Kardinal Müller: De har drivit ut Jesus från Amazonassynoden

5
min read

Kardinal Müller: De har drivit ut Jesus från Amazonassynoden

lör, 10/12/2019 - 09:15
Posted in:
0 comments

                                                     Kardinal Müller, Foto: Patrick Craine / LifeSiteNews

 

Den 8 oktober 2019 (L’Espresso) – Amazonassynoden har börjat. ”Den kommer att medföra konsekvenser för den universella Kyrkan,” varnar Kardinal Gerhard Müller i en längre intervju med Matteo Matzuzzi för tidningen Il Foglio, dagen efter synodens öppnande. ”När man lyssnar till en del av huvudpersonerna i den här samlingen, förstår man snabbt att agendan är helt och hållet europeisk.”

Europeisk och framför allt tysk. Faktum är att man också i Tyskland har lanserat en ”synodal väg”, som hämtat inspiration från Amazonas, för att reformera inget mindre än den universella Kyrkan. En synod där lekmän är deltagare med rösträtt på samma nivå som biskoparna, en synod vars resolutioner skall vara ”bindande” och som skall behandla upphävande av prästernas celibat, vigning av kvinnor, en förändrad sexualmoral och en demokratisering av maktfördelningen i Kyrkan.

Det är en jordbävning som, ända sedan det tillkännagavs, har oroat påven Franciskus själv. I juni skrev han ett öppet brev till de tyska biskoparna för att övertala dem att modifiera sina orimliga förväntningar. I september skrev kardinal Marc Ouellet, prefekt för biskopskongregationen, ett ännu mer enträget brev till dem, där han förkastade som ”kanoniskt ogiltig” synoden som påbörjats i Tyskland. Att Ouellet agerar i enighet med påven är utom allt tvivel. Han vittnade om detta för några dagar sedan, då han sa att han var ”skeptisk” till tanken på att prästviga gifta män, vilket är en av nyckelfrågorna i både Amazonassynoden och den tyska synoden. Han tillade direkt att ”någon som står över mig är också” skeptisk. Franciskus för sin del hade ett möte den 25 september med 25 unga kateketer från norra Thailand. De är ledare av små grupper, långt ifrån varandra, som sällan får besök av en präst som firar den heliga mässan, men som ändå är obenägna att be om vigning av gifta män. ”Himmelriket tillhör dessa små,” sade påven till dem, ”djupt rörd,” enligt rapporteringen i L'Osservatore Romano.

Men varningarna från Rom har hittills inte haft någon effekt. ”Det är inte Rom som skall tala om för oss vad vi skall göra i Tyskland,” har Münchens ärkebiskop och tyska biskopskonferensens ordförande, kardinal Reinhard Marx redan sagt, mellan första och andra mötet under Familjesynoden. Detta mantra står fortfarande fast i Tyskland med godkännande från de flesta och opposition från ett fåtal. Den högst rankade bland dem är ärkebiskopen av Köln, kardinal Rainer Maria Woelki, som har gått så långt att han varnar för hotet av en schism.”

“I Tyskland,” säger Müller nu - han är också tysk, men han har inget stift och är därför inte medlem av den tyska biskopskonferensen – ”vill man nästan grunda den katolska Kyrkan på nytt. Deras uppfattning är att Kristus bara är en man som levde för tvåtusen år sedan, de anser att han inte var en modern människa, de är övertygade om att han inte hade samma utbildning som de själva. Därför tror de att det är nödvändigt att fylla ut det som fattas och att det är deras sak att agera. I en predikan ställde kardinal Marx den retoriska frågan: ’Om Kristus var här idag, skulle han då säga det som han sa för tvåtusen år sedan?’ Men Kristus är inte en historisk figur som Caesar. Jesus Kristus är uppstånden och närvarande, han firar den heliga mässan genom sin representant, den vigde prästen. Han är Kyrkans Herre och Hans ord står kvar och förblir sanna för evigt. Kristus är uppenbarelsens fullhet och därför kommer det inte att bli någon ny uppenbarelse. Det är vi som måste försöka förstå det mer och bättre, men vi kan inte ändra på det. Kristus är oöverträffbar och oföränderlig och detta förefaller inte vara helt klart på vissa breddgrader.”

Müller menar att detta fel också finns i Instrumentum Laboris, arbetsdokumentet för Amazonassynoden: ”ett dokument som inte talar om uppenbarelsen, om det Inkarnerade Ordet, om återlösningen, om korset, om evigt liv,” utan i stället för den gudomliga uppenbarelsen lyfter fram de infödda folkens religiösa traditioner och världsuppfattning att accepteras rakt upp och ner.

I Aparecida, från 2007, varnade Benedict XVI kontinentens biskopar för detta. ”Utopin att gå tillbaka till att försöka blåsa liv i de religioner som fanns före Columbus och skilja dem från Kristus och från den universella Kyrkan,” sade han, ”skulle inte innebära ett framsteg, utan i själva verket skulle det vara ett steg bakåt. Det skulle vara en återgång till en historisk period, förankrad i det förflutna.” Men han blev överöst av kritik av teoretikerna för ”en ny förståelse av Guds uppenbarelse” som man kunde finna bland de infödda folken och som man därför inte önskade omvända. Bland de mest härdade i kampen fanns bland annat en tysk teolog, som hade emigrerat till Brasilien, Paulo Suess, som inspirerat biskop Erwin Kräutler, född i Österrike och ledande strateg för Amazonassynoden. Han är medförfattare till Instrumentum Laboris och förespråkare för idén att den heliga eukaristin skulle kunna firas, inte bara av ”viri probati” utan också av ”gifta kvinnor som leder en grupp.”

“Men det finns inte och kan inte finnas en rättighet till sakramentet,” invänder Müller. ”Vi är Guds skapade varelser och vi kan inte avkräva vår Skapare rättigheter. Livet och nåden är gåvor. Människan har rätt att gifta sig, men man kan inte kräva att få gifta sig med en viss man eller kvinna genom att åberopa en särskild rättighet. Jesus valde fritt tolv apostlar bland sina lärjungar och visade därmed sin gudomliga auktoritet. Han valde dem han ville ha, det är Gud som väljer. Ingen kan komma in i helgedomen utan att vara kallad. Återigen råder den sekulära mentaliteten: man tänker som människor, inte som Gud.”

“Prästerligt celibat,”fortsätter Müller i intervjun med ”Il Foglio,” ”kan bara förstås i samband med Jesu eskatologiska sändning, som har skapat en ny värld. Det har blivit en ny skapelse. Med sekularismens definitioner kan man inte förstå äktenskapets oupplöslighet och inte heller celibatet eller jungfruligheten i de religiösa ordnarna. Inte heller kan man med dessa definitioner lösa de problem som har sitt ursprung enbart i troskrisen. Frågan handlar inte om att rekrytera mer folk för att administrera sakramenten. En andlig och teologisk förberedelse är nödvändig. Man måste omfatta apostlarnas spiritualitet och inte bry sig om de sekulära krafter som vill ge råd om mycket och många saker av orsaker som är i fullständig motsats till Kyrkans mission. Det är andlighet som behövs, inte världslighet.”

Kardinal Müller ser också världslighet i det sätt på vilket Kyrkan har slutit upp kring miljörörelseideologin:

“Kyrkan tillhör Jesus Kristus och måste förkunna det heliga evangeliet och inge hopp om ett evigt liv. Den kan inte göra sig till förespråkare av någon ideologi, vare sig det gäller ’gender’ eller miljörörelsens nyhedendom. Det är farligt när detta sker. Jag återkommer till Instrumentum Laboris som förberetts för Amazonassynoden. I en av paragraferna talas det om ‘Moder Jord’: men detta är ett hedniskt uttryck. Jorden kommer från Gud och vår moder i tron är Kyrkan. Vi blir rättfärdigade genom tro, hopp och kärlek och inte genom miljörörelsens aktivism. Visst är det viktigt att vi vårdar skapelsen, trots allt lever vi i en lustgård skapad av Gud. Men faktum är att Gud är viktigare för oss. Jesus gav sitt liv för att frälsa människorna, inte planeten.”

Till L'Osservatore Romano, som har publicerat en dödsruna för den isländska glaciären Ökjökull, som dog ”på grund av oss,” invänder Müller: Jesus blev människa, inte ett isberg.” Och han fortsätter:

“Naturligtvis kan Kyrkan bidra på sitt sätt med god etik, med socialläran, med läroämbetet och genom att påminna om antropologiska principer. Men Kyrkans första uppdrag är att förkunna Kristus, Guds son. Jesus sade inte till Petrus engagera sig i styrningen av det romerska imperiet, han tog inte upp en dialog med Caesar. Han höll sig på avstånd. Petrus var inte vän med Herodes eller Pilatus, utan fick lida martyrdöden. Samarbete med en legitim regering är rätt, men man får inte glömma att Petrus och hans efterträdares uppdrag är att förena alla troende i tron på Kristus, som inte rekommenderade inblandning i frågor om Jordans vatten eller Galiléens växtlighet.”

Published by LifeiteNews  with permission from L'Espresso.

Översättning för Katolsk Horisont: Lena Fäldt, 12 oktober 2019

 

Inlägget kommer från sidan www.lifesitenews.com

Direktlänk till inlägget klicka här