Giovanni di Paolo, "Johannes Döparen i fängelse besökt av två lärjungar", ca. 1455-1460 (foto: Public Domain)

Det är omöjligt att föreställa sig den skräck som säkert träffade Johannes Döparens hjärta när bödeln närmade sig hans fängelsecell. Bödeln hade bråttom, eftersom kungen Herodes Antipas, väntade på att det blodiga dådet skulle utföras. Mannen skulle ha flankerats av soldater, som var där för att släpa ut den fastkedjade mannen ur sin cell.

Johannes var förmodligen en person som folk stirrade på för att han bar djurhudar, levde ensam i öknen och åt honung och gräshoppor. På grund av sin enkla existens blev han så småningom eremiternas skyddshelgon. Han var den förste som avslöjade Jesu sanna identitet för människor: "Se Guds Lamm, som tar bort världens synder."

Johannes satt i fängelse för att han hade vågat berätta sanningen om hur Herodes hade gift sig med sin brors före detta fru, Herodias. Enligt judisk lag var äktenskapet inte lagligt, så kungen och Herodias hade ett förhållande som var otroget. Johannes måste ha vetat att om han talade sanning skulle det leda till fängelse och kanske döden, men han var villig att bli en martyr för sanningen.

Herodias hatade Johannes för att han öppet fördömde deras olagliga äktenskap, och hon ville att han skulle dö. När Herodes ordnade en födelsedagsfest för sig själv och bjöd in samhällets ledare fick hon sin chans.

Herodias dotter utförde en dans som förtrollade kungen så till den grad att han gjorde ett besynnerligt uttalande och erbjöd sig att ge henne vad hon ville ha. Dottern frågade Herodias vad hon skulle be om, och det olycksbådande svaret var enkelt: "Johannes döparens huvud på ett fat." (Mt. 14:8b. Bibel 2000. Övers anm.) Flickan vidarebefordrade detta fasansfulla budskap till Herodes, som blev upprörd över hennes ord, eftersom Markus säger att "Herodes var rädd för Johannes, eftersom han visste att han var en rättfärdig och helig man".

Tragiskt nog var Herodes för feg för att backa inför sina gäster, så han kallade till sig bödeln och beordrade att Johannes skulle dödas. Det är värt att lägga märke till att ingen av Herodes gäster hade modet att motsätta sig denna fruktansvärda händelseutveckling. Vi vet inte vad Johannes sista ord var, men det skulle inte vara förvånande att få veta att han förlät de män som kom för att döda honom och folkmassan som inte försvarade honom. Denna gest skulle ha varit i linje med en föregångare till den som hade sagt: "Älska era fiender och be för dem som förföljer er."

I en scen som verkar vara hämtad direkt ur en skräckfilm bar bödeln ut Johannes huvud på ett fat och gav det till flickan, som gav det till sin mamma.

Det som började som ett firande den dagen slutade på ett tragiskt sätt. Mörkret måste ha sänkt sig över festdeltagarna efter att de sett det blodiga huvudet av en man som hyllats som en profet. De måste vara medvetna om att de var delaktiga i detta dödsfall på grund av deras underlåtenhet att säga ifrån.

Matteusevangeliet (14:12) berättar vad som händer härnäst:  ”Johannes lärjungar kom dit och hämtade hans döda kropp och begravde den. Sedan gick de och berättade för Jesus vad som hade hänt.”   (Mt 14:12 från B2000.Övers. anm.) Jesu reaktion påminde i viss mån om den reaktion han hade när han fick veta om Lasarus död. I det fallet bröt han ihop och grät. Efter Johannes död gav sig Jesus ensam tillbaka i en båt till en öde plats. Det är troligt att han sökte ensamhet och lugn för att be och sörja Johannes död.

Johannes Döparen och Jesus hade en djup förbindelse som skapades innan de föddes. De två träffades första gången när Maria, som nyligen blivit gravid, åkte för att besöka sin kusin Elisabet, som var gravid i sjätte månaden med barnet som skulle få namnet Johannes. När Elizabeth såg Maria hoppade barnet i hennes mage till av glädje, vilket betyder att ett ofött barn var det första som kände igen världens Frälsare. Maria stannade hos Elisabet i ungefär tre månader, så hon – och Jesusbarnet i hennes livmoder – var troligen närvarande vid Johannes födelse.

När Johannes hade börjat sin tjänst berömde Jesus honom högt genom att säga att han var "mer än en profet". Jesus sa också: "Bland dem som är födda av kvinnor har det inte funnits någon som är större än Johannes Döparen." Jesus berättade för människor att Johannes nämndes i en profetia av Jesaja: "En röst av en som ropar ut i öknen. Bered vägen för Herren, gör hans stigar raka."

Före korsfästelsen sände Pilatus Jesus i kedjor för att träffa kung Herodes. Lukas berättar: "Herodes var mycket glad över att se Jesus; Han hade länge velat träffa honom, för han hade hört talas om honom och hade hoppats att få se honom göra något tecken" (Lk 23:8). Men Jesus hade redan tillrättavisat människor som ville ha ett tecken, eftersom det visade på brist på tro. Jesus visste att Herodes hade mördat sin älskade kusin, och när Herodes frågade ut honom vägrade Jesus att säga ett enda ord.

Pilatus ville frige Jesus, men folkmassorna krävde högljutt korsfästelse. I likhet med de händelser som ledde fram till Johannes död var det ingen som trädde fram för att protestera mot hans orättvisa dom. Det finns inget blodigt huvud på ett fat, utan snarare den trasiga och blödande kroppen av Jesus som dör på korset för folkmassorna att bevittna.

På den dag som markerar lidandet för Johannes Döparen, den trogne förelöparen till Jesus, låt oss be om hans förbön, att vi också ska ha modet och nåden att upprätthålla sanningen, oavsett vad det kostar.

Lorraine V. Murray

Lorraine V. Murray är religionskrönikör för The Georgia Bulletin, ärkestiftets tidning i Atlanta. Bland hennes böcker kan nämnas Confessions of an Ex-Feminist och The Abbess of Andalusia: Flannery O'Connor's Spiritual Journey. Hon har också skrivit tre mysterier, Döden i kören, En liturgists död och Döden tar på sig masken. Hennes hemsida är www.lorrainevmurray.com

Till svenska, augusti 2024, Eva-Lotta Svensson

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här