Ett försvunnet arv? Vad får vi ut av kontroversen kring Johannes Paulus II Institutet?

5
min read

Ett försvunnet arv? Vad får vi ut av kontroversen kring Johannes Paulus II Institutet?

ons, 08/21/2019 - 13:18
Posted in:
0 comments

National Register. Ledare: En skugga av teologisk förvirring över framtiden för Påvliga Johannes Paulus II: s teologiska institut för äktenskapet och familjevetenskaper.

                                         Påven S:t Johannes Paulus II statyn (foto Unsplash)

 

För mer än hundra år sedan har en polsk, katolsk filosof  brottats med människans förmåga att välja det goda framför det onda under en tid då Europas folk försökte läka  de djupa sår Andra världskriget och Adolf Hitlers förintelsekampanj mot det judiska folket och andra “icke önskvärda” tillfogat  dem. 

Det var i den Heliga Skrift han fann hoppet, i berättelsen om den mänskliga personens skapelse i Första Moseboken, “skapad till Guds avbild och lik Gud”, och i läsningen av några ställen i evangeliet där Jesus säger att han kommit för att återupprätta den ursprungliga gudomliga bilden i människan efter Adams och Evas olydnad och förvisning från Paradiset.  

“Ur sitt eget varandes mysterium”, skapade Gud den mänskliga personen och vi är därför kallade till “ett liv som liknar Guds”, skrev den polske filosofen 1978 i en av de bibliska betraktelserna som nu går under namnet kroppens teologi strax efter att ha blivit påven Johannes Paulus II.   

Påven S:t Johannes Paulus II försökte få klarhet i hur män och kvinnor kan ha förmågan att synliggöra Guds kärlek och barmhärtighet i äktenskapet, sexualiteten, familjelivet och kulturen. Han sökte svaret i styrkan som ges i sakramentens nåd och morallagens vishet. 

 “Kristus har återlöst oss! Det betyder att han gett oss möjligheten att förstå hela sanningen om vad vi är som människor; han har låtit vår frihet befrias från begärets herravälde,” skrev Johannes Paulus två årtionden senare i sin banbrytande encyklika Veritatis Splendor, 1993, som bekräftade att vissa moraliska handlingar är onda i sig själva och därför aldrig kan rättfärdigas.

Johannes Paulus II: s vittnesbörd om Kristi frälsande gärning och människans förmåga att leva i den sanningen  tecknar nu bakgrund till den aktuella konflikten i fråga om ledningen för det “omorganiserade” Johannes Paulus II: s teologiska institut för äktenskapet och familjevetenskaperna och det akademiska programmet som den polske påven grundade 1981 inom ramen för Lateranuniversitetet.

Förra månaden skrev frustrerade studenter till Institutets storkansler, ärkebiskop Msgr Pierangelo Paglia som också är dess ordförande om vad de uppfattade som en “förlust av de bärande idéerna för utbildningsprogrammet och därmed av skolans identitet.” Brevet var en reaktion på institutets nya riktlinjer som nu är godkända. Ledningen för institutet menade dock att det samlade upplägget “står för en förnyad betoning av S:t Johannes Paulus II: s ursprungliga och fortfarande fruktbärande intuition.”  Oroligheterna på Institutet förefaller gå tillbaka på de teologiska kontroverserna som ynglat av sig under synoderna 2014 och 2015 om äktenskap och familj och med Påven Franciskus’ apostoliska uppmaning 2016 Amoris Laetitia (Glädjen att älska), som inte nämnt  påven Johannes Paulus II: s katekeser. Mot bakgrund av ett nytt paradigm av pastoralt ledsagande har några dragit slutsatsen att anslutningen till morallagen om äktenskapet och de sexuella relationerna skulle framställas som ett ideal snarare än ett nödvändigt förkrav för att kunna ta emot eukaristin.

Påven Franciskus la ner det Rombaserade Johannes Paulus II institutet 2017 och “grundade om” det för att erbjuda fler kurser och akademiska poäng som gav större tyngd åt samhällsvetenskaperna i studiet av äktenskapet och familjen.

När de nya statuterna godkänts i slutet av juli blev två av institutets välrenomerade moralteologer – Msgr Levio Melina, som också tjänstgjort som ordförande mellan åren 2006 och 2016 och Fader José Noriega – direkt avskedade, medan övriga ledamöter i fakulteten avstängdes från tjänsgöring i avvaktan på en utvärdering av ärkebiskop Paglia. Den nya ledningsorganisationen ville ge avstängningen av de två professorerna ett välvilligt sken enligt vilket msgr Levinas roll “eliminerades” på grund av forskningens nya inriktning när de nya statuterna antagits.

Men nu har fler än 1000 studeranden och elever skrivit under på ett brev online i en protest som är ett försvar för institutets första mandat. “I en värld där allt ser ut att dela på sig i relativistisk eller legalistisk syn på etiken”, kan man läsa i brevet den 24 juli, “får vi genom institutets synsätt förstå moralläran som en väg mot meningsfull helhet och fullhet för den mänskliga varelsen. På den vägen är människor ansvariga för sina handlingar samtidigt som de hela tiden kan lite på den hjälp nåden och dygderna bidrar med för att ge dem ett gott liv.”  

Institutets vice ordförande, fader José Granados, uttalade sig offentligt mot avskedandena, vilket också andra på fakulteten gjorde. Påven emeritus Benedikt XVI stämde också träff med msgr Melina efter att han avskedats som ett öppet tecken på solidaritet med denne moralteolog som varit hans medarbetare under lång tid.

Institutets sekretariat har väntat med att reagera på rubrikerna och inte heller haft bråttom att meddela nya utnämningar och höstens kursutbud. Förklaringar som getts har varit fåordiga och orsakat fler frågeställningar. 

Msgr Sequeri har i en intervju med den italienska biskopskonferensens tidning Avvenire försökt förminska omfattningen av förändringarna och sagt att målsättningen varit att få till stånd en “bredare interaktion mellan alla tankeskolor i Katolska kyrkan för att arbeta fram nya redskapslådor för lärande som är teologiskt adekvata men också tillräckligt pastorala för den tid vi lever i; det man också velat få till stånd är ett nytt akademisk ämne  som med kompetens och tydlighet kan stå i kommunikation  på de nya gränsområdena och i de interna dialekterna  vi har att lyssna till inom humanvetenskaperna. De  själva genomgår en kraftfull utveckling.”

En annan förklaring till att msgr Melina sagts upp kom från en av institutets mer inflytelserika allierade nämligen journalisten Luciano Moia. I ett nummer av Avvenire anklagade han Melina för att “tillrättavisa” påven Franciskus när han kritiserat sådan pastoral praxis som tillåter frånskilda och borgerligt omgifta katoliker att ta emot kommunionen. Msgr Melina har tillbakavisat anklagelsen genom att säga att det är hans rättighet som teolog att “tolka” påvlig undervisning inifrån den katolska traditionen. “Om de beslut som tagits av ärkebiskop Paglia inte tas tillbaka kan det bara betyda följande: ‘Tolkningen av påven Franciskus‘ läroämbete i kontinuitet med tidigare läroämbete tolereras inte i Kyrkan,’” sa msgr Melina i den italienska dagstidningen La Verità den 3 augusti i en intervju.

Många som get sitt stöd till institutets arbete under de trettio senaste åren befarar att de aktuella uppsägningarna och förändringarna i kursutbudet redan har skadat arbetet med att föra arvet efter Johannes Paulus II vidare till en ny generation forskare och  själasörjare. Institutet inrättades för att “fördjupa och försvara synen på äktenskapet och sexualiteten på en moralisk grund. Det som behövde klargöras och försvaras är det goda i enheten mellan makarna och deras fortplantning och den absoluta oupplösligheten i det fullbordade kristna äktenskapet och att handlingar som bryter mot detta goda kan identifieras och uteslutas,” sa moralteologen Christian Brugger till National Register. “’Paradigmskiftet’ som började för två år sedan blev signalen på en nedvärdering” av detta pastorala systematiska tänkande, sa han.

Det är ännu inte klart om ärkebiskop Paglia agerat med godkännande av påven Franciskus eller om han handlat på egen hand. Frågan har ställts: Om Franciskus haft som målsättning att främja sin egen distinkta pastorala metodologi, varför har han inte inrättat ett parallellt akademiskt program, vilket ju var vad Johannes Paulus valde att göra,  när han grundade sitt påvliga institut för nästan 40 år sedan?

Frågan nu är om ett demoraliserat och “omgrundat” institut kan fortsätta att presentera och försvara en syn på en mänsklig frihet som låter komponterna barmhärtighet, själavård och absoluta bud samverka.   Det var Johannes Paulus förhoppning när han inrättade institutet för att lyfta fram hans undervisning som utvecklades inom Kyrkans tradition och finslipade alla de årtionden då han vandrade med sin hjord genom den totalitära förföljelsens smältdegel. Tanken att hans plan för den mänskliga befrielsen inte överlevt sig själv och kunna vara till nytta är rent löjeväckande.

                                                      Översatt för Katolsk Horisont, augusti 2019, Göran Fäldt

 

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här