Medlemmar i SOS Calvaires reser ett kors. Foto med tillstånd av SOS Calvaires.

Vid årets påskvaka ökade antalet vuxendop med 30 procent, och mer än 7 000 personer tog emot sakramentet – den högsta siffran sedan den franska biskopskonferensen började sammanställa uppgifterna för mer än 20 år sedan.

Den här veckan stängde arrangörerna av den årliga pingstpilgrimsfärden till Chartres registreringen för sina vuxna "ordenskapitel" mer än en månad före evenemanget, som förväntas sätta ett nytt deltagarrekord 2024.

Och i december kommer världens blickar att riktas mot Paris för återöppnandet för gudstjänst av Notre-Dame-katedralen, fem år efter att den nästan förstördes av en brand – en passande bild av en ny fransk katolsk väckelse.

Det finns också andra tecken på förnyelse. En är tillväxten av SOS Calvaires, en organisation som samlar volontärer över hela landet för att restaurera krucifix vid vägkanten (i Frankrike kända som "calvaires").

Föreningens generaldirektör är den ungdomlige, mustaschprydde och vältalige Alexandre Caillé. I en e-postintervju med The Pillar förklarade han varför unga människor dras till SOS Calvaires, hur det är att restaurera vägkorsningar och gruppens spännande projekt utanför Frankrike.

Alexandre Caillé, generaldirektör för SOS Calvaires, i arbete. Foto med tillstånd av SOS Calvaires.

För dem som bor i länder med katolsk majoritetsbefolkning är kors längs vägen en del av vardagen. Men kan du förklara vad de är för människor som inte är bekanta med traditionen?

En golgatakors är ett kors som finns vid sidan av en väg, vid en korsning eller nära ett fält. Varje kors har en betydelse. Ett kors kan placeras för att be, för att tacka för ett botemedel, eller för en soldat som har återvänt levande från kriget, för att be om skydd över en by eller en god skörd på fälten...

Det finns alltid en anledning till att det finns ett kors (eller en staty eller ett oratorium) på vår landsbygd.

De flesta av de golgatakors vi ser i Frankrike är från 1800-talet. Men en del är mycket äldre, även om många förstördes under franska revolutionen.

Foto med tillstånd av SOS Calvaires.

Vad var inspirationen till skapandet av SOS Calvaires och hur finansieras det?

Föreningen grundades 1987 av en herre som ville restaurera ett litet övergivet kapell tillsammans med några vänner. När renoveringen var klar ville de inte lämna den där. När de såg allt detta kristna arv falla i ruiner grundade de föreningen för att restaurera de kors, statyer och oratorier som höll på att förfalla.

Restaureringsarbetet möjliggörs genom donationer från privatpersoner.

Foto med tillstånd av SOS Calvaires.

SOS Calvaires har nu 300 medlemmar i 65 filialer över hela Frankrike. Hur har man lyckats med denna tillväxt när så många organisationer krymper? Och varför lockar den så många unga medlemmar?

Jag tror att föreningen lockar en hel del unga medlemmar eftersom föreningskansliet först och främst drivs av ett ungt, dynamiskt och engagerat team.

Vi har också utvecklingen av vår förening att tacka för de personer som har tagit på sig rollen som filialchef och som är en verklig länk för oss.

Slutligen tror jag att unga människor i dagens samhälle söker efter en känsla av mening, en känsla av att vara rotad och förankrad i våra territorier. Faktum är att vi nu har 85 filialer över hela Frankrike och nästan 4 000 volontärer som arbetar för att återställa detta unika arv.

Hur känns det att vara en del av ett team som restaurerar ett kors vid vägkanten? Är det en andlig upplevelse, eller är det bara hårt fysiskt arbete?

Dagens ungdomar kräver den här typen av insatser. Det är vad de förväntar sig, oavsett vad du kanske tror. De behöver ett ideal, starka värderingar, utmaningar.

Att återställa ett golgatakors är ett äventyr. Först och främst måste du resa dig från soffan, gå ut i kylan och regnet för att gnugga stenar, dra ut törnbuskar och väcka en del av din historia till liv igen. Det är inte alla som gör det.

Detta arbete kan vara svårt och fysiskt krävande. För vissa kan det också vara en verkligt andlig upplevelse, en upptäckt eller återupptäckt av korsets historia och den kristna religion som är förknippad med denna kraftfulla symbol. För andra är det en bön. En kärlekshandling, en gåva av jaget för det gemensamma bästa, men framför allt för Gud.

Foto med tillstånd av SOS Calvaires.

SOS Calvaires har fått stor uppmärksamhet i media i Frankrike. Den har också fått stöd från kanske oväntade personer, som YouTubern Baptiste Marchais. Varför tror du att den har fångat folks intresse?

Att restaurera vårt kulturarv blir allt mer populärt. Det är något ovanligt, något utöver det vanliga, något som kräver ansträngning. Det är tilltalande.

Faktum är att vi blev kontaktade av den här YouTubern för några år sedan nu. Vi var glada att kunna dela med oss av denna unika upplevelse av att räta ut ett stort kors mellan två vägar. Vi visste att den här YouTubern skulle generera publicitet och visa många människor föreningens arbete.

Hans video spelade en stor roll i den plötsliga tillväxten av vår förening, med förfrågningar om att starta nya filialer och så vidare.

Foto med tillstånd av SOS Calvaires.

Installationen av fem keltiska kors på Irland var en exceptionell händelse. Ett år tidigare hade vi också rest en khatchkar,en korssten, i Armenien. Dessa små utlandsmissioner var speciella tillfällen.

I framtiden skulle vi vilja etablera internationella filialer, till exempel i Luxemburg eller Spanien. Men för tillfället koncentrerar vi oss på Frankrike. Det kommer säkert att finnas andra specialprojekt utomlands.

Foto med tillstånd av SOS Calvaires.

Varför är det viktigt att SOS Calvaires är en opolitisk förening, inte knuten till någon katolsk rörelse?

Vår förenings uppdrag är att samla så många människor som möjligt kring korset, oavsett ålder, social nivå, religiös övertygelse eller politisk idé. Det är ett arv som tillhör alla och är en del av vår vardag.

Det är uppenbart att kulturarv inte är en del av politiken i sig. Det är ett arv från våra förfäder som vi måste bevara, hedra och föra vidare till kommande generationer.

Det är också viktigt att vår förening inte är knuten till någon särskild katolsk rörelse, eftersom vårt mål är att återupprätta och skydda detta unika kristna arv, med så många människor som möjligt och för så många människor som möjligt, utan att skilja olika religiösa rörelser åt.

Lukas Coppen

Till svenska, april 2024, Eva-Lotta Svensson

Inlägget kommer från sidan www.pillarcatholic.com

Direktlänk till inlägget klicka här

Läs också: "Lilla miraklet i Lille": Hur en ljusmässa i Frankrike samlar hundratals ungdomar varje vecka

Läs också: Nytt rekord i Frankrike: 12 000 personer döps