diakon Laurentius

Jönköping, april 2019. Diakonerna har sina uppgifter och sin roll i Kyrkan. Kyrkkaffet den 28 april i år och firandet av Claudes och mina 80-årsdagar (7 januari och 5 april) blev en fantastisk bild av hur gemenskapen kan ha fungerat i den tidiga Kyrkan i Jerusalem, Damaskus och alla andra platser dit budskapet om Jesus nått fram. Så var det hos oss denna minnesvärda söndag. Tårtorna, blommorna, presenterna, kyrkoherdens ord och sången och dansen med trumman av eritreanska gruppen, allt samverkande till en så fin och hjärtlig fest. Det vittnade om det kristna vittnesbördet som vår församling är i Jönköping, i Smålands Jerusalem!

Apostlagärningarnas berättelse

Apostlagärningarna berättar om hur det gick till i församlingarna efter Jesu himmelsfärd och apostlarnas första missionsuppdrag: ”De som tog till sig budskapet lät döpa sig och den dagen (Pingstdagen) ökades de troendes antal med inemot tre tusen”. De troendes gemenskap var redan känd i Jerusalem och intresset hade vaknat – vilka var dessa människor som talade om en viss Jesus från Nasaret som skulle ha korsfästs och dött men som enligt flera vittnen hade uppstått från de döda? Folk drogs med, de anslöt sig och ville själva vittna om Herren Jesus Kristus efter kontakten med den unga Kyrkan!

De nydöpta ”deltog i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna”. Det är ju det som händer hos oss i församlingen varje söndag. Prästerna firar den heliga mässan, församlingen ber och sjunger och tar emot Guds stora gåvor. Och vid kyrkkaffet fortsätter gemenskapen med hjälp av de trogna som flera timmar i förväg förbereder kyrkkaffet. ”De höll måltid med varandra i jublande uppriktig glädje”, står det i Bibeln.

Den inbördes hjälpen

Det var här diakonerna kom till just för den inbördes hjälpens skull: ”Nej, bröder, välj ut sju män er som har gott anseende och är fyllda av ande och vishet, så sätter vi dem till sådana uppgifter”, menade de tolv och förverkligade den stora planen med tjänandet i församlingen och i Kyrkan. Det är det vårt kyrkkaffe hela tiden påminner om, glädjen att vara tillsammans efter att ha tagit emot Jesus i det heliga sakramentet och få fortsätta att vara tillsammans med maten och drycken.

Den fortsatta bönen

Den här söndagen var det så extra tydligt att diakonernas tjänst inte bara är diakonerna vid altaret utan alla kristna som tjänar de andra på olika sätt. När vi två som fyllt 80 blev firade denna söndag var det just den gemensamma glädjen och inställningen att vara tjänande på olika sätt som var så upplyftande. Vi diakoner är så tacksamma för allt i församlingen med våra präster och kände att vårt liv som diakoner bär frukt bland så många andra bröder och systrar. Vi blev en gång vigda till denna tjänst av en biskop – ungefär som det står i Apostlagärningarna: ”Kandidaterna fördes fram till apostlarna som bad en bön och lade sina händer på dem” (6: 6). Låt oss fortsätta att be för varandra så att budskapet om Jesus Kristus blir än tydligare förkunnat. Tack alla för denna fantastiska söndag och må Herren välsignar er alla med era familjer!

                                                                                                        diakon Göran Fäldt