Ers Eminens:

Jag har med intresse studerat ert senaste tillkännagivande om en ”bindande synodal process” under vilken Kyrkan i Tyskland skall diskutera celibatet för präster i den latinska riten, Kyrkans sexualetik och klerikalism. Dessa är ”problem” som kommit fram genom krisen som gäller klerikala sexuella övergrepp.

Kanske följande frågor kan hjälpa till att skärpa diskussionen:

1.   Hur kan den “synodala processen” i en lokal kyrka åstadkomma ”bindande” regler i frågor som berör hela den katolska kyrkan? Det anglikanska samfundet har försökt att göra detta och man befinner sig nu i slutgiltigt kaos. De anglikanska kyrkor som valde kulturell anpassning befinner sig i koma. Är det vad ni och era biskopskollegor förespråkar?

2) Vad har celibatet för präster i den latinska riten att göra med sexualövergreppskrisen? Celibatet handlar lika litet om sexuella övergrepp som äktenskapet handlar om övergrepp mellan makar. Vetenskapliga studier visat att de flesta sexuella övergreppen mot barn äger rum inom (vanligtvis trasiga) familjer. Protestantiska samfund med gifta präster lider också av detta gissel med sexuella övergrepp. Äktenskapet är trots allt inte ett brottsförebyggande program. Det är cyniskt att föreställa sig att övergreppskrisen kan användas som förevändning för ett angrepp på det prästerliga celibatet. Andra metoder har hittills misslyckats med att bryta denna mycket gamla katolska tradition.

3) Enligt en rapport från CNA (Catholic News Agency) menar ni att ”frågan om sexualitetens betydelse för personligheten (personhood??) ännu inte har ägnats tillräcklig uppmärksamhet från Kyrkan.” Verkligen? Har Kroppens teologi av S:t Johannes Paulus ännu inte översatts till tyska? Det är möjligt, men den är kanske för lång och komplex för att tysktalande katoliker har kunnat tillgodogöra sig den. Tillåt mig i så fall att uppmärksamma er på sidorna 335–343 i min biografi om Johannes Paulus II: Witness to Hope (sid. 347–38 i den tyska översättningen Zeuge der Hoffnung). Där kan ni och era kollegor läsa en sammanfattning av Kroppens teologi, som också innefattar en rik personalistisk förklaring av Kyrkans morallära när det gäller mänsklig kärlek och en bibliskt grundad förståelse av celibatet, som man ålägger sig för Guds rike.

4) Ni påpekar också att era bröder i biskopsämbetet ”känner…sig oförmögna att tala om frågor som rör dagens sexuella beteenden.” Detta gällde verkligen inte under synoderna 2014, 2015 och 2018, då tyska biskopar kände sig fullt kapabla att ofta tala om dessa frågor, även om det gjordes på ett sätt som tydligt avspeglade vad som är politiskt korrekt idag. Jag är säker på att jag inte är ensam om att undra över när det tyska episkopatet senast talade om ”dagens sexuella beteenden” på ett sätt som bidrog till förståelsen av Kyrkans morallära om mänsklig kärlek, som något som främjar liv och syftar till människans glädje och fullkomning. Man har åtminstone inte talat om det sedan episkopatets breda avståndstagande från Humanae Vitae (Påven S:t Paulus VI:s 1968 encyklika om the ansvarsfulla föräldraskapets etik). Som jag förstår påven Franciskus, är det just det som han uppmanar oss alla att göra: att vittna, predika och undervisa det ”Ja” som underbygger allt som Kyrkan, i trohet mot både uppenbarelsen och förnuftet, måste säga ”Nej” till.

5) I CNA-rapporten står det också att den ”synodala processen” (som, med ett artigt lyft på mitran för Hegel, ni beskriver som en ”synodal progression”) skulle innefatta konsultationer med ZdK (Zentralkomitee der deutschen Katholiken  - tyska katolikers centralkommitté). Min käre Kardinal Marx, detta låter ungefär som om President Trump skulle konsultera Fox News, eller Kongressens talman Pelosi skulle konsultera redaktörerna på New York Times. Om ni ursäktar min referens till Major Heinrich Strasser i Casablanca, är det så att till och med vi vilsna amerikaner vet att ZdK är tyngdpunkten eller förtruppen som intar fältet långt till vänster så att de tyska biskoparna kan inta positionen ”i mitten” eller som ”den moderata kraften” i den tyska kyrkan. Ni vet och jag vet och alla andra borde veta att konsultationer med ZdK inte leder till något annat än fler attacker mot celibatet, fler bekräftanden av udda sexuella beteenden och fler uttryck för nedvärderande av Humanae Vitae (delvis grundat på ZdK:s uppenbara okunnighet om Kroppens teologi och den fientliga tyska inställningen till Johannes Paulus II:s encyklika Veritatis Splendor, om återupprättandet av den katolska moralteologin).

Ers Eminens, den tyska kyrkan, mina förfäders katolicism, är döende. Den kommer inte att återupplivas genom att bli en avbild av en slocknande liberal protestantism.

Jag önskar er en givande fastetid och en glädjerik påsk.

                                                                                                                          George Weigel 

George Weigel (född 1951 i Baltimore) - amerikansk katolsk författare, teolog, social och politisk aktivist, författare till den bäst sålda biografin av Johannes Paulus II, Witness to hope.

Översättning: Lena Fäldt, mars 2019

Inlägget kommer från sidan www.firstthings.com

Direktlänk till inlägget klicka här

Läs också

”Vi förebrår er missbruk av Ert andliga uppdrag”

Att gå emot tidsandans diktatur