Den demokratiska presidentkandidaten Kamala Harris har valt guvernör Tim Walz från Minnesota som sin vicepresidentkandidat. Walz legaliserade nyligen barnamord i delstaten Minnesota. Som någon som inte identifierar sig som konservativ skulle jag bli glad om detta påstående kunde avfärdas som en högerextrem feberdröm. Tyvärr är det alltför verkligt.

Och med barnamord menar jag verkligen att man syftar till att döda nyfödda barn.

Lite historia. Innan den kristna etiken blev dominerande i västvärlden ansågs barnamord (tillsammans med abort) vara ett legitimt sätt att kontrollera reproduktionen. I antikens Grekland och Rom, till exempel, var övergivandet av nyfödda barn (vanligtvis för att de var flickor eller handikappade) till och med systematiserat – med vissa platser som betecknades som platser för övergivande av spädbarn. Mycket ofta dödades sådana spädbarn av exponering eller vilda djur, men ibland plockades de upp av dem som uppfostrade dem som slavar eller prostituerade.

Denna sedvänja var tydligen så utbredd att en anledning till att forntida kristna varnade för att besöka prostituerade var att det fanns en hyfsad chans att kvinnan kunde vara en familjemedlem. Dessa forntida kristna adopterade inte bara många av dessa utsatta spädbarn och uppfostrade dem som sina egna, utan den tidigaste katekesen vi har, Didache, svarar på tidens tecken genom att insistera på att kristna inte får "mörda ett barn genom abort eller döda det när det är fött".

Många moralfilosofer i vår egen tid har uttryckligen förkastat denna kristna vision om värdighet och jämlikhet i varje enskilt mänskligt liv – och istället fokuserat på varelser som har vissa egenskaper (rationalitet, självmedvetenhet, etc.) – har, föga förvånande, anammat den förkristna synen på barnamord som ett moraliskt legitimt sätt att kontrollera födseln. Tänkare som Peter Singer, Michael Tooley, Jeff McMahon, Eduard Verhaegen, Pieter Sauer, Alberto Giubilini, Francesca Minerva (och flera andra) har bekräftat denna uppfattning offentligt. Den ansedda tidskriften Journal of Medical Ethics ägnade till och med ett helt nummer åt barnamord redan 2013.

I det numret utforskade professor Robert George och jag vår oenighet om huruvida hela konceptet med barnamord är "galenskap". Å ena sidan håller jag helt med om – med tanke på visionen av det goda närvarande i Didache – att barnamord är moraliskt vansinnigt. Men i enlighet med den vision om det goda som antagits av vår återborgerligande västerländska kultur, är rätten till barnamord en logisk följd av rätten till abort. Enligt detta synsätt ger det inte en moralisk eller juridisk status att bara vara Homo sapiens – oavsett om det är i eller utanför livmodern. Faktum är att vissa prenatala människor (säg vid 28 veckors graviditet) är mer utvecklade och sofistikerade än neonatala människor som föds för tidigt (säg vid 23 veckor).

Vilket för oss till Tim Walz, som nu är Demokraternas kandidat till vicepresidentposten, och hans legalisering av barnamord i Minnesota. År 2023 stödde Walz en lag om hälsa som radikalt förändrade hans delstats abortlag.

Denna hälsolag, som är en återgång till den uråldriga sedvänjan att överge nyfödda, legaliserade avsiktligt och uttryckligen förnekandet av livräddande medicinsk vård för spädbarn som fötts levande efter misslyckade aborter. Statlig lag används för att uttryckligen skydda dessa barn. Men Walz och hans anhängare ändrade det och insisterade på att referenser till abort skulle tas bort och att "medicinsk vård" skulle ändras till enbart "vård". Dessutom, medan den ursprungliga lagen krävde att medicinsk personal skulle "bevara livet och hälsan hos det levande födda barnet", slog den Walz-stödda förändringen igenom hela den linjen – den kräver nu att medicinsk personal bara ska "ta hand om barnet som föds levande".

Inga fler krav på att bevara liv och hälsa för det levande födda barnet efter en misslyckad abort. Jag fattar.

Delstaten New York gjorde något liknande när den antog sin lag om reproduktiv hälsa. Den staten krävde ursprungligen att två läkare skulle vara närvarande vid en abort efter livsduglighet för att "säkerställa moderns hälsa och säkerhet och det livsdugliga barnet" om det skedde en oavsiktlig födsel. Men lagen från 2019 tog uttryckligen bort detta krav på skydd för det nyfödda barnet. Läsare kanske också är bekanta med ett liknande lagförslag från 2019 i Virginia som den dåvarande guvernören Ralph Northam sa skulle tillåta följande: "Spädbarnet skulle förlösas, spädbarnet skulle hållas bekvämt, spädbarnet skulle återupplivas om det var vad mamman och familjen önskade. Och sedan uppstod en diskussion mellan läkarna och mamman.

Denna typ av avsiktlig icke-behandling av nyfödda så att de dör är nu rutin i vår kultur. Guvernör Northam erkände det. Delstaten Minnesota erkände det också via sina delstatsregister. Jag skrev också en detaljerad artikel för Public Discourse som visar hur ofta detta händer, särskilt (men inte bara) när barnet har en oönskad funktionsnedsättning. Till exempel visar jag hur en familj i ett fall fick en livsbegränsande diagnos (ryggmärgsbråck) för sitt barn prenatalt – och sedan, efter att ha avvärjt upprepade och aggressiva förslag om att de borde göra abort, fick höra att de kunde vänta tills hennes son var född och avstå från behandling då.

Återigen, att undanhålla livsuppehållande behandling på grund av att barnet är "för handikappat och vi vill att det ska dö nu" är ganska vanligt på dagens neonatala intensivvårdsavdelningar (NICU). Mark Mercurio, bioetiker och neonatolog vid Yale, skriver i Journal of Perinatology att de flesta neonatologer och andra läkare har vissa fall där de kommer att undanhålla livsuppehållande medicinsk vård för att patienten är för handikappad och andra fall där de inte kommer att göra det. Deras forskning visade att för ett yngre barn kommer livsuppehållande behandling rutinmässigt att undanhållas, men för ett äldre barn kommer det inte att vara det, även om båda barnen har samma hälsoproblem och potential för långvarig funktionsnedsättning.

Anledningen till detta, menar Mercurio, är att det yngre barnet saknar "den interpersonella anknytning som äldre spädbarn och barn har", och vårdgivare kanske inte anser att han eller hon "har samma personlighet som äldre spädbarn som gått hem". Han säger att vissa läkare ser sig själva som "rädda" det äldre barnet som redan har en funktionsnedsättning, men "skapar" en person med en funktionsnedsättning om de lyckas behandla det nyfödda barnet.

Det är uppenbart att ett sådant synsätt är föga meningsfullt om ett nyfött barn är likvärdigt i värdighet och värde som de av oss som är äldre, men det faktum att det nu är rutin att sikta på nyföddas död på västerländska neonatala intensivvårdsavdelningar är ännu ett tecken på vår hedniska hållning. Vi tror inte längre att det räcker att vara människa. Det krävs något annat – och det har inte nyfödda människor. Det menar Peter Singer och många samtida sekulära filosofer. Den samtida medicinen anser det. Och det tycker Demokraternas kandidat till posten som USA:s vicepresident.

Charles C. Camosy

Charles C. Camosy är professor i medicinsk humaniora vid Creighton University School of Medicine och forskare i moralteologi vid St. Joseph Seminary i New York

Till svenska, augusti 2024, Eva-Lotta Svensson

Inlägget kommer från sidan www.firstthings.com

Direktlänk till inlägget klicka här

Läs också: Kamalas abortextremism