Kardinal Woelkys starka ord om eukaristifirandet
Kardinal Woelky talar i katedralen i Köln efter Corpus Christiprocessionen (foto YouTube)
Kardinalen tog tillfället i akt efter Corpus Christiprocessionen att med kraft försvara den traditionella läran om kommunionen
Ärkebiskopen av Köln, Rainer Maria Kardinal Woelky, har använt det tillfälle Kristi Kropps och Blods firande erbjudit för att stärka försvaret av sina invändningar mot den tyska biskopskonferensens förslag att ge protestantiska makar till katoliker tillträde till den heliga kommunionen. I ett kort tal inför en fullsatt katedral i Köln strax efter stadens traditionella procession överblickade han styrkepositionerna inför ännu en drabbning i frågan om interkommunionen med överraskande uppriktiga ord: ”Det har talats mycket om eukaristifirandet de senaste veckorna. En del säger ’Vad handlar det här om? Det här är ju struntprat!’ Andra har till och med sagt, ’Det här ju buskteater!’ Men jag säger – det är en fråga om liv och död… Det är en fundamental fråga! Och det därför vi måste gå in i kampen och söka den rätta vägen.
”Inte bara vilken väg som helst, utan Herrens väg.” Tidigare under dagen hade kardinalen använt homilian för att belysa eukaristifirandets betydelse som en avspegling av Kyrkans enhet och som ett vidmakthållande av hennes lärosatser.
De som vill ta emot eukaristin måste ”ställa sig den viktiga frågan om de kan säga ’ja och amen’ till sådana katolska lärosatser som bön för de avlidna, helgonkulten och ’Kyrkans sakramentala struktur’, sa kardinalen, eftersom ”var och en som tar emot eukaristin är inlemmad i Kristus som levande medlem i Hans kropp och i en Kyrka som representeras konkret av påven och biskoparna.”
I Kardinal Woelkys tal hördes ett allt starkare eko från den internationella kritiken av en uppenbarligen introvert och nöjd tysk Kyrka som bestämt sig för att behålla sin privilegierade position i kontakten med skiftande sociala attityder genom att böja sig för sekulära förväntningar. Också oron för vilka konsekvenser en interkommunion i Tyskland skulle få i resten av Kyrkan hördes.
”Det måste sägas igen att vi i Tyskland inte lever på någon ’salighetens ö’ och att vi inte är en nationell kyrka,” sa kardinalen. ”Vi tillhör den stora universella Kyrkan och alla våra tyska stift är medlemmar i den globala helheten förenad under huvudet, den helige Fadern.”
I stort sett lyckades Kardinal Woelky anslå en försonlig ton när han betonade att Kyrkans medlemmar alltid skall vara ”ett med och för varandra.” Hans påpekanden hälsades med applåder från de trogna i katedralen även om det är mindre sannolikt att de kan vinna allierade för honom bland hans tyska biskopsbröder eller i Rom. Kontroversen infaller mitt under ökade påtryckningar från allmänheten som gäller hans val av generalvikarie, församlingssammanslagningar och en finansskandal i Bonn.
Jämförelser har gjorts – både positiva och negativa – med hans föregångare som ärkebiskop, den frispråkige Joakim Kardinal Meisner, som var en av undertecknarna av ”Dubia” som önskade klarhet i tolkningen av Amoris Laetitia.
Källa: Catholic Herald. Översättning i juni 2018, Göran Fäldt.
