvisningar till nythomisten Maritains ”Kristendomen och demokratin (1943)” och andra verk av Maritain, pekar samtalen i Nancy sammanfattningsvis på ett djupgående inflytande från medeltidens kanske störste teolog, Thomas av Aquino. Schuman undgick misstankarna om att vilja återinföra ett medeltida, katolskt samhällsskick i ett nytt Europa, genom att tydligt ställa sig bakom Kyrkans nya sätt att vara närvarande i samhället, den katolska socialläran.

En kristen i politiken – inte en kristen politiker

Därför ville han vara en ”kristen i politiken”, inte ”en kristen politiker”. I det gamla katolska Europa var ändå inte de principer som Maritain utvecklade lätta att dra nytta av. De Francotrogna spanjorerna betraktade den katolske konvertiten Maritain som förrädare, eftersom han inte ställde upp mot den republikanska vänstern i Spanska inbördeskriget. Men hans principer bidrog till FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna 1948.

 I den meningen skulle en saligförklaring ge många kristdemokratiskt tänkande personer, också i ett EU som i sin fördragstext inte ens nämner Gud, vara ett fortsatt incitament att bygga upp framtidens Europa. Efter ett halvsekel av fred, med undantag av Balkankrigen, blir försoningstanken med tiden en abstraktion för unga européer. Men en förebyggande fredstanke får aldrig överges. Krig tycks höra till historiens ofrånkomligheter och därför bör Europadagen alltid ägnas åt fredens villkor på alla nivåer. Studiet av de tre grundläggarnas gärning borde med statligt stöd bidra till att viktiga förutsättningar för fred inte glöms bort.  

(Artikel från augusti 2009 är delvis uppdaterad. Göran Fäldt, inför EU valet 2019.)

Not: Europadagen firas den 9 maj till minne av Robert Schumans deklaration1950 om att skapa ett enat Europa för att bevara freden efter andra världskriget och skapa välstånd. Deklarationen låg till grund för skapandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG). Europeiska gemenskaperna (EG) beslutade vid sitt toppmöte i Milano 1985 att fira dagen som Europadagen.[1] Dagen sammanfaller med firandet av segerdagen i Ryssland. Europadagen firas även den 5 maj av Europarådet, till minne av organisationens bildande den 5 maj 1949.

Källa: Wikipedia.

Gråbröderna

De senaste artiklarna

Katolsk Horisont
7/11/2024
Katolsk Horisont
30/10/2024