Makarna Verret har sagt att Katolska kyrkan borde vara mycket mer pådrivande när hon stöder vigslar och bröllop. (foto: MDV Edwards / Shutterstock)

Katolska kyrkan måste göra mer på församlingsnivån för att få upp det låga antalet vigslar och bröllop bland de troende säger de sakkunniga, när vigslarna nu ligger lågt i Kyrkan som en spegelbild av det tydliga sammanbrottet för äktenskap i det större samhälleliga perspektivet.

De katolska äktenskapen gick tillbaka med ungefär 70 % mellan 1969 och 2019 enligt uppgifter från Georgetown Universitets Center for Applied Research in the Apostolate.

Den kraftiga nedgången motsvaras av samma nedgång i hela USA. Rekordet har enligt Pew Research satts i och med att 25 % av fyrtioåringarna för närvarande överhuvudtaget aldrig gift sig.

Sakkunniga och rådgivare har sedan länge försökt förklara nedgången i antalet vigslar och bröllop. Mary Rose Verret, som med sin man Ryan, har grundat initiativet “Kärlekens vittnesbörd” (Witness to Love), både för förnyelse av äktenskap och förberedelse till äktenskap, säger att de unga katolikerna ”inte ser så många exempel på heliga, sunda och lyckliga äktenskap i det verkliga livet”. De saknar alltså exempel på par i förbund som också lyckas leva det äktenskapliga livet. Makarna Verret sa till CNA att Katolska kyrkan borde vara mycket mer pådrivande för att ställa upp för äktenskapen.

“Som kyrka kan vi göra bättre ifrån oss om vi pratar äktenskap från predikstolen,” sa Mary Rose. ”Vi måste tala med ungdomarna om äktenskapet när de är yngre. Vi måste prata om äktenskapet som något bra för alla. Vi borde komma till skolorna med gifta par som lyfter fram det positiva med äktenskapet.”

Ryan sa till CAN att sådana vittnen kan vara avgörande för att stötta äktenskapen, särskilt i de fallen när det saknas förebilder. ”Hur kan man få veta hur man löser problem om man inte ser exempel?” sa han.

‘Tillfälle till omvändelse’

Påven Franciskus utsåg förra året makarna Verret som rådgivare åt Vatikanens dikasteri för lekmännen, familjen och livet. Mary Rose sa att de så skulle kunna ”servera äktenskapets sakrament i en bättre förpackning.”

I parets program “Kärlekens vittnesbörd” främjas på alla sätt, och ur alla synvinklar, de styrkta äktenskapen som motåtgärd till den dramatiska minskningen av vigslar och bröllop i USA. Paren får hjälp att ”komma längre i sin relation” och att kunna upptäcka vilka egenskaper som ”bygger upp kärleken och det gemensamma åtagandet på sikt.”

J.P. De Gance har påpekat att stiften investerar mycket mer för prästkallelserna än för kallelsen som gifta. De Gance har grundat en tjänst för äktenskap och relationer och är dess nuvarande ordförande. Den heter Communio.

Tyvärr kunde Ryan berätta för CNA att ”många par idag faktiskt inte känner till några som gift sig.”

“I varje stift finns det en kallelseansvarig men oftast ligger fokus på kallelsen till präst,” sa han till CNA. ”När vi satsar på det området försöker vi få män att acceptera ett liv i celibatet och vilja tjäna vår Herre i prästämbetet.” 

“Det är ett större krav än äktenskapet egentligen,” påpekade han. ”… om man jämför äktenskapskallelsen med prästkallelsen så har prästvigningarna gått ner med 38 % sedan 1970, medan de katolska vigningarna har gått ner 70 % under samma period.”

Med den fördelningen har vi ”dubbelt så många prästvigningar som katolska vigslar,” sa han. Han påpekade att äktenskapet historiskt sett för folk i allmänhet tagits som en första ”grundsten” för lycka och framgång, medan det i den moderna tiden mer och mer uppfattats som den översta ”slutstenen” för lycka och framgång.

“Många föräldrar, till och med troende föräldrar, säger idag till sina barn, ’det är ingen idé att tänka på äktenskap eller ens ha en allvarlig relation, förrän efter högskolan. Vänta tills ni är färdigutbildade’, påpekade De Gance. “Så snart föräldrarna säger sådana saker, skickar de ett budskap som får våra ungdomar att skjuta upp vigsel och bröllop till någon gång senare.” Församlingarna spelar därför en viktig roll för att vända på den här nedåtgående utvecklingen, sa De Gance.

Han sa också att “man måste undervisa om de egenskaper som utmärker den goda kristna relationen och den goda kristna maken eller makan”, och att vi måste göra det inom ramen för församlingen.

Fastän alla inte är kallade till äktenskapet, måste pastorerna betona att äktenskapet är ”den vanligaste vägen till helgelse,” sa De Gance.

“Det är nog ändå så att församlingsprästerna känner sig osäkra på att predika med den inriktningen.”

Men “om vi inte klarar av att predika om det, och undervisa, är vi chanslösa mot tidsandan och kommer att undervisa i likhet med den, det vill säga motsatsen till vad som behöver sägas,” sa han.

Mary Rose Verret sa till CNA att hon uppfattat ett starkt intresse från ungdomar om äktenskapet. När hon jobbade på Familjekontoret på stiftet Arlington i Virginia (USA) med att göra bröllopsrelaterade arrangemang lite enklare”, slog vi i taket för vad huset kunde ta emot,” berättade hon.

“Det är inte det att ungdomarna värderar äktenskapet lägre,” sa hon. Det är mer så att de ”idealiserat det och skjuter på det,” och att ”de inte umgås med dem som skulle kunna vara i äktenskapstankar”.

Ryan Verret sa att församlingarna borde kunna hjälpa till praktiskt så att unga vuxna kan hjälpa varandra och andra i riktning mot vigslar och bröllop. De kunde inbjuda singlar som kanske tänker sig äktenskap I framtiden.

“Vi tycker församlingarna skulle kunna gå ut med idén ’Vill vi se förlovade unga också som gifta i Kyrkan, då måste vi bjuda på något som talar för äktenskapet’”, sa han. ”Ska man nå dit,” menade han, ”då måste de unga männen och kvinnorna ha en slags bild av hur äktenskapet fungerar ute i samhället och känna efter om de gillar den eller inte,” sa han.

Ett sätt församlingarna kan använda sig av för att hjälpa paren är att dra ner på avgifterna som hänger ihop med vigslarna och bröllopen, sa De Gance. Den genomsnittliga kostnaden för bröllop i USA kan ligga på 30 000 US dollar eller mer. Redan det kan få unga par att avstå från kyrkligt bröllop eller vigsel.

Det är vanligt att församlingarna tar betalt för sin service kring bröllopen och för mottagningarna. Här borde man försöka hålla avgifterna så låga som möjligt, sa De Gance.

“Församlingarna borde se vigslar och bröllop som tillfälle till omvändelse och inte som inkomstkälla,” sa han. ”Bröllopskostnaden är ofta ett hinder för väldigt många unga par. Det borde vara möjligt att stå som värd för bröllopen och mottagning till en betydligt mindre kostnad.”

Faran består delvis i att många kyrkoledare har vant sig vid det nya paradigmet med lågkostnadsbröllop och unga som släpper tanken på att gifta sig. ”Det ingår i en kulturens tidsanda som katoliker och andra har anammat, och vi tycks inte riktigt förstå vad det innebär.”

Krisen borde inte gå obemärkt förbi. ”Vi har i Kyrkan fått en riktig civilisationsutmaning,” sa han.

Daniel Payne

Översättning för Katolsk Horisont, juli 2024, Göran Fäldt.

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här