Kronprinsessan Victoria och Daniel Westling, vigsel den 19 juni 2010 i Storkyrkan i Stockholm.  (Foto Holger Motzkau, 2010)

Lagen om äktenskap och skilsmässa (The Uniform Marriage and Divorce Act, 1987) föreskriver att ”parterna, vid en separation, har rätt att i skrift komma överens om förfogande av egendom som tillhör den ene eller den andre, om skötsel av egendomen, om ekonomiskt stöd, om vårdnad och umgänge med barnen”. Överenskommelser av sådan art förutses vara bindande i domstol.

Om orimlighet eller samvetslöshet hos parterna inte kan konstateras ger domstolarna normalt villkoren i överenskommelserna laga kraft men förbehåller sig rätten att göra ändringar i sådana skrivningar i kontrakten som är ogynnsamma för parets barn. Om separationen mognar till skilsmässa införlivar domstolarna ofta separationsöverenskommelserna i skilsmässodomen utan vidare granskning av innehållet i överenskommelsen.

Nya principer inom den nordamerikanska civila lagstiftningen

Samma principer om frihet att upprätta kontrakt och om det sexuella samlivets privata karaktär kännetecknar dagens amerikanska skilsmässolagar. Fram till mitten av 1960-talet krävdes i skilsmässorättegångar bevis på att någons make eller maka begått allvarliga fel (som äktenskapsbrott, att ha övergett relationen eller familjen, eller begått grymheter) och inga bevis på maskopi, tyst medgivande, kondonering eller provokation från den andra makens eller makans sida.

Idag har man tagit bort denna skilsmässolag. Varje delstat har utfärdat en stadga om ”skilsmässa utan hänvisning till påstådda begångna fel” (no-fault divorce, jfr ”omedelbar äktenskapsskillnad”, svenska Äktenskapsbalken 5 kap., § 5) och så gott som alla delstater godtar skilsmässa på begäran av enbart den ena parten. Även om den oskyldige förlåter det begångna felet, eller felen, och invänder mot skilsmässan skall domstolarna bevilja skilsmässan om målsägaren vidhåller sin begäran. I femton delstater har varje hänvisning till fel begångna av den ena eller den andra parten helt eliminerats – till och med om felet varit liktydigt med brottslig handling. Övriga delstater beaktar bara fel om det gäller vårdnaden om barn men inte skilsmässan som sådan.

Så gott som alla delstater har också reglerat uppdelning av de skilda parternas egendom, vid ett och samma tillfälle. Parterna kan själva avgränsa vad som hör till deras egendom genom överenskommelse antingen före äktenskapet eller vid separation. Domstolarna fastställer överenskommelserna utom i fall av orimlighet eller samvetslöshet.

Om inga överenskommelser föreligger kommer domstolarna bara att fördela den samlade egendomen i hushållet rättvist. Sådana engångsskiften av egendom har i allmänhet kommit att ersätta äldre former av underhållsbidrag eller liknade ekonomiska uppgörelser oavsett begångna fel, krav eller behov på den ena eller andra partens sida.

Den omedelbara äktenskapsskillnaden

Avsikten med dessa två reformer i den moderna skilsmässolagen var att skydda de gifta parterna som privata personer och samtidigt deras frihet att upprätta kontrakt sig emellan. Genom den omedelbara äktenskapsskillnaden, ”no-fault divorce”, slapp de gifta paren visa upp sin oenighet, split eller otrohet för juridisk granskning och för offentlig insyn. Utan de tidigare frågorna kring delningen av giftorättsgodset kunde parterna få ett snabbt avbrott och frihet att gifta om sig. Båda förändringarna gjorde det möjligt för parterna att avsluta sina äktenskap lika lätt som det var att ingå dem, utan större inblandning av staten eller av den andra parten i äktenskapet.

De här frihetliga principerna att upprätta kontrakt blir tydliga i de skilsmässofall där minderåriga finns med i bilden. De begångna felen av någon inom hushållet spelar fortfarande en viss roll i besluten om barns vårdnad. Traditionellt sett antogs modern vara den som skulle få vårdnaden såvida hon inte befunnits skyldig till allvarliga fel i äktenskapet eller visat sig vara oförmögen att vara mor.

Vad är bäst ur barnets synvinkel i vårdnadsfrågorna?

Mannens utsikter att få vårdnaden har i praktiken varit obefintliga, särskilt om han gjort sig skyldig till äktenskapsbrott, homosexualitet eller prostitution, även om också hustrun felat. Domstolarna beslut i vårdnadstvister idag styrs av den hävdvunna principen ”det som är bäst ur barnets synvinkel”.

Enligt lagen för äktenskap och skilsmässa (Uniform Marriage and Divorce Act) skall domstolarna ta hänsyn både till barnets önskemål om vårdnadshavare och föräldrarnas vårdnadsengagemang, liksom till barnets närmare förhållande till föräldern eller föräldrarna,” till ”hur väl barnet trivs med hemmiljön, skolan och grannskapet,” och till alla berördas mentala och fysiska hälsa.” Domstolen tar inte särskild hänsyn till sådan den eventuelle vårdnadshavarens livsstil som inte inverkar på hans eller hennes relation till barnet,” vilket enligt lagens slutsats innebär att bevisbördan är stor för den som vill framlägga graverande synpunkter på sin tidigare makes eller makas fel i äktenskapet, i det fall han eller hon bestämmer sig för att överklaga ett domstolsbeslut om vårdnaden. 

Texten är ett utdrag av en översättning av en längre artikel av John Witte jr som publicerats av First Things 2022. Utdraget kommer från boken From Sacrament to Contract, Marriage, Religion, and Law in the Western Tradition, andra upplagan 2012; översättning för Katolsk Horisont, augusti 2022, Göran Fäldt. Underrubrikerna i utdraget är översättarens. Tillstånd att utge texten för pastorala behov i Katolska Familjeutskottets skriftserie under 2023 har givits av Lauren Wilson Geist, Managing Editor för First Things 11 augusti, 2022.