Dana och Damien Scallon (till höger) med CD-omslaget till deras inspelning av Chaplet of Divine Mercy (foto: Courtesy Photo)

Jag var utställare på en katolsk mässa i mitten av 1990-talet. Det var lunchtid och de flesta hade redan gått för att äta när jag tittade upp och till min förvåning såg jag syster Faustina Kowalska förgylla mitt bord – åtminstone tänkte jag att det måste vara hon, för jag hade aldrig sett någon annan bära den karakteristiska dräkten, förutom syster Faustina själv, på ett fotografi jag hade sett.

Uppenbarligen hade jag fel. Den intet ont anande systern talade till mig med en mycket bestämd polsk accent. Hon var abbedissa, antog jag, i det kloster i Polen där syster Faustina hade fått sin vackra bild av den gudomliga barmhärtigheten.

Min förvåning över att se henne överträffades av min förvåning över vad hon sa härnäst. Hon sa att Herren i bön hade sagt till henne att jag skulle tonsätta den gudomliga barmhärtigheten. Jag förklarade att jag hade haft en liknande tanke, men jag visste att jag inte skulle kunna göra det förrän jag förstod den gudomliga barmhärtigheten. Sedan frågade hon om jag hade läst syster Faustinas dagbok, och när jag svarade att jag inte hade det, nickade hon och sa att hon skulle komma tillbaka efter lunch.

När hon kom tillbaka gav hon mig Gudomlig barmhärtighet i min själ, syster Faustinas dagbok. Jag tackade henne och såg med bävan på bokens storlek. Jag hade varit en ivrig läsare innan våra fyra vackra barn föddes, vid den tiden i åldrarna 5 till tidiga tonåren. Jag upptäckte då att min energinivå var så låg på kvällen att mina böcker vanligtvis förblev oöppnade på nattduksbordet. Jag visste bara att jag aldrig skulle kunna läsa den här enorma boken. Det var en rejäl lunta.

När Damien och jag återvände till vårt hem i Birmingham, Alabama, kände jag att jag åtminstone borde läsa introduktionen. Jag fann att sammanträffandena, eller "Guds-incidenterna", var så många att jag verkligen blev förvånad. Jag hade också en klar förståelse för hur Gud redan hade visat oss sin barmhärtighet på ett kraftfullt sätt när det gällde en mycket svår situation i våra liv vid den tiden.

Jag visste direkt att jag var tvungen att läsa den här boken, och jag visste att min man måste läsa den tillsammans med mig. Under de kommande veckorna turades vi varje kväll om att läsa ur dagboken. När vi läste verkade det som om Gud talade direkt till oss och undervisade oss. Vi kom också närmare och närmare syster Faustina, så mycket att jag grät när jag slog ihop boken på sista sidan, för det kändes som om jag tog farväl av en kär och högt älskad vän.

Jag fick ingen inspiration till hur jag skulle tonsätta den gudomliga barmhärtighetens budskap, men våra hjärtan berördes djupt och våra liv förändrades genom att läsa dagboken. Vi började också be den gudomliga barmhärtighetens krona dagligen.

Något år senare deltog moder Angelica och jag i samma konferens, och hon berättade en underbar berättelse om hur Gud undervisade henne om sin gudomliga barmhärtighet, särskilt när det gäller förlåtelsen för våra synder (som ingår i denna biografi).

Hon mindes att hon gick längs en strand med sina systrar, och hon började befalla de mjuka vågorna att komma till henne. Sedan befallde hon dem att återvända till havet. Plötsligt, från ingenstans, sköljde en enorm våg in henne från huvudet till fötterna. Vågen drog sig tillbaka lika snabbt som den hade kommit och lämnade henne med en glänsande droppe havsvatten på baksidan av handen.

Hon sa sedan att hon hörde Gud ställa den här frågan till henne: "Om hon skulle kasta tillbaka vattendroppen i havet, skulle hon då kunna hitta den igen?" När hon svarade att hon inte kunde, förklarade Gud att när hon bekände sina synder, var de som en droppe, kastad i Hans Barmhärtighets Ocean, för att aldrig hittas igen, så varför letade hon fortfarande efter dem?

Jag blev fascinerad och djupt berörd av denna berättelse. Den förklarade hur Guds barmhärtighet är som ett mäktigt hav; och när vi avger en god bekännelse, blir våra synder förlåtna och glömda, som en droppe kastad i Hans barmhärtighets mäktiga Ocean. Vilken kärleksfull och barmhärtig gåva vi har i försoningens sakrament.

På flyget hem till Birmingham den kvällen blev moder Angelicas ord musik i mitt huvud. Jag höll på att spela in en musik- och intervjuserie för EWTN vid den tiden, och nästa program jag skulle spela in var på moder Angelicas födelsedag. Så som en födelsedagspresent sjöng jag Ocean of Mercy, sången som är inspirerad av hennes berättelse. Tack och lov gillade hon den verkligen.

Det var nästan 14 år efter att jag hade läst syster Faustinas dagbok som jag äntligen kunde tonsätta den gudomliga barmhärtigheten. Det var måndagen efter påskdagen.

Jag vaknade och visste precis hur det skulle göras. Jag visste också att min man skulle vara den som ledde Barmhärtighetens krona och meditationerna. När jag berättade detta för honom vägrade han blankt. Han hade stammat som ung pojke, och det återkom fortfarande när han kände sig pressad. Han kände att han inte kunde gå in i en inspelningsstudio eller leda Divine Mercy Chaplet (Den gudomliga barmhärtighetens krona.) offentligt.

Men Gud hade sina egna planer.

I slutet av den veckan, på den gudomliga barmhärtighetens söndag, skulle jag sjunga i en kyrka i övre delen av staten New York. Jag antog att man skulle be Barmhärtighetens krona den dagen, men prästen förklarade att han inte visste det och frågade om jag kunde göra det. Det var första gången jag delade med mig av de sjungna bönerna som jag hade fått bara en vecka tidigare – och, ja, Damien ledde oss i Barmhärtighetens krona. Inte långt efter det spelade vi in Chaplet of Divine Mercy, och jag utmanar alla att upptäcka någon tvekan i Damiens tal.

Det fanns många andra "Gudsincidenter" när vi lärde oss att förstå Guds barmhärtighet på ett djupare plan. Vi bestämde oss för att läsa om vårt dyrbara exemplar av den heliga Faustinas dagbok, som jag fick för nästan 30 år sedan, och vi ser fram emot att höra henne tala till oss igen om den ofattbara kärlek och barmhärtighet som Gud har för var och en av oss.

Som den heliga Faustina säger: "All nåd flödar från barmhärtigheten och den sista timmen överflödar av barmhärtighet för oss. Låt ingen tvivla på Guds godhet. Även om en människas synder var mörka som natten, är Guds barmhärtighet starkare än vårt elände" (Dagbok, 1507).

Min Jesus, jag litar på dig!

Dana Scallon

Till svenska, april 2024, Eva-Lotta Svensson

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här

Läs ochså: Gudomlig barmhärtighet och det Heliga Hjärtat delar ett gemensamt budskap

Läs ochså: Den gudomliga barmhärtighetens söndag och den frid Kristus erbjuder oss