Aborter i hemmet som en influensafråga

Det pågår för närvarande en debatt om den ökade betydelsen av medicinsk abort som kan utföras i hemmet efter kontakt med läkare. Det är en allvarlig situation av flera skäl. Abort är aldrig riskfritt för kvinnan men tidiga aborter skulle ur flera synvinklar vara positivt med tanke på belastningen på sjukhusen. Vi vet ju hur tragiskt det är när äldrevården på grund av tidsbrist eller tekniskt fel på larmet inte når fram i tid. Hur hjälplös skulle inte en kvinna vara i hemmet om hon får hjärtbesvär eller svimmar på golvet i sin ensamhet?

Vi ser också internationellt att hela abortfrågan polariserar hela samhällen. Efter den förmodligen avsiktliga ”läckan” från Högsta domstolen i USA om en eventuell ändring i abortlagen undrade SVT Aktuellt ”vad som skulle hända med abortgarantin”. Att kalla det garanti är avslöjande men inte oväntat.

Aborter i Nordamerika är inte en grundlag som många tycks tro, så det är möjligt att abortklinikerna med ändrad lagstiftning inte kan fortsätta på samma sätt som tidigare. Hittills har regeln varit den att ju senare aborter desto högre federalt statsbidrag.

Blir det en förändring i lagen man säga att fostrets död inte längre är garanterad. Många vill inte tala om aborter, kliniska eller medicinska, i sådana termer utan vill hellre tala om dem som ”vårdfrågor”. Då blir också de så kallade ”hemaborterna” vårdfrågor på delegation till kvinnor i hemmet och inte på sjukhuset. Det är möjligt att ett vägande skäl till att möjliggöra medicinska aborter i hemmet har att göra med arbetsbelastning och arbetsförhållanden inom hela vårdsektorn. Det kan också vara en fråga om hur man ser på abort som sådan. Frågan inställer sig: Är det verkligen ansvarsfullt av lagstiftaren att överlåta en så riskfylld händelse som en abort är, tidig eller sen, till den gravida personen själv? Det kan vara en svår avvägningsfråga för politikerna i landstingen att besluta om.

 Det kan inte bara stanna där. Det är också allvarligt när det gäller synen på sexualitet och kvinnlig fruktsamhet.  Den kyrka jag tillhör säger för sin del alltid nej till sexuellt samliv utanför äktenskapet. Det hör till föräldraansvaret att tala ut med barnen i god tid och med förståelse för de ungas oro och ängslan att inte vara som alla andra. Inga föräldrar kan enkelt bara överlåta fostransansvaret till skolan. Det är ju deras barn och inte skolans barn!

Det är nog inte heller i vår ”sekulariserade” tid så säkert att man som ung lever som Kyrkan lär, eftersom inställningen i samhället och bland bekanta påverkar. Man måste då ändå alltid påpeka vad som gäller.

Varför är det då viktigt att peka på respekten för sexualiteten och ansvaret för sina beslut? Det handlar om själva grundinställningen till ansvaret för sina relationer till det andra könet och förberedelser till ett familjeliv under normala förhållanden. De ukrainska kvinnorna med barn som måste fly från sitt hemland är levande exempel på hur viktigt för framtiden det är att ha rätt grundsyn och vilja börja samlivet på rätt sätt. De har en ortodox kristen grundsyn på familjelivet och ansvaret för barnen. Många kvinnor visar tecken på hög moralisk medvetenhet i en kulturell gemenskap. Många råkar tyvärr mycket illa ut redan på vägen bort från fasorna i kriget när skamlösa övergrepp sker mot dem i skydd av anonymiteten. Betyder det att man i deras fall måste råda till abort om de blivit gravida, om möjligt medicinsk abort på egen hand? 

Många tycker nog så för att inte framtiden för ensamstående mammor ska bli för mörk eller för att samhällskostnaderna på sikt blir för stora. Många i vårt land tänker mer som skattebetalare än som medmänniskor.

Jag tror vi ska vara tacksamma för att kyrka och religion utgör ett slags korrektiv i unga människors valsituationer. Det finns länder som inte alls har en sådan institution som kan tala om respekt för livet och om sexuellt ansvarstagande. Man går efter fosteranalyserna och styr utan några som helst invändningar av moralisk art mot abort så fort man kan utläsa en genetisk avvikelse i embryot. Det har som konsekvens att människor med vissa handikapp ses med oblida ögon eller att man ser dem som fall där aborten misslyckas. En liten studie i Japans familjepolitik visar på den stora skillnaden när ett moraliskt korrektiv saknas i form av religion, särskilt kristen. Aborten är där en samhällsplikt. Hur är det då med den psykiska hälsan? Så här på avstånd kan vi inte veta något om det. Men man kan undra en hel del.

Kristen livsstil och moral säger att döpta måste leva efter Guds lag och bud och att barn som föds ska kunna växa upp i ett livslångt förbund i obrottslig trohet. Bröllopet är inte vara en fest utan ett löfte om ansvar som är en säkerhet för barnen. Äktenskap, familj och sexualitet är allvarliga livsfrågor i det religiösa och kristna korrektivet!

Alla är i vår tid uppenbarligen inte överens om dessa kristna principer. Det finns sedan 1970-talet en strid mellan förbjudande och tillåtande syn på aborternas inverkan på det personliga livet och dess konsekvenser i samhället. Det har påverkat synen på moderskapet. Det kan avläsas i allvarliga förskjutningar i befolkningspyramiden.

Vad har egentligen hänt med familjesynen under det senaste halva århundrandet och hur har feminismens olika ansikten präglat nutiden? Den kända amerikanska debattören och författaren Mona Charen har i sin senaste bok ”Sex matters – How Modern Feminism Lost Touch With Science, Love and Common Sense” (Crown Forum, 2018) kritiskt granskat modern feminism utan att blunda för de verkliga utmaningarna och utan att bara bedriva polemik.

Hon ställer den modiga frågan om vissa former av feminism helt enkelt gått vilse och blivit till kvinnans och kvinnornas nackdel. Den funderar över den obehagliga bakgrunden till metoo rörelsen och manligt sexuellt beteende. Den tar upp den cynism som uppstår i den omfattande abortindustrin i Amerika och till de mänskliga värden som hotas av utilitarismen.

Vi har vissa föreställning i Sverige om vad som är god eller dålig feminism. Ibland är motsättningarna riktigt oförsonliga. Det är inte bra för ett land. Människor bör vara så pass väl informerade om vad aborter och eventuella hemaborter egentligen handlar om och försöka inse att det är moraliska frågor och inte bara reglerade vårdfrågor.

                                                                                                      Göran Fäldt

                                                                                               Diakon i Katolska kyrkan