Kardinaler ansluter sig till uttalandet om skilsmässa och kommunion
Kardinal Walter Brandmüller (CNS photo/Paul Haring)
Sex läropunkter bekräftades på konferens i Rom där talarna reflekterade över påveämbetets roll
Två kardinaler har ställt sig bakom ett uttalande för den traditionella läran som ett svar på vad de kallar ”en allvarlig fara för Kyrkans tro och enhet”. Kardinalerna Brandmüller och Raymond Burke, som undertecknat det öppna dubiabrevet till påven Franciskus, var närvarande när uttalandet med de sex läropunkternas giltighet bekräftades.
Uttalandet gjordes på lördagen i slutet av den konferens som utlysts till ära för den tredje dubiakardinalen, Carlo Caffara, som dog förra året. I Dubiabrevet, som inte besvarats av Franciskus, bad kardinalerna påven förklara hur Amoris Laetitia stämde överens med katolsk lära. Det nya uttalandet tar upp samma punkter på ett annat sätt.
Efter att ha sagt att ”ett växande missnöje och förvirring uppkommit” efter den debatt som följt på Amoris Laetitia, citeras i brevet Andra Vatikankonciliets ord om vikten av att bära vittnesbörd om tron.
I uttalandet bekräftas att ”ett rätt ingånget och fullbordat äktenskap mellan två döpta bara kan upplösas genom döden”, och att omgifte under sådana omständigheter alltid innebär äktenskapsbrott.
Uttalandet påpekar också att ”absoluta moraliska bud existerar” och att sådana bud förbjuder vissa ”i sig själva onda” gärningar vid varje enskilt tillfälle. Författarna försvarar också Kyrkans traditionella undervisning som hävdar att de frånskilda omgifta inte kan ta emot kommunionen om de lever i ett sexuellt förhållande. Några biskopar har citerat Amoris Laetitia för att ifrågasätta denna undervisning.
”Vi är övertygade”, intygar kardinalerna och andra, ”att det rättrådiga avgörandet om det är möjligt att administrera den sakramentala avlösningen inte grundar sig på vad som tillskrivs den begångna synden utan på penitentens intention att avbryta ett levnadssätt som är oförenligt med de gudomliga buden.”
Kardinal Burke betonade under konferensen på vilket sätt den påvliga auktoriteten har begränsningar genom att säga: ”Varje uttryck för doktrin eller praxis, som inte är i överensstämmelse med den gudomliga uppenbarelsen och innefattas i de heliga skrifterna och i Kyrkans tradition, kan inte vara ett autentiskt utövande av det apostoliska och petrinska ämbetet och måste förkastas av de trogna.”
Med ett citat från historikern John Watt sa kardinal Burke: ”Om någon av de trogna med ett väl uppbyggt samvete skulle anse att ett visst utövande av hela den (påvliga) makten skulle vara syndfullt och att, om han eller hon som en konsekvens av detta inte har frid med sitt eget samvete när det gäller en viss fråga, ’kan och får personen av plikt inte lyda påven och måste personen som en följd av olydnaden genomlida den med kristet tålamod’.”
I sitt anförande talade kardinal Brandmüller om ”vilken viktig roll lekmännens vittnesbörd om tron spelar”, och nämnde särskilt arianismens kris ”då det fanns ett överflöd av biskoparnas misslyckanden”. ”Sensus fidei” kan hjälpa Kyrkan att fördjupa sin förståelse av sanningen – och kan agera ”som ett slags andligt immunförsvar som hjälper de trogna att instinktivt uppräcka och fördöma varje missuppfattning”, sa kardinal Brandmüller.
Kardinalen rekommenderade Salige John Henry Newmans kriterier för att kunna urskilja äkta läromässig vidareutveckling från korruption.
Som ett exempel på sensus fidei hänvisade kardinal Brandmüller till petitionen 2015 till försvar för Kyrkans lära, som ska ha undertecknats av 790 000 katoliker. En annan talare, biskopen Athanasius Schneider, sammanfattade påvedömets historiska roll och menade att den består i att föra vidare katolsk lära som en sanningens ”tjänare”. ”Genom den gudomliga försynens outrannsakliga tillåtelse,” menade biskopen, ”har Satans angrepp på påvedömet i några sällsynta fall fått effekten av en temporär och begränsad förmörkelse av det påvliga läroämbetet, när ett fåtal påvar gjort tvetydiga uttalanden i läran och därigenom orsakat en övergående, läromässig förvirring i Kyrkans liv”.
Texten i uttalandet i sin helhet:
Den trängande begäran om klarläggande som underställts den Helige Fadern av omkring en miljon trogna, fler än 250 akademiker och ett flertal kardinaler har inte erhållit svar.
Vi, döpta och sakramentalt bekräftade medlemmar av Guds folk, är i den allvarliga fara för tron och enheten som uppstått i Kyrkan kallade att bekräfta och förnya vår katolska tro.
Det Andra Vatikankonciliet ger oss rätten, och uppmuntrar oss, att göra det med stöd i ”Lumen Gentium”, nr. 33: ”På så vis är varje lekman, i kraft av de gåvor som förlänats honom, såväl vittne om, och redskap för, Kyrkans egen sändning, ’alltefter som Kristus tillmätte honom sin gåva’ (Ef 4:7).
Salige John Henry Newman har också uppmanat oss att göra det. I hans profetiska uppsats ”Om att rådgöra med de trogna i lärofrågor” (1859) har han talat om den betydelse lekmännen har när de bär vittnesbörd om tron.
I samstämmighet med Kyrkans levande tradition vittnar vi och bekänner att:
1) Ett rätt ingånget och fullbordat äktenskap mellan två döpta kan bara upplösas genom döden.
2) Därför begår kristna, som förenats i ett giltigt äktenskap men som förenar sig med en annan medan maken eller makan fortfarande lever, den allvarliga synden äktenskapsbrott.
3) Vi är övertygade om att det finns absoluta moraliska bud som alltid och utan undantag måste efterlevas.
4) Vi är också övertygade att inget subjektivt samvetets avgörande kan göra en i sig själv ond gärning god och tillåten.
5) Vi är övertygade att en bedömning av det möjliga i att administrera den sakramentala avlösningen inte grundar sig på vad som tillskrivs den begångna synden, utan på penitentens intention att avbryta ett levnadssätt som är oförenligt med de gudomliga buden.
6) Vi är övertygade att de som skiljt sig och gift om sig borgerligt, och som inte är villiga att leva i avhållsamhet, lever i en situation som objektivt står i motsatsförhållande till Guds lag av det skälet inte kan ta emot den eukaristiska kommunionen.
Källa: Catholic Herald; översättning Göran Fäldt, april 2018.
