Ruiner i Betsaida, WikiCommons

(Life SiteNews) En grupp arkeologer från Israel och Nordamerika är säkra på att de funnit basilikan som byggts över det hus där Herrens två apostlar, S:t Petrus, den förste påven, och hans bror S:t Andreas föddes i fiskebyn Betsaida vid Galileiska Sjön.

Utgrävningar i El-Araj, känt som Beit Habeck på hebreiska, har lett dem till upptäckten av rester efter en stor byggnad med dekorativa element och grundplan liknande en bysantinsk kyrka.

Var exakt Betsaida legat har länge varit okänt. Under 1800-talet har de som rest genom Palestina aldrig kunnat identifiera den lilla byn som först nämndes i Nya testamentet och som växt i betydelse allteftersom den byggdes ut till stad under tetrarken Herodes, även under Filip, och som fått det nya namnet Julias år 30 e. Kr.  Den skulle bli omnämnd av Plinus d.ä., Flavius Joseph och finnas med i olika rabbiners skrifter innan den av okänd anledning förföll på 200-talet – möjligen beroende på höjd vattennivå i Galileiska sjön. Den kom tillbaka och försvann sedan fullständigt på 700-talet under muslimsk expansion och landerövringar.   

Om arkeologerna Mordechai Aviam från Kinneret Academic College i Israel och Professor R. Steven Notley från den privata kristna högskolan Nyack College i New York har rätt, kommer nog det nyupptäckta Betsaida locka många pilgrimer som med iver vill besöka de första apostlarnas födelseort. Det skulle bli ett av de äldsta av Nya testamentets historia präglade vallfartsorterna i den kristna världen. 

Betsaida har varit en ort med två sidor. Tre av dess söner, Petrus, Andreas och Filippos är födda där och lämnade familj och yrkesliv utan att tveka för att säga ja till Jesus och bli lärjungar. Det var också här eller alldeles i närheten som Jesus enligt Nya testamentet botade en blindfödd och stillade 5000 människors hunger med några limpor bröd. Det var från den här stranden människor kunde se honom gå på vattnet på Galileiska sjön. 

Men Jesus förbannade också Betsaida för sin avsaknad av tro och andlig vishet: ”Sedan började han anklaga de städer där han hade utfört så många underverk och förebrå dem att de inte hade omvänt sig: ’Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de underverk som har utförts hos er hade skett i Tyros och Sidon, så hade dessa städer för länge sedan omvänt sig i säck och aska. Men jag säger er: för Tyros och Sidon skall det bli lindrigare på domens dag än för er.’” (Matteus 11: 20-22)

Att det funnits en kyrka i det gamla Betsaida har bara varit känt som tradition i hundra år. Den har varit omnämnd i minnesskrifter av en bayersk biskop Willibrand från 700-talet som återberättat sina resor till det Heliga landet år 725 e.Kr. och varit på återresa till sitt stift Eichstätt. Vandringarna hade fört honom från Kafarnaum till Betsaida ”som Petrus och Andreas kom från”, och ”där det nu finns en kyrka som tidigare varit deras egna hus.”

”De är den historiska tradition vi känner till och det finns inga bättre eller sämre skäl att ifrågasätta den,” berättade Notley för Haaretz när han beskrev fyndplatsen.

Willibald fortsatte till ”Korasin”, skrev biskopen i sin reseskildring. Forskarna menar gemensamt att biskopen misstagit sig på plats och namn. De flesta antar att biskopen blandat ihop Betsaida och Kafarnaum och att ordningen mellan anhalterna är ombytta vilket leder till att den basilika han talar om måste vara den oktagonala byggnaden i Betsaida.

Men enligt Aviam och Notley var det mer troligt att biskopen blandat ihop Korasin och Chorsia, som är det latinska namnet på en stad på Tiberiassjöns östra strand, vilket skulle gett dem rätt att söka efter Betsaida på den plats de i flera år menat sig ha funnit den. De godtar inte heller påståendet att Betsaida skulle vara identiskt med fynden vid de arkeologiska utgrävningarna vid Et-Tell som andra experter från universiteten hävdat.

Aviams och Notleys uppsatser om utgrävningarna och förslag till slutsatser kan läsas via länk här.

Eftersom de nu ganska länge arbetat aktivt i ett område där spåren av ett romerskt bad hittades för två år sedan och eftersom romerska villor och andra husgrunder tydligt visar att en stor romersk bosättning florerade under det första århundradet i kristen tid anser både Aviam och Notley att deras tes kan anses positivt bekräftad när man stött på en kyrkobyggnad.

Det stämmer att Betsaida är den enda platsen mellan Kafarnaum och Chorsia (idag heter den Kursi) där en kyrka har funnits enligt Willibald, och att det också är där man funnit resterna av en kyrka.

”Nu har vi en kyrka precis på den plats där pilgrimerna säger att det låg en kyrka. De tidiga ögonvittnesskildringarna om kyrkan ovanpå Petrus’ hus beskrev den som en basilika. Skulle en person med bysantinsk bakgrund beskriva en åttkantig struktur som en basilika?  Det är en fråga som behöver gås igenom mer på djupet,” har Notley sagt till Haaretz. 

Han tillade att identifierandet av kyrkan förblir teoretisk så länge det inte finns ett bevis att visa upp som till exempel en inskription, förklarade Haaretz. ”Det skulle vara helt normalt att stöta på en inskription i en kyrka från den bysantinska tiden med uppgifter om till vems minne den byggts, till exempel,” sa Notley till den israeliska dagstidningen.  

Vare sig vi här talar om en basilika, som var byggd på grunden till det hus som hörde till den främste av apostlarna, Petrus, eller inte, är det definitivt en kyrka enligt arkeologgruppen. Till dags dato har ungefär en tredjedel av byggnaden från fjärde århundradet efter Kristus bragts i dagen. Det är byggnadens placering på marken i väst-öst riktning och uppdelningen i ett mittskepp och två sidoskepp som motsvarar den klassiska grundplanen för en kristen basilika.

Betsaidas historia ligger ändå kvar under mysteriets täckelse. Sögs staden in under Galileiska sjön på 200-talet för att sedan dyka upp igen på 400-talet och återfå rollen som gammalt vallfärdsmål?

En sak är säker och det är att Betsaida hör till den kristna historien med länkar till den dubbla symboliken i att vara födelseplatsen för den förste påven vars ämbete instiftades av Kristus själv, och för det andra stadens vägran att erkänna honom som den verklige Messias och Guds son, trots privilegiet att bli vittne till underverken.

Man kan möjligen också ana en tredje symbolik bakom det att kyrkan antagligen ”övergavs i samband med Umayyad kalifatets uppkomst och den muslimska närvaron i landet från och med senare delen av 600-talet och början av 700-talet”, som ett gissel för den stad Jesus förbannat för sin vägran att tro på Messias, som den israeliska dagstidningen Haaretz försiktigtvis antytt. 

Å andra sidan skulle de arkeologiska fynden styrka tron på Kristi historiska verklighet och peka på de livsbejakande sanningar Han uppenbarade på Galileiska sjöns stränder.

Översatt till svenska för Katolsk Horisont, augusti 2019. Göran Fäldt.

Inlägget kommer från sidan www.lifesitenews.com

Direktlänk till inlägget klicka här