Kardinal Robert Sarah, prefekt för kongregationen för gudstjänstlivet firar eukaristin under ’Sacra Liturgia’ konferensen i London den 6 juli 2016. Foto fr Lawrence Lew, O.P./Flickr

13 juni 2019 – Under ett besök i Nederländerna nyligen har kardinal Robert Sarah talat om det ”tysta avfallet” i Västvärlden och betonat att Kyrkan måste vara förenad under Kristi Ställföreträdare för att inte ägna sig åt självförstörelse. ”I dessa dagar upplever vi i Västvärlden ett tyst avfall. Vi behöver inte längre Gud”, sa kardinalen som är prefekt för Kongregationen för gudstjänstlivet och sakramenten.

Han fortsatte att i lite förtäckta ordalag tala om de så kallade synodala initiativen som dyker upp lite här och var särskilt i Tyskland. ”Man gör försök att koppla loss de lokala kyrkorna från Rom. Det är autonomi i förhållande till Rom som eftersträvas, och därmed också i förhållande till Kristi Ställföreträdare, Petrus, som är den som styr Roms kyrka,” sa han.

Sarah uppmanade också Kyrkan att vara trogen grunden hon står på.

”Utan Petrus skulle hela Kyrkan fragmenteras och gå under totalt. Jesus har aldrig skapat biskopskonferenser eller lokalkyrkor. Det var på Petrus han byggde Kyrkan. Upplöser man Kyrkans enhet förkastar man samtidigt Jesus. Man vill riva upp enheten i Kyrkan och förstöra den. Ingen blir väl förvånad över att detta måste vara ett djävulens verk? Och stämmer det inte att ni i Nederländerna, som i så många andra västländer, lever i en ’Kyrka i nöd’” undrade han.

Kardinal Sarah kom till Holland på inbjudan av välgörenhetsorganisationen ”Hjälp till Kyrkan i nöd” som grundats 1947 av den holländske prästen Werenfried van Straaten och som gjorde nödinsatser till drabbade tyskar i Andra Världskrigets efterdyningar. ”Hjälp till Kyrkan i nöd” kom att spela en nyckelroll som organisation för att ge hopp till människor som var förföljda efter det kommunistiska övertagandet av Östeuropa. Organisationen arbetar fortfarande aktivt och förser förföljda kristna i Kina, Vietnam, Sri Lanka, Syrien och flera andra länder med hjälp.

Ett av kardinal Sarahs mest remarkabla inlägg under rundbesöket kom i en homilia under mässan i Den Boschkatedralen lördagen före Pingst. Den guineanske kardinalen vädjade till de europeiska katolikerna och till Kyrkan att vara trogna sitt andliga arv.

Det hettade till när han citerade en präst som suttit 12 år i fängelse i Tjeckoslovakien under kommunistiskt styre och som hellre skulle sitta 12 år till än att leva i Västerlandet som ”undergrävt tron”. Under ett möte med präster och ordensfolk fredagen den 7 juni i Utrecht hade han redan (på franska) talat om krisen i Kyrkan i Europa förkroppsligad i det brinnande Notre Dame i Paris. ”Precis som Notre Dame ligger den västerländska civilisationen i ruiner i dag… Det som börjat i Europa sprider sig över hela världen,” sa Sarah.

Orsaken till detta är ”att faderskapet förkastas,” förklarade kardinalen. När man vägrar att inta sin plats i en tradition frigörs de mänskliga varelserna från sina rötter, vilket blir uppenbart när ”genusideologin” accepteras.

Det finns bara ett botemedel: att möta Jesus och återupprätta Kyrkan i dess ursprunglighet, tillade kardinal Sarah.

En nederländsk religionsjournalist sammanfattade hans budskap: ”Präster och biskopar böjer knä för lite och ägnar sig i stället åt sig själva och sina egna aktiviteter. I själva verket finns det för många präster. Det finns ingen prästkris räknat i antalet präster. Krisen handlar om prästens identitet. Prästen måste vara mer än en ’alter Christus’ (en Kristus till) och vara ’ipse Christus’ (Kristus själv). Uttrycket för detta är det prästerliga celibatet,” var de ord kardinalen hänvisade till som ett citat av Fader Joost Jansen som skriver för katholiek.nl.

Här nedan följder några längre utdrag från Sarahs homilia i Den Bosch (översättning till engelska av LifeSite):

Kardinal Sarah påpekade först att S:t Petrus’ ”ja” till Kristus är ett svar på hans ord: ”Följ mig,” som är en inbjudan alla måste acceptera personligen och utan att vara nyfikna på medkristnas väg till himlen. ”Detta svar är sanning för varje Kristi lärjunge och också för oss kristna i tjug0nde århundradet. Det är bara genom att läsa och dagligen meditera över evangeliet och leva djupt förenade med Jesus genom att bekräfta denna intima vänskap i ett fruktbärande mottagande av den heliga kommunionen som kärleken till Gud och vår nästa kan växa och bli en verkligt självuppoffrande kärlek. Det är alltså bara genom att leva med Herren Jesus och få näring genom hans ord och med den heliga eukaristin som vi växer i barmhärtig kärlek som är en sann kärlek till våra bröder och systrar. Ja, precis som han sa till aposteln Petrus, säger Jesus till oss, trots svagheterna, på vigilien till Pingsten: ”Kom du och följ mig!”

Varför svarade inte Jesus på S:t Petrus’ fråga om vad som skulle ske med S:t Johannes? Varje mänskligt liv har sitt eget ”mysterium,” förklarade kardinal Sarah. ”Varje människas mysterium – med hennes egen unika kallelse och uppdrag här i världen – är egentligen bara känd av Gud och människan själv har inte full kännedom om den, om inte Herren Jesus själv uppenbarar det för henne.”

”För att kunna upptäcka kallelsen måste Kristi lärjungar lära sig att lyssna på Jesus och följa Honom. Lärjungen måste lära sig att bortse från sin egen vilja, sin egoism, förstå synderna, och låta sig ledas av den Helige Ande. Sanningens Ande, Hjälparen, formar lärjungen till dess Kristus är formad i lärjungen. Vi kallas att gå framåt på den väg Gud vår Fader har bestämt åt oss och på den vägen i livet får vi den kraft och näring vi behöver genom Guds ords ljus och dagligen genom den heliga eukaristin. Enheten med Kristus får oss att upptäcka vilka under Gud gjort i oss.”

När det handlar om apostlarnas vittnesbörd om Kristus, sa kardinal Sarah: ”Vår tro litar på apostlarnas vittnesbörd på samma sätt som apostlarnas tro litar på Jesu vittnesbörd. Jesus gav sitt liv som tecken på trohet mot sanningen han vittnar om. På samma sätt dog apostlarna som martyrer, inte för att de var fanatiker utan därför att det som de vittnade om är historiska fakta och inte idéer. De vittnar om att Gud har kommit i personen Jesus Kristus för att leva bland människor och för att frälsa oss genom sitt lidande, sin död och sin uppståndelse. Till och med när de dödas förblir det de burit vittnesbörd om en verklighet. Detta är sant också för oss: Vårt vittnesbörd bygger på verkligheten i Jesu död och uppståndelse. Och vi måste vara beredda att dö för att vara vittnen till att Jesus lever. Det är också kraften i hans kärlek som får oss att handla för att lindra de nödställdas elände och göra det för alla som lider i hela världen.

Kardinal Sarah förklarade att ”Hjälp till Kyrkan i nöd” inte är en humanitär organisation (NGO) utan ett ”uttryck för vår kristna tro” som handlar genom barmhärtig kärlek till förmån för dem som lider andlig och materiell nöd. För fader Werenfried van Straaten var grundandet av ”Kyrkan i nöd” svaret på Jesu kallelse: ”Följ mig” vid en tidpunkt då den unge prästen i norbertinernas gemenskap insåg hur svårt den hungrande befolkningen i Östtyskland fick lida.

”Senare upptäckte fader Werenfried liksom aposteln Petrus sin sanna mission som uppenbarades för honom av Gud i sin själs innersta. När han begrundade 1900-talets händelser i ljuset av Vår Frus av Fatima budskap insåg han gradvis att ”Hjälp till Kyrkan i nöd” skulle vara svaret på detta budskap. Dessutom skulle det vara ett direkt svar på Guds Moders uppmaning att hela tiden be och göra bot, omvända sig och vända sig till Gud. Det ’totala upproret mot Gud,’ som Lenin sagt, som först kom till sin klimax under oktoberrevolutionen 1917 i Ryssland, ledde till en fruktansvärd förföljelse av Kyrkan, som i de många länder där kommunismen fått övertaget, skulle kräva mer än 80 miljoner offer.

När sovjetimperiet föll samman den 13 oktober 1992 var Fader Werenfried mitt uppe i rosenkransbönen på Röda torget i Moskva framför Lenins mausoleum. I boken Där Gud gråter (Where God Weeps) berättar han om en tjeckisk prästs vittnesbörd efter 12 års fängelse under den kommunistiska regimen i hans land. Prästen berättar där följande men ville behålla sin anonymitet: ’Jag satt i fängelse i 12 år för att jag ville vara Rom trogen. Jag genomled ett martyrium därför att jag ville vara påven trogen. Jag förlorade allt för trons skull. Men denna tro har gett mig en frid och en visshet som gjorde åren i fängelset till de rikaste i hela mitt liv. Ni i väst har förlorat denna frid med Gud. Ni har underminerat tron så att den inte längre ger frid. Ni har förrått det vi genomlevt i förföljelsen i er frihet. Väst har gjort mig djupt besviken. Jag skulle hellre sitta 12 år till i kommunistiskt fängelse än att vara kvar med er.’

”Vi i vår egen tid i väst genomlider ett tyst avfall från tron. Det är inte längre Gud vi behöver. Man försöker frigöra den lokala kyrkan från Rom. Man önskar självstyre i förhållande till Rom och Kristi Ställföreträdare som är Petrus, ledaren för Roms kyrka. ’Den helt rena kyrkan som bryr sig om den barmhärtiga kärleken i handlingar’, som Ignatius av Antiokia sagt. Utan Petrus skulle allt i den katolska kyrkan falla ihop i småbitar och bli till ingenting. Jesus har inte skapat biskopskonferenser eller lokalkyrkor. På Petrus har han byggt sin kyrka. Den som fördärvar enheten i hans kyrka förkastar Jesus själv. Man vill riva sönder enheten i Kyrkan. Vem kan förvånas om inte detta måste vara djävulens verk? Stämmer det inte att ni i Nederländerna liksom i så många andra i västerländerna upplever en ”Kyrka i nöd”?

Kardinal Sarah har också lagt fram en förklaring till ”det ondas rötter som slingrar sig in i Europas länder” i en påminnelse om vad kardinal Wim Eijk sagt 2013 om nedgången i det religiösa praktiserandet i Nederländerna, som historiskt varit först med att förse världen med missionärer. Nedgången har gått hand i hand med uppmjukningen av Kyrkans moraliska krav som gett katolikerna intrycket att det inte ”finns något att oroa sig för”.

”Bortsett från alla frågor om ekonomiska placeringar … uppfinner Europa ideologier och letar efter utopisk inspiration till priset av sin förlorade själ. Europa har skurit av sig från sig självt, från av hon djupast inne är. Det är ett Europas självbedrägeri,” sa han och citerade sin senaste bok ”Dagen går mot sitt slut” (The Day Is Now Far Spent, utkommer på Ignatius Press 2019, övers.anm.).

Han fortsatte att predika: ”Väst är på väg att förstöra sig självt trots vetenskapliga och teknologiska framgångar och ett välstånd på ytan. Såg det inte ut som förräderi i apostlafursten Petrus’ liv på natten mellan skärtorsdagen och långfredagen? Fick han inte smaka sitt sveks bittra frukt? Kunde det inte ha lett honom till självmord som Judas om han inte i sin bottenlösa sorg och ensamhet mött Herrens blick som tiggde och bad om hans kärlek?

”Vi kan nu själva undra: Väljer Europa på 2000-talet Judas’ suicidala och självskadande inställning därför att Europa inte törs gå tillbaka till sina egna kristna rötter eller, som påven S:t Johannes Paulus II bad alla, ’bli medvetet om sitt andliga arv?’ den frågan besvarade påven från Polen med dessa ord: ’Energin och viljan till detta kan bara komma från evangeliet om Jesus Kristus om man verkligen lyssnar till det.’”

Översättning för Katolsk Horisont, S:t Petrus’ och S:t Paulus’ högtid, 29 juni 2019, Göran Fäldt.

Inlägget kommer från sidan www.lifesitenews.com

Direktlänk till inlägget klicka här