Leendet är dubbelriktat. (foto: Tint Media / Shutterstock)

Vi kan lära oss mycket om livet genom att observera hur barn reagerar. Ett barns leende är en tidig indikation på att det är ett rationellt djur. Inget annat djur i djurriket är kapabelt att le. Och visst, hyenor skrattar inte.

Ett barn ler som ett sätt att glädjas åt sin upptäckt av saker. Dess leende är en spontan bekräftelse på den överraskande existensen av saker som det möter för första gången. Det är en underbar sak för vem som helst att vara: ett moln, en blomma, en hund, en leksak, en annan person. I sitt välkomnande leende säger barnet: "Jag är glad att du finns. Du överraskar mig genom att komma till mig från ingenstans"! Jag hälsar dig med den enda gest jag har i min vokabulär – mitt leende.

När vi åldras och vänjer oss vid saker och ting har vi färre anledningar att le. Vi förlorar vår barndoms oskuldsfullhet, och förtrogenhet tar bort det som Wordsworth kallade "prakten i gräset och härligheten i blomman". Men barn lämnar efter sig en viktig läxa till vuxna, att le är att bekräfta någon i sin existens. Det är ett naturligt sätt att säga: "Jag är glad att du finns." Detta är leendet som kryllar av interpersonell betydelse. I geometrin för mänskliga relationer är leendet det kortaste avståndet mellan två personer. Komikern Phyllis Diller, som inte är känd för att ge geometriska råd, säger: "Ett leende är en kurva som ställer allt rakt." Den heliga Teresa av Calcutta, som tillbringade ett helt liv med att le, säger till oss att "Vi kommer aldrig att veta allt det goda som ett enkelt leende kan göra."

Charles Dickens målar upp en mycket oattraktiv bild av Ebenezer Scrooge, en man som inte kunde le:

Kylan inom honom frös till is i hans gamla drag, nöp i hans spetsiga näsa, skrumpnade ihop kinden, stelnade till i hans gång, gjorde hans ögon röda, hans tunna läppar blå och talade skarpsinnigt med sin gnisslande röst. En frostig rimfrost satt på hans huvud och på hans ögonbryn och hans seniga haka. Han bar alltid med sig sin egen låga feber; han isade sitt kontor under hundens dagar; och tinade inte en enda grad vid jul."

Scrooge, liksom djävulen, kunde inte le eftersom hans hjärta inte hade någon värme.

Men när han väl hade omvänt sig genom julens magi var han en helt förändrad man: "Jag är lätt som en fjäder, jag är glad som en ängel, jag är glad som en skolpojke." Äntligen kunde han glädjas åt att vara vid liv och börja le!

Leendet är dubbelriktat. Den ene ler för att han gläds åt att se det goda i den andre; Den andre ler tillbaka, eftersom han njuter av den bekräftelse som ett leende skänker honom. Man kan inte överskatta den helande betydelsen av leendet.

Den berömde essäisten Joseph Addison har anmärkt att:

"Vad solsken är för blommor, är leenden för mänskligheten. Dessa är förvisso bara bagateller, men utspridda längs livets väg är det ofattbart det goda de gör."

Hal Roach tillbringade sin karriär med att tända leenden runt om i världen. Hans berömda lovtal om leendets betydelse innehåller dessa två pärlor: "Det berikar dem som tar emot det utan att utarma dem som ger; Det händer i ett nafs och minnet av det varar för evigt."

Leendet är en icke-verbal form av kommunikation som går från hjärta till hjärta. Det är nyckeln som är förutbestämd för att passa någon annans hjärta. Det är en bekräftelse på den andres rätt att vara här. Det utlöser ofta ett leende i gengäld och kan till och med vara ett förspel till vänskap. Det är ett sätt att erkänna både sanningen och godheten hos den andre.

Ett spädbarn lär sig att le mot sin mors bröst medan modern lär sig leendets naturlighet på nytt. En gemenskap har sin grund i leendet. Hälsningar och avsked berikas av leendet. Leenden är också förmedlare av hopp. Så länge vi kan le har vi koll på saker och ting. Det är mycket bättre att le än att tjura. Det är, som musikern, konstnären och författaren Tom Wilson säger till oss, "En ansiktslyftning som ligger inom allas prisklass." För att än en gång citera Moder Teresa: "Fred börjar med ett leende."

Anmärkningsvärt många låtar är baserade på leendet. En som är bekant för många innehåller orden: "Blå himmel, ler mot mig; ingenting annat än blå himmel ser jag." Det är möjligt att titta på naturen och känna att naturen ler tillbaka mot dig. Teologer skulle kunna hävda att detta beror på att det är Gud själv som ler genom naturen. I det här fallet representerar leendet bra saker som är på väg att hända.

De olika fördelarna med att le visas i leendeterapi. Studier har visat att ett leende kan förbättra en persons hälsa genom att stärka immunförsvaret, sänka hjärtfrekvensen och blodtrycket, minska smärta och till och med förlänga livet. Psykologer har också kopplat regelbundet leende till bättre relationer mellan vänner och familj. Att fortsätta le verkar vara ett bra råd, även när, som sången säger, "ditt hjärta värker". "Det är den tiden du måste fortsätta att försöka. Le, vad är det för mening med att gråta? Du kommer att upptäcka att livet fortfarande är värt besväret. Om du bara ler."

Leenden smittar av sig. Den första är den viktigaste för att starta kedjereaktionen. Vem som helst kan vara initiativtagare och på så sätt svänger dörren på vid gavel. Inga autentiseringsuppgifter krävs. Lys bara upp ansiktet med solsken och sätt på dig ett glatt ansikte.

Donald DeMarco

Donald DeMarco Ph.D., är Senior Fellow vid Human Life International. Han är professor emeritus vid St. Jerome's University i Waterloo, Ontario, adjungerad professor vid Holy Apostles College i Cromwell, Connecticut, och en regelbunden kolumnist för St. Austin Review. Hans senaste verk, How to Remain Sane in a World That is Going Mad; poesi som kommer in i sinnet och värmer hjärtat; och How to Flourish in a Fallen World finns tillgängliga via Amazon.com. Några av hans senaste skrifter kan hittas på Human Life Internationals Truth and Charity Forum. Han är 2015 års mottagare av det prestigefyllda Exner-priset av Catholic Civil Rights League.

Till svenska, augusti 2024, Eva-Lotta Svensson

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här