I år 2020 kommer inte pilgrimerna till Fatima den 13 maj för att på nytt lyssna till Guds Moder Marias budskap till hela världen.  Coronaviruset har stängt den stora vallfartsorten.  Dagens pandemi gör dock bönens betydelse än tydligare och nödvändigare.

En icke troendes vittnesbörd den 13 oktober 1917

Det måste ha varit tio i två på eftermiddagen då en vit rökpelare steg upp på själva platsen där barnen stod. Den hade en blåaktig färg och var för tunn för att kunna ta på och nådde dem nära två meter över huvudet. På den höjden dunstade den bort. Fenomenet var fullkomligt synligt för blotta ögat och varade några sekunder. Jag kan inte nu säga om det pågick mer eller mindre än minuten, eftersom jag inte antecknade när det började och slutade. Rökpelaren löstes upp tvärt och efter ett tag kom den tillbaka för att visa sig en andra gång och sedan en tredje gång.  

Det hade varit mulet hela dagen men plötsligt klarnade det. Det slutade regna och det såg ut som om solen skulle fylla hela landskapet med ljus efter att ha varit försänkt i sådan dysterhet under den vintriga förmiddagen. Jag stod och tittade mot platsen där Maria uppenbarat sig. Jag kände mig kyligt lugn och opåverkad och väntade bara på att något skulle hända, men utan någon större nyfikenhet. Ingenting hade ju heller hänt på en bra stund och det låg inga förväntningar i luften. Strax innan hade solen brutit igenom det tjocka molnlagret som dolt den och nu lyste den klart och intensivt.

Plötsligt hördes ett vrålande från tusentals röster och jag såg hela folkhopen sprida ut sig på den öppna marken framför mig… de vände ryggen till den plats som alla fram till nu fäst blicken på i förväntan. Nu tittade de istället på solen på andra sidan. Jag vände mig också om mot den punkt som drog till sig blickarna och jag kunde se solen som en mycket tydlig skiva med skarpa kanter och som lyste starkt men utan att störa själva synen. Det kunde inte jämföras med solsken i dimma (det var inte alls dimmigt). Solen var varken beslöjad eller matt. I Fatima var den hela tiden ljus och het och syntes tydligt på himlen, skarpkantad som ett stort spelbord. Det som förvånade mest var att man kunde titta länge på den heta och strålande solskivan utan att det gjorde ont i ögonen eller att det påverkade näthinnan. Under den här korta tiden var inte solskivan orörlig utan rörde sig ryckigt som i ett yrt tillstånd. Det liknade inte en blinkande stjärna. Den strålade starkt men spann runt sig själv liksom i en vild virvel.

Under solfenomenet jag nu beskrivit ändrades färgerna i luften. Medan jag såg mot solen märkte jag att allt blev mörkare. Först tittade jag på det som låg närmast men sedan lyfte jag blicken längre bort ända till horisonten. Jag såg att allting fått en kristallisk färg som en ametist. Tingen runt omkring mig, himlen och luften hade samma färg. Allt, både det som låg nära och långt bort, fick en och samma färg som gammal gul damast. Folk såg ut som om de hade fått gulsot och jag minns hur jag nästan skrattade åt att se hur fula och frånstötande alla såg ut. Handen var i samma färg.

Just då hördes ett klagande rop stiga upp från folkmassan. Solen verkade plötsligt snurra runt som den var helt vild och lossna från sitt fäste och blodröd hota att träffa jorden som om den skulle krossa oss med sin enorma vikt och eld. Det var verkligen en fruktansvärd upplevelse under några ögonblick.

Mitt tillstånd när jag observerade fenomenen jag beskrivit var lugnt och fridfullt utan emotionella störningar. Andra får tolka och förklara dem. Sammanfattningsvis kan jag bara säga att jag varken före eller efter den 13 oktober sett sådana solfenomen eller atmosfäriska fenomen.

Jose Maria de Almeida Garrett, professor från Coimbra (Novos documentos de Fatima, Sao Paolo: Edicoes Loyola, 1984).

En reporters redogörelse

”Man kunde från vägen med alla parkerade fordon se den jättestora folkmassan vända sig mot solen som stod högst upp på himlavalvet utan ett moln i närheten. De som inte velat trängas i leran efter regnet stod kvar på vägen. Solen liknade en matt skiva av silver som man utan besvär kunde se på med öppna ögon. Det skulle ha kunnat vara början på en solförmörkelse. Då hördes ett högt rop från folket och man hörde från dem som stod närmast, ”Ett mirakel”, ”Ett mirakel”.

Solen darrade och rörde sig obegripligt enligt alla kosmiska lagar, som i en ”dans”, enligt det typiska folkliga uttrycket. I stor förvåning såg folk upp mot solen, barhuvade som i ett bibliskt motiv, och förundrade sig över vad de såg.

En äldre man stod på fotsteget till en omnibuss. Med ansiktet mot solen läste han högt trosbekännelsen. Jag frågade honom vad han hette och han svarade Joao da Cunha Vasconcelos. Sedan såg jag att han gick fram till några som fortfarande hade hatten på sig och bad dem enträget att ta av hatten inför ett sådant enastående bevis för Guds existens.

Liknande scener utspelades på många ställen och på ett ställe hördes en kvinna ropa, ”Det är ju skrämmande! Kan det finnas människor som inte blottar huvudet när de får se ett så häpnadsväckande mirakel!”

Sedan började man prata om vad man sett. De allra flesta kunde säga att de sett att solen darrade och ”dansade”. Andra sa att de sett den Saliga Jungfruns ansikte. Andra var helt övertygade att de sett solen snurra runt på sig själv som ett jättelikt S:t Katarina hjul och sänkt sig ned till jorden som för att sätta eld på den med sina strålar. Några sa att de sett solen skifta i olika färger.

Reportaget av Avelino de Almeida publicerades på första sidan av O Seculo den 15 oktober 1917.

Fatima i vetenskapens ljus

Vetenskapen kan inte ge någon tillfredsställande förklaring till solmiraklet. Inget astronomiskt observatorium i världen har fångat in ett sådan solfenomen till denna dag. För övrigt hade hela solsystemet fallit ihop vid bara den minsta förändring i solens position.

Den brittiske naturvetaren Richard Dawkins, som är känd för att främja ateismen, menar att miraklet var en kollektiv hallucination och ett masshysteri. Den belgiske fysikern Auguste Meessen menar att miraklet var en optisk illusion framkallad av att folket tittat för länge på solen. Men hur kan man då förklara att omkring 20 000 människor inom en radie av 3 mil från Fatima sett fenomenet utan att ha tittat länge på solen?

Den amerikanske astronomen Carl Sagan ville inte utesluta möjligheten att ett UFO varit på platsen. Men ingen har hittills bevisat att liv utanför jorden existerar, än mindre att utomjordiska varelser besökt jorden.

En teori som uppstått talar om ett stratosfäriskt moln som skulle ha förvrängt bilden av solen. Teorin har inte gått att verifiera vetenskapligt. Frågan hur en icke läskunnig flicka skulle ha kunnat förutse en så extraordinär händelse månader i förväg är fortfarande obesvarad. Även om vi accepterar händelsen som ett metereologiskt fenomen kvarstår frågan hur hon kunde ha känt till det.

Översatt av Göran Fäldt för Katolsk Horisont i maj 2020 ur boken Fatima Mysteries, Mary’s Message to the Modern Age, Ignatius Press, 2017.