Martyrerna från Pariacoto - ett hoppets tecken för oss

20
min read

Martyrerna från Pariacoto - ett hoppets tecken för oss

mån, 08/09/2021 - 12:42
0 comments

Den 9 augusti 2021 firar vi 30 - årsminnet av två unga gråbröders martyrium i Peru. Den 9 augusti 1991 mördades pater Michał Tomszek och pater Zbigniew Strzałkowki i arbetet för Jesu Kristi evangelium bland de fattigaste uppe i byarna i de peruanska Anderna av medlemmar i den kommunistiska terrororganisationen Sondero LuminosoMichał Tomszek och Zbigniew Strzałkowki är idag saligförklarade av den Katolska kyrkan som beskyddare mot terrorism. Reliker av de saliga martyrerna från Pariacoto finns nu i Sverige. De kan vördas i kapucinernas kyrkor i Skövde, Haninge och Angered, i franciskanernas kyrka i Borås och hos Gråbröderna i Jönköping och Motala. I slutet av augusti i år 2021 kommer reliker av martyrerna föras till de benediktinska Mariadöttrarnas kloster i Omberg.

Katolsk Horisont publicerar idag en artikel av ordföranden för Främjande av Kulten av Martyrerna från Pariacoto, Anna Dabrowska. Hon ger en levnadsbeskrivning av de båda saliga gråbröderna Michał och Zbigniew.

Salige Michał, be för oss.

Salige Zbigniew, be för oss.

                                                                                                                                 KH

                                                         Saliga Michał och Zbigniew

 

Den 9 augusti 1991 mördades två unga franciskanska missionärer från Polen, Michał Tomaszek och Zbigniew Strzałkowski, för trons skull i peruanska Pariacato. År 2021 har 30 år gått sedan bådas martyrdöd. Varför har dessa två så av missionsiver uppfyllda gråbröder gett livet för tron efter knappt tre års missionsarbete? Innan vi försöker ge ett svar på en sådan fråga kan vi först se tillbaka   på vad de varit med om i livet från början.

Pariacoto ligger i Peru, många kilometer från Lekawica nära Zywiec, där den saligförklarade Michał Tomaszek är uppväxt, och långt från Zawada nära Tarnów, där den saligförklarade Zbigniew Strzałkowski växte upp. Men dessa tre städer har ett gemensamt drag, alla tre ligger i skuggan av berg: Lekawica och Zawada - Beskidbergen, Pariacoto - Andernas berg de Svarta Cordillerna i Huaraz-provinsen.

Än idag bor den salige Michałs släktingar i Lekawica, och ett av rummen i deras hem har gjorts om till hans minnesplats. Även den salige Zbigniews närmaste familj bor fortfarande i hans hemstad Zawada.

Den 30 augusti år 1989 på Perus främsta skyddshelgons, den heliga Rosa av Limas fest, tog gråbröderna officiellt över Pariacotos missionsområde och fortsätter än idag sitt pastorala arbete där. Missionsfäderna följer i sina föregångares fotspår, utstakar också nya vägar och kämpar med nya utmaningar.

Överlåtelsen till den Obefläckade - Maria Immaculata

Den salige Michał Tomaszek föddes i Lekawica nära Zywiec den 23 september 1960 som den yngre av tvillingbröderna. Födelsen ägde rum i hemmet och i rummet bredvid väntade de två äldre systrarna Leokadia, som kallades Ula, och Michalina, som kallades Maria, på de nyfödda. Pojkarna fick namnen Marek och Michał (Michał Jan). En månad efter födseln, den 23 oktober 1960, döptes de i församlingskyrkan Ärkeängel S:t Michaels kyrka i Lekawica. När salige Michał var 9 år dog hans far Michał Tomaszek och bördan att försörja den stora familjen föll nu på hans mor, Mieczysława Barbara, född Rodak.

Ända från barndomsåren tjänade den salige Michał som ministrant i församlingskyrkan. Många år senare skrev han i den levnadberättelse han lämnade in vid antagningen till Gråbrödernas Orden att det var just då vid 9-års åldern som han började ”tycka om att tjäna Gud”. Från tidig ålder älskade han Guds Moder. Tillsammans med sin familj gjorde han ofta pilgrimsresor till Guds Moders sanktuarium i Rychwałd som sköttes av gråbröderna. Efter att ha avslutat sin första skolgång år 1975 började han i gråbrödernas mindre prästseminarium för nybörjare i Legnica. Han bodde då på en internatskola långt borta från sitt hem. Efter studentexamen år 1980 bestämde sig den salige Michał för att gå med i Franciskanorden. I sin ansökan om antagning till Orden skrev han: ”Min önskan är att få arbeta som missionär och på det sättet tjäna Gud och den obefläckade Maria Immaculata.”

I september år 1980 började han den första etappen av ordenslivet dvs. novitiatet, som på den tiden var belägen i Smardzewice nära Tomaszów Mazowiecki. Den 1 september år 1981 avlade han sina första tidsbundna ordenslöften. Efter novitiatet åren 1981-87 studerade han vid Gråbrödernas prästseminarium i Krakow. Den 8 december 1985, på Maria Immaculatas högtid, avlade han sina eviga löften.

Kärleken till Jungfru Maria följde honom hela livet. Pater Jarosław Wysoczański var den tredje av missionärerna. Han var också den förste guardianen och kyrkoherden i Pariacoto och minns att salige Michał hade en staty av Vår Fru Maria Immaculata på sitt rum i seminariet och senare i de rum där han bodde som missionär. Ofta brukade han avsluta sin dag med att be rosenkransen i kapellet eller i klosterträdgården. Till missionen kom salige Michał med flyg i slutet av juli år 1989, och vid Limas flygplats väntade två gråbrödernas missionärer på honom. Det var fader Jarosław Wysoczański och pater Zbigniew Strzałkowski som anlänt till Peru den 2 december 1988.

Pater Jraosław Wysoczański, pater Michał Tomaszek, pater Zbigniew Strzałkowski
  Pater Jraosław Wysoczański, pater Michał Tomaszek, pater Zbigniew Strzałkowski

 

I S:t Maximilians fotspår

Salig Zbigniew föddes den 3 juli 1958 på ett sjukhus i Tarnów. Han hade två äldre bröder, Andrzej och Bogdan. Familjen Strzałkowski bodde i Zawada, en by nära Tarnów där den saliges föräldrar och farföräldrar ägde en liten bondgård. Stanisław Strzałkowski, Zbigniews far, var också glasmästare, och Franciszeks mor, Joanna med flicknamnet Wójcik, hade hand om hushållet. Zbigniew Adams dop ägde rum i Domkyrkans basilika den 10 juli år 1958. Efter dopet lade hans mor Franciszka sin son på altaret under bilden av den korsfäste Kristus och med en bön överlät hon barnet till Gud. Denna ovanliga händelse kunde intygas av deltagarna i ceremonin.

Liksom den salige Michal Tomaszek tjänade även den salige Zbigniew Strzałkowski som altarpojke och ministrant. Senare blev han också lektor och deltog aktivt i arbetet vid S:t Martins kyrka i sin hemstad Zawada. Tillsammans med en grupp ungdomar förberedde han teaterföreställningar med religiöst innehåll och hjälpte till med att ordna julkrubbor och den traditionella heliga graven till påsk. Efter att ha tagit studenten år 1978 och fått yrkespraktik började den salige Zbigniew arbeta vid det statsägda Maskincentret i Tarnow (POM – Panstwowy Osrodek Maszyn). Han pendlade till jobbet dagligen och gick varje dag 2 km hemifrån till fots och tog sedan  stadsbussen till Tarnowiec. Efter ett år av arbetet på Maskincentret  POM bestämde han sig emellertid för att träda in i Conventualfranciskanernas orden (Gråbröderna). Det är samma Orden som den helige Maximilian Maria Kolbe tillhörde. Den helige Maximilians som person påverkade salige Zbigniews beslut, vilket framgår av innehållet i hans ansökan om antagning till Franciskanorden från den 17 juni år 1979, där salige Zbigniew skrev,  ”Jag ber om att få bli antagen till den helige Franciskus Orden. Där vill jag viga mitt liv åt att tjäna Gud som präst. Jag känner mig kallad att göra detta framför allt på grund av den ordensgrundares helighet och därför att den saligförklarade fader Maximilian tillhörde denna orden. [Helgonförklaringen, kanoniseringen av fader Maximilian ägde rum år 1982 - förf. fotnot.] Jag vill tjäna Gud som präst, i hemlandet eller utomlands på en mission, varhelst Gud kallar mig, jag vill efterfölja den helige Franciskus och den salige Maximilian Kolbe.”

Den helige Maximilian Maria Kolbe
                                                   Den helige Maximilian Maria Kolbe

 

Efter ett år som novis i novitiatet i Smardzewice, började han sina studier vid Gråbrödernas högre prästseminarium i Krakow (1980–1986), och den 8 december år 1984 i Krakow avlade han sina eviga löften. Hans önskan att arbeta som missionär skulle uppfyllas ganska snart - två år efter prästvigningen kunde den salige Zbigniew resa iväg till det avlägsna Peru.

Beslutsamhet och glädje

Hans närmaste minns salige Zbigniew som en praktisk och beslutsam person. Bogdan, en av hans bröder, minns när salige Zbigniew bestämde sig för att träda in i Orden: ”Jag var i armén vid den tidpunkten [militärtjänst var då obligatorisk för alla unga män som efter läkarundersökning bedömdes ha god hälsa – förf. fotnot] och  fick ett brev från föräldrarna som sa att Zbyszek skulle träda in hos franciskanerna.

Det var lite av en chock för mig. Min mamma lär ha sagt att om han ville bli präst då skulle han väl söka till stiftsprästseminariet i Tarnów. Zbigniews svar var att ”om det inte blir franciskanerna, blir det ingenting annat.” Även i pater Jarosław Wysoczańskis minnesberättelser framstår salige Zbigniew som ”en man full av mod och beslutsamhet, vilket blev desto tydligare då man hörde hans djupt klingande röst” (Joachim Roman Bar OFMConv, Jarosław Wysoczański OFMConv, Znak Miłości w Peru, Kraków 2015, s. 149).

Michał har skrivit sig in i andras minnen som en man fylld med den franciskanska enkelhetens och glädjens anda. Han älskade sång och musik, katekesundervisning med barn och möten med familjer. Han var dessutom mycket hjälpsam – pater Jarosław minns att strax efter ankomsten till Pariacoto bytte salige Michał ut alla myggnät i brödernas fönster och fräschade upp rummen med krukväxter. Dessa små gester vittnar om hans stora hjärta och hans omtänksamhet, omsorg om hemmet och medbröderna.

Alla de tre gråbröderna träffades redan under tiden i novitiatet och i prästseminariet. Salige Michał och pater Jarosław träffades vid Mindre seminariet i Legnica. Sedan träffade fader Jarosław den salige Zbigniew under novitiatet. Som tidigare klasskamrater på Högre prästseminarium i Krakow kände de redan varandra och efter ett år började också salig Michał att studera där.

Åren av förberedelser

Tiden för filosofiska och teologiska studier är inte bara år av studier, utan också en tid av förberedelse för det pastorala arbetet dit Gud sänder en. Var och en av dem hade olika specialintressen och talanger som senare kom till nytta i missionsarbetet. Den salige Michał var prästseminariets fotograf - han tyckte om att ta bilder, och framkallade dem själv. Tack vare hans stora intresse för fotografering har många bilder från seminarietiden och från Pariacotomissionens utveckling bevarats.

Han brukade skicka dessa bilder till sina medbröder och till familjen. Maria Raczek, systerdotter till salige Michał minns: ”Man kan säga att de bilder som morbrodern tog i Peru och skickade till oss är ett slags dagbok eftersom varje bild kommenterades och beskrevs.”

Pater Michał Tomszek
                                                       Pater Michał Tomszek

 

Michał var duktig på att spela gitarr. Han engagerade sig i katekesundervisningen för funktionshindrade barn. Han var också kunnig i maskinskrivning vilket inte var vanligt på den tiden (det fanns inga datorer då). Tillsammans med sina medbröder Zbigniew Świerczek, Ryszard Śliwka, Krzysztof Kukułka och Zdzisław Kijas grundade Zbigniew år 1981 en rörelse som fortfarande finns idag: Sankt Franciskus’ av Assisi ekologiska rörelse (REFA). Det var ett svar på påven S:t Johannes Paulus II: s utnämnande av den helige Franciskus av Assisi som ekologernas skyddshelgon. Bröderna engagerade sig i utbildningsaktiviteter för naturvård, organiserade utställningar om ekologi och natur, och organiserade kajakpaddlingar. Salige Zbigniew var en passionerad bokälskare och han var också mycket intresserad av nyheter på teknikens område. I sitt missionsarbete omsatte han mycket snart sina intressen i konkret hjälp till invånarna och satsade på utbyggnad av vattenförsörjningen och sökte nya dricksvattenkällor och mineraler i bergen.

7 juni 1986

Det var ett års skillnad mellan de två franciskanernas studiegång. År 1986 skulle salige Zbigniew prästvigas och salige Michał vigas till diakon. I ordens historia förekom det inte att sådana händelser sammanföll tidsmässigt. Det skulle dock bli annorlunda den här gången. Det hela hängde ihop med firandet av 750-årsjubileet av franciskanernas närvaro i Wroclaw. Det beslutades att vigningarna  skulle ske gemensamt i den franciskanska S:t Karl Borromeos kyrka i Wroclaw. Så blev det att den salige Zbigniew Strzałkowski prästvigdes och salige Michał Tomaszek diakonvigdes samma dag, den 7 juni  1987.

Salige Michał vigdes till prästämbetet ett år senare den 23 maj 1987 och sedan började han arbeta som präst och kateket i Pieńsk. Efter prästvigningen blev salige Zbigniew vicerektor för det Mindre seminariet i Legnica. Under sin tid i Legnica blev han känd som  kateket och hantverkare. Det rådde brist på sovplatser i anläggningen och det var nödvändigt att utvidga och bygga om den. Under dåvarande Folkrepubliken Polen var det ont om byggnadsmaterial som var svårt att få tag på. Man fick till exempel stå i kö för att få cement, sand och tegelsten. Ibland fick Zbigniew hålla sig vaken hela natten i kö för att inhandla det nödvändiga för tillbyggnaden. Stadens invånare minns också den salige Zbigniew som den präst som aldrig vägrade att hjälpa någon. Till och med soldater från en garnison sovjetiska trupper förlagda i Legnica kom till honom för den andliga rådgivningen. När martyrerna från Pariacoto saligförklarades den 5 december 2015 visade det sig att man i Polen firar S:ta Edith Stein (Teresia Benedicta av Korset OCD) den 9 augusti, som är datum för deras martyrdöd. Därför blev det så i Polen att datumet för det liturgiska firandet av Pariacotomartyrerna flyttades till den 7 juni, som är den dag då de utan återvändo gav Gud livet och som sammanfaller med den gemensamma dagen för prästvigningen (Zbigniew) och diakonvigningen (Michał). I den övriga världen firas martyrerna från Pariacoto på själva martyrdagen 9 augusti.

En liten stad i Andernas skugga

Gråbröderna kom till Peru på inbjudan av biskopen av Chimbote Luis Bambaren. År 1970 förstörde en stor jordbävning många peruanska städer och byar. Staden Pariacoto där de skulle arbeta blev också den förstörd. Staden byggdes upp på nytt men ett stycke från den ursprungliga platsen. Den gamla bosättningen hette Pueblo Viejo (Den gamla byn). Behoven var enorma. Torkan rådde och det förorenade dricksvattnet orsakade koleraepidemier. Gråbröderna delade ut mat från Caritas, sökte efter vatten och hjälpte de sjuka. Samtidigt koncentrerade de sig på det pastorala arbetet eftersom det sedan lång tid inte funnits bofasta präster i trakten.

Procession genom gatorna i Pariacoto på S:t Franciskus’ av Assisi högtid
           Procession genom gatorna i Pariacoto på S:t Franciskus’ av Assisi högtid

 

Församlingen i Pariacoto omfattar otaliga bergsbyar utspridda på en höjd av 600 till 4000 meter över havet. Många av dem kunde bara nås upp till en viss punkt med terrängbil, och sedan hände det att man fick ta sig fram i timmar på åsna, häst, eller gå till fots. Byborna bad att prästerna skulle komma på besök minst en gång om året, annars menade de skulle de glömma bort hur man gör korstecknet och hur man ber böner. De årligen återkommande helgdagarna av bybornas skyddshelgon och de årliga festligheterna var av stor betydelse för invånarna i Pariacoto-området. Festligheterna började med den heliga mässan och senare fest på kvällen. Nästa dag firade man den heliga mässan och då döptes barnen. Obligatoriskt i programmet var den högtidliga processionen med en staty av ett skyddshelgon smyckad med blommor. Resan till de avlägsna bergsbyarna tog mycket tid i anspråk men under de första två åren lyckades gråbrödrna nå nästan alla byarna inom församlingens territorium och till och med andra platser längs bergets vandringsled. I pater Jarosław Wysoczańskis anteckningar framstår pater Zbigniew som en synnerligen entusiastisk och uthållig fjällvandrare.

Salige Zbigniew under resa i prästtjänsten
                                      Salige Zbigniew under resa i prästtjänsten

 

Missionsarbetet

Var och en av bröderna hade en egen särskild karisma. Pater Jarosław blev klostrets guardian, föreståndare och kyrkoherde. Pater Michał arbetade med barn och ungdomar, ledde en kör, åkte på resor med ungdomarna för att lära känna deras värld och tankesätt och samtidigt berätta för dem om Gud som är närvarande i vardagslivet. Kyrkan i Pariacoto fylldes snart med barn, och salige Michał hade gåvan att väcka deras intresse för evangeliet och för Jesus själv. Den salige Michałs karisma visade sig exempelvis när han kunde fånga uppmärksamheten hos 200 barn samlade i kyrkan för att lyssna till en katekes utan att behöva skrika eller höja rösten. Patres lade också stor vikt vid familjekatekesen och det var med den erfarenheten idén föddes att fira en morgonmässa på söndagar för småbarnsfamiljerna.

Salige Michał med barn i Pariacotos församling.
                                      Salige Michał med barn i Pariacotos församling

 

Salig Zbigniew var tillsammans med salig Michał ansvarig för fortbildningen och formationen för de kandidater till det gudsvigda livet som kommit i kontakt med klostret. Dessutom besökte pater Zbigniew de sjuka ända bort i de avlägsna byarna som låg utspridda kring bergen. Därför kallade man honom ”Lilla doktorn”. Han hade alltid med sig en egen väska med Förstahjälpen. Församlingens terrängbil fungerade ofta som ambulans som kunde ta någon av församlingsborna till sjukhuset, enligt vad pater Jarosław Wysoczański berättade. Strax före kidnappningen fick salig Zbigniew göra en första insats för en flicka med en skadade fot.

Salige Zbigniew Strzałkowski till fots på väg till byar i Anderna
                          Salige Zbigniew Strzałkowski till fots på väg till byar i Anderna

 

Varje kväll kl. 20.00 firade missionärerna från Pariacoto den heliga mässan i kyrkan. Efter den heliga mässan hade olika grupper (bland andra ungdomar, lekmanakateketer, körer) möten i församlingslokalerna. Det höga tempot i församlingens arbete syns i franciskanernas aktiviteter för år 1991 då man planerade 6 kurser för kateketer, 4 reträttgrupper, 1 kurs i hur man installerar dricksvatten, 2 kurser för de lärare som undervisar i skolorna inom missionsområdet, 1 kurs i administration och förvaltning, 7 dagsmöten med representanter för olika grupperingar inom församlingen. Till detta planerades dagliga möten med ungdomarna, ungdomsresor, andakter, möten med campesinos, dvs. med bergsbygdens invånare (jfr Joachim Bar OFMConv, Jarosław Wysoczański OFMConv, Znak miłość w Peru, Kraków 2015, s.142).

Salige Zbigniew Strzałkowski med församlingsmedlemmar
                       Salige Zbigniew Strzałkowski med församlingsmedlemmar

 

Terroristattacken

Fredagen den 9 augusti 1991 återvände pater Michał med ungdomarna från en resa till Huaraz. De lyckades hinna till den heliga mässan som pater Zbigniew redan förberett sig till. Föreståndaren pater Jarosław var inte i klostret vid den tidpunkten. Han hade åkt på semester till Polen i maj för att vara med på sin systers bröllop. Redan från middagstid rörde sig militanta aktivister från den kommunistiska terroristorganisationen ”Den lysande stigen” (på spanska Sendero Luminoso) i staden. Redan tidigare, i februari 1990, hade terroristerna invaderat Pariacoto och den gången placerat ut sprängämnen vid postkontoret och polisstationen.

Abimaēl Guzmán, grundaren av Senderisterna betraktade påven, katolska präster och pastorer som amerikanska agenter som hindrade revolutionens framsteg och religionen som ett ”folkets opium”. Sendero Luminoso, som uppstod som oberoende organisation i Peru 1971, skulle bli den ”lysande stigen” i kampen för den marxist-leninistiska revolutionen i Peru. Så tidigt som 1980 genomförde organisationen väpnade terrorhandlingar, förstörde statlig infrastruktur genom att till exempel attackera myndighetskontor, förstöra kraftledningar och sätta eld på broar. Befolkningen straffades för alla handlingar som gynnade imperialisterna och deras tillhörigheter konfiskerades.

Genom rån och urpressning fick organisationen pengar till sina brottsliga gärningar som – enligt pater Zdzisław Gogola OFMConv (Meczennicy z Pariacoto, Kraków 2018, s. 161) – också hölls igång av narkotikakarteller och utländska marxistiska institutioner. Alla som hade något inflytande på det peruanska folket och bistod dem ekonomiskt blev Sendero Luminosos naturliga fiender, eftersom de försenade revolutionens genomförande. Organisationen visade aggression och hat mot den Katolska kyrkan i Peru genom att spraya   hotfulla texter mot präster på husväggarna. Det utfördes också attentat mot biskopen i Chimbote stift och mot nunnor och präster.

Den dagen stormade terroristerna först in i huset där Pariacotos borgmästare Justino Maz bodde. De hade först bundit honom och tvingat in honom i en bil. ”Kamrat Jorge” var deras befälhavare. Alla hade de väpnarluvor som täckte deras ansikten. Sedan stormade de in i församlingen och kidnappade gråbröderna, som de först hade bundit. Pater Michał Tomaszek och Pater Zbigniew Strzałkowski tvingades in i församlingens terrängfordon. Ett vittne till händelserna var syster Berta Hernández Guerra från Kongregationsorden Jesu heligaste hjärtas tjänarinnor. Hon lever än idag och har skrivit ner sina minnen i en bok (Syster Berta Hernández Guerra, Ojcze nadeszla godzina. Michał och Zbigniew meczennicy i blogoslawieni, swiadkowie Ewangelii, Krakow 2019). Systrarna från denna kongregation hjälpte från första början gråbröderna i deras pastorala arbete.

Den sista timmen

Syster Berta kom på plats i skåpbilen som med terroristerna vid ratten tog missionärerna i okänd riktning. Under resans gång började föraren resonera högt och aggressivt med patres. Terroristen anklagade gråbröderna för att de hade bilar som kom från imperialisterna och för att hela deras verksamhet var hinder för revolutionen. Den salige Zbigniew svarade med stort lugn och förklarade att de inte gjorde något som var fel utan bara predikade för människorna om Kristus och evangeliet. Sr Berta försökte ta reda på vart de förde dem och varför patres var bakbundna. Efter ett tag kastade terroristerna ut henne från bilen. De körde vidare över en bro som de sedan satte eld på. På kvällen vid 9 tiden sköt terroristerna ihjäl de två missionärerna och Pariacotos borgmästare i närheten av kyrkogården i Pueblo Viejo. På salige Zbigniews rygg satte de fast en papperskartong där det stod: ”Så här dör imperialismens fjäskare. Länge leve EPG” (EPG – Folkets upprorsarmé - förf. fotnot).

På papperskartong som de kommunistiska terroristerna lämnat kvar på kropparna av de mördade pater Michał och pater Zbigniew står det: "Så här dör imperialismens fjäskare“.
På papperskartong som de kommunistiska terroristerna lämnat kvar på kropparna av de mördade pater Michał och pater Zbigniew står det: " Så här dör imperialismens fjäskare“.

 

Missionärerna dog för att terroristerna ansåg att den gråbrödernas pastorala aktiviteten motarbetade den marxistiska revolutionen. Katekesundervisningen, sakramentsfirandena, och att de nådde ut med dessa tjänster till de fattigaste invånarna i bergstrakterna, gemensam Bibelläsning, arbetet med unga människor och katekesen för barn, förkunnelsen av det franciskanska budskapet om freden och godheten, att de med sitt sätt att leva och arbeta vittnade om Kristus, allt detta var, enligt terroristerna, fientliga antirevolutionära handlingar. Revolutionen skall vara blodig, och tron och evangeliet strider emot dess idéer och mål. Missionärerna mördades för att de var trogna evangeliet.

Efter att ha skjutit ihjäl patres och byledaren (borgmästaren) satte terroristerna eld på de två bilar som tillhörde församlingen. I september 1992, nästan ett år efter gråbrödernas martyrdöd, blev Abimaēl Guzmán och flera av hans anhängare arresterade och dömda till livstids fängelse. Några år senare, i en intervju med Biskop Louis Bambaren, medgav Abimaēl Guzmán att mordet på gråbröderna i Pariacoto var ett misstag. Och trots att Sendero är fortfarande aktiva, har deras inflytande minskat. De människor som var direkt inblandade i attacken mot Pariacoto och mordet på missionärerna har dock aldrig identifierats. Befolkningen var för rädd för terroristernas hämnd och höll tyst. Trots all ängslan och rädsla överlevde Pariacotos mission och 1994 återvände gråbröderna för att arbeta i området. Pater Stanisław Olbrycht, som tidigare missionerade i Bolivia, var den förste som efter de två patres Michałs och Zbigniews död åtog sig att arbeta i Pariacoto. För närvarande är det Conventualfranciskanernas (Gråbrödernas) orden från Krakowprovinsen, med skyddshelgonen helige Antonius och Jakob av Strzemie, som driver missionen i Peru. De är verksamma på tre platser i Peru. Förutom Pariacoto har de också missioner i Lima och i Chimbote.

Begravningsprocession med kropparna av de mördade martyrerna i Pariacoto
       Begravningsprocession med kropparna av de mördade martyrerna i Pariacoto

 

Guds plan

I Zbigniews familjehem i Zawada visste ingen vad som hade hänt. Lördagen den 10 augusti arbetade bröderna på gården vid sitt hus och lade upp förrådet med ved för vintern. I Bogdan Strzałkowskis minnesanteckningar står det: ”Tre gråbröder kom till oss vid middagstiden. Vi blev förvånade för de brukande inte komma så plötsligt, och två dagar tidigare besökte hade vi besök av pater Jarek och hans mor. Vi gick in i huset och efter en stund sade en av dem att Zbyszek förmodligen var död (...). När jag långt efter begravningen satt vid bordet vid fönstret och tittade ut var det som om jag trodde att jag skulle få se honom komma därute fastän jag visste att han var borta.” Salige Michals systerdotter minns: ”När min farbror dog var jag fem år gammal. Jag sade då till mig själv att det inte var sant, och att han skulle komma med ett flygplan och landa i vår lilla trädgård.” Var gråbröderna medvetna om faran? Mycket talar för det, att de förstod det, men att de inte ville lämna alla de människor som anförtrotts dem åt sitt öde. När några dagar innan de tragiska händelserna ställde syster Marlene, som arbetade i församlingen, frågan till salige Zbigniew vad de skulle göra om det kom terrorister till församlingen. Han svarade: ”Vi kan inte lämna människorna. Man vet aldrig, men om de dödar oss, begrav oss här”. Medan han fortfarande var i Polen sade han till sina vänner: ”När man åker på mission måste man vara beredd på att allt kan hända.” (Citerat från: Fader Janusz Sroka, CSR, Brev om peruanska martyrer, den 9 augusti 1991) Under fastan år 1991 skrev den salige Michał till en vän i Polen: ”Jag kan tala om för dig, med klar medvetenhet och utan oro, att jag när som helst kan få offra mitt liv här, men Gud finns och ingen kan hindra hans planer.” (Jacek Raczek, Salige Michał Tomaszeks livshistoria, Bielsko-Biala 2018, s. 317).  I enlighet med deras sista önskan begravdes gråbröderna i kyrkan i Pariacoto, och det var många av invånarna i staden som följde begravningsprocessionen och lade blommor på patres kistor. Det för tankarna till det tillfälle när salige Michal skulle åka till missionsstationerna. När han körde iväg med sin bil blev han omringad av barnen från Piensk som kastade blommor på bilen som en farvälhälsning.

Med jord indränkt med gråbrödernas och byledarens blod ordnade man med en symbolisk grav på den närliggande kyrkogården i Pueblo Viejo. På graven har man ställt upp ett kors med inskriptionen: ”P. Zbigniew, P. Michał, Pax et Bonum (frid och allt gott)”. Idag står korset i Pariacotoklostrets förgård. I salige Michałs hus i Lekawica finns också bland de samlade minnessakerna ett litet kärl med jord från platsen som en av relikerna. De nedblodade kläder som gråbröderna hade på sig vid sin martyrdöd förvaras nu i Conventualfranciskanernas arkiv i Krakow.

Martyrerna väcker oss

Idag, när det har gått 30 år sedan pater Michałs och pater Zbigniews martyrdöd, och 6 år sedan deras saligförklaring, är pater Jarosław Zachariasz OFMConv ord före saligförklaringen fortfarande aktuella: ”Den moderna människan lever som i en dvala och slöhet, och tänker bara på sina egna behov. Det är därför som martyrerna är ett slags väckarklocka. Deras död väcker oss, eftersom det visar att det är möjligt att leva för andra. Det går att följa i Kristi spår, Han som ger sig själv intill slutet (...).  Ända fram till slutet av deras tid på jorden försökte de övertyga sina angripare om att man kan tjäna den andre med kärlek, fred och godhet, och inte med en blodig revolution (citat från: ”Sprowadzaja na ziemie”, ”Wiadomości z Prowincji” Nr 2/2015, s.33).”

Denna hållning bidrog till att även byledare med vänstersympatier, och dit hörde den icke-troende Pariacotos borgmästare, samarbetade med gråbröderna. Genom sin förkunnelse av Kristus och genom sina liv i enlighet med Evangeliet blev patres trovärdiga vittnen om ett hopp för de människor som plågades av terrorism, fattigdom och sjukdomar.

Den 5 december år 2015, under den heliga mässan i Chimbote, blev pater Michał Tomaszek, pater Zbigniew Strzałkowski och prästen fader Alessandro Dordi (mördad i Peru några dagar efter de franciskanska missionärernas död) saligförklarade. Deras livsbudskap återspeglas i refrängen till saligförklaringshymnen ”Hoppets vittnen”: ”De är här / De är hoppets strålande tecken / Deras blod väcker oss till ett nytt liv...” (text: p. Andrzej Zajac, OFMConv, musik Enrique Mesías). De två martyrerna har för många människor blivit hoppets och trons förespråkare i dessa tider av oro, kamp mot sjukdomar och rädsla.

Korståg i försvar mot terrorismen

År 2015 fick se början av rörelsen Korståg till försvar mot terrorismen som stod under beskydd av martyrerna från Pariacoto. Rörelsen var ett lekmannainitiativ som fick aktivt stöd av gråbröderna som själva deltog och engagerade sig i den. Broder Jan Hruszowiec OFMConv, som tagit initiativet till kulten av martyrerna från Pariacoto, har berättat att han och dåvarande provinsministern, pater Jarosław Zachariasz, under tiden för saligförklaringen ställt sig frågan varför Gud ger oss nya martyrer: ”Svaret fick vi den 8 december 2015 efter terrorattackerna i Belgien. Då kom ett brev från Bryssel och en fru Irena som frågade om deras rosenkransgrupp kunde få bilder med martyrernas reliker av andra graden. Eftersom våra medbröder mördats av terrorister och blivit saligförklarade menade man i gruppen att det som fått hända var just för att skydda och beskydda oss från terrorismens ondska, skrev fru Irena.

Vi franciskaner uppfattade detta som en folkets röst. Den 5 maj 2016 startade vi i Kalwaria Pocławska högtidligt en rosenkransaktion, en kampanj, ett korståg till försvar mot terrorismen, under den salige Zbigniews och den salige Michals beskydd. (Ett Rosenkranskorståg till försvar mot terrorismen).” Vem som helst kan delta i Korståget, Krucjata. Det räcker med att till den dagliga rosenkransbönen lägga en extra intention om fred i världen och om att terrorismen skall upphöra, samt att be för personer som lever under hot av terroristattacker. De som vill ansluta sig till Korståget som medlemmar får ett diplombevis från Korståget i Försvar mot Terrorismen (man kan ansöka om medlemskap genom att skriva till följande adress: meczennicy@franciszkanie.pl eller: ”Krucjata Różańowa w Obronie przed Terroryzmem”, ul. Żółkiewskiego 14, 31–539 Krakow, Polen).

Saliga Michał och Zbigniew
                                                       Saliga Michał och Zbigniew

 

Många församlingar och religiösa ordnar ber också om ett materiellt tecken på Pariacotomatyrernas närvaro i deras gemenskaper, dvs. reliker av den första graden (latin: ex ossibus - gjort av ben). För närvarande finns sådana reliker av martyrerna från Pariacoto på 430 platser i Polen och i världen. Många människor får genom förbön av de saliga Michał Tomaszek och Zbigniew Strzałkowski många olika nådegåvor som hjälper dem i svårare personliga situationer i livet. Martyrerna har blivit det utsäde som såtts i bördig jord, sådan sådd som enligt Jesu ord ger en rik skörd när det dör.  Denna säd såddes av Gud också för oss.

                                                                              Anna Dąbrowska,

                           Presidiet för Främjande av Kulten av Martyrerna från Pariacoto.

Aktiva webbplatser relaterade till martyrerna, som drivs av Presidiet för Främjande av Kulten av Martyrerna från Pariacoto:

meczennicy.franciszkanie.pl

youtube.com/MichaliZbigniew

krucjata.franciszkanie.pl

facebook.com/meczennicy.pariacoto

katalog.franciszkanie.pl

Bonad av Stanisław Olbrycht i Centrum för Främjandet av kulten av martyrerna från Pariacoto
Bonad från Cochabamba, Peru, nu i Centrum för Främjandet av kulten av martyrerna från Pariacoto

 

Video KRUCJATA - LA CAMPAÑA DEL ROSARIO EN LADEFENSA FRENTE AL TERRORISMO

De senaste artiklarna

Katolsk Horisont
7/09/2021
Katolsk Horisont
7/09/2021
Katolsk Horisont
28/08/2021