Otroligt! Belgien väcker åtal mot tre läkare för illegal eutanasi. Sedan 38-årige Tine Nys fått en dödlig dos anmälde familjemedlemmar läkarna, av vilka en var psykiatriker, till myndigheterna. De hävdar att den dödliga injektionen stred mot de riktlinjer läkarna måste följa enligt Belgiens eutanasilagar. Deras påpekanden inger oro. Nys hade fått diagnosen autism ett par månader innan hon avled. Som ung hade hon lidit av svår depression och försökt begå självmord. Hon hade ändå inte enligt familjemedlemmarna fått begärd behandling under många år och hade verkligen dödslängtan men egentligen därför att en förälskelse tagit slut. Rättsväsendet ansåg dock inte att Nys led av så ”allvarliga och obotliga” störningar som hör till eutanasipatienters vardagsupplevelser, och som kan ligga till grund för eutanasi.  

Strikt återhållsamhet i eutanasilagens tillämpning?

Enligt media visar det här fallet att Belgien menar allvar med att i lag stå för strikt återhållsamhet vad gäller eutanasin. Men det ”strikta” och ”återhållsamma” är grymt motsägelsefulla begrepp när det handlar om belgiska läkare som avlivar sina patienter. Det borde inge oro och ångest att detta bara är ett av få försök som görs för att utkräva ansvar av läkarna, när så många lika flagranta fall av myndigheterna tillåtits slinka igenom utan att rättsliga eller administrativa åtgärder vidtagits. 

Eutanasi blev laglig i Belgien 2002 efter de vanliga glada försäkringarna att missbruk skulle förhindras med ett stabilt system av begränsningar. Löftena var falska.

Sedan lagen trätt i kraft har läkare inte bara avslutat fysiskt sjuka patienters liv utan också handikappade människors liv, livströtta äldre människors liv och mentalt sjuka människors liv. Till och med barn i så låg ålder som nio år har fått sina liv avslutade genom eutanasi. Mentalt sjukas kroppar och fysiskt handikappade kroppar har ibland använts för organtransplantation. Många av dem hade kunnat leva många år om det inte varit för eutanasin. Dessvärre har både media och belgiska eutanasiexperter trovärdigt rapporterat om fall efter fall där lagen har missbrukats utan att något enda av dem gått så långt som till åtal. Följande fall är bara axplock.

Grader av lidande

Flera rapporter talar om äldre gifta par som dödats tillsammans. Första gången var 2011. Ingen av de två hade allvarligt nedsatt funktion och deras gemensamma eutanasi utfördes med allas fulla vetskap och tydliga godkännande. De hade också själva bestämt formerna för ett sista avsked i bårhuset i samhället där de bodde.  

Ett fall ser särskilt hjärtlöst ut. Ett gift par i bibehållen god hälsa ”var rädda för framtiden”. De hjälptes att dö i närvaro av barnen. Dödens läkare hade till och med rekryterats av sonen, som sagt till Daily Mail att föräldrarnas död var ”den bästa lösningen” eftersom det skulle vara ”omöjligt” att ge dem god äldrevård. I vilket anständigt samhälle som helst betraktas äldre pars gemensamma självmord som en tragedi. I Belgien tycks man anse att gemensamt självmord är en legitim lösning på svårigheter inom äldrevården.

”Ann G” var en självmordsbenägen anorexiapatient som gick ut offentligt med anklagelsen att hennes tidigare psykiatriker övertalat henne att ha en sexuell relation med honom. När psykiatrikern – som erkände sig skyldig – inte allvarligt tillrättavisades och avskildes från sin tjänst blev hon så förtvivlad att hon sökte sig till en annan psykiatriker och bad om eutanasi. Hon avled fyrtiofyra år gammal. Ironiskt nog förlorade den första psykiatrikern sin legitimation efter kvinnans död för att ha utnyttjat henne sexuellt. 

Anhörigas trauma

Föreställ er att ni kommit till jobbet en vanlig dag. Telefonen ringer. Ni lyfter upp den och en röst i andra ändan talar om att han arbetar i bårhuset på ett sjukhus där er mors kropp nu finns och att han har hand om den där. ”Vad är det ni säger”, utropar ni, ”har ni min mors kropp?” ”Hon har just fått eutanasi i dag”, svarar rösten. ”Vad ska vi göra med kroppen”?

Detta hände den belgiske kemisten Tom Mortier 2012. Han har beskrivit sitt emotionella trauma under en eutanasikritisk konferens jag deltog i 2014. Hans mor Godelieva De Troyer hade kämpat med kronisk depression större delen av sitt liv vilket kan legitimera eutanasi i Belgien. Här låg ändå en hund begravd. Hon dödades inte av sin psykiatriker som – med lagens stöd – kunde har avgjort att mammans tillstånd var obotligt. I stället dödades hon av doktor William Distelman som är cancerläkare och känd för att vara beredvillig att ge människor, som inte tidigare varit hans patienter, eutanasi.

”Outhärdligt psykologiskt lidande”

Distelmans har också genomfört eutanasi för en man som bytt kön och som var förkrossad på grund av en misslyckad könsbytesoperation. Daily Mail har skrivit historien:

En belgisk transperson har valt döden genom eutanasi efter en förfelad könsbytesoperation för att fullborda omvandlingen till manligt kön som gjort honom till ett ’monster’. 44-årige Nathan  Verhelst dog i går på eftermiddagen efter att fått tillåtelse att avsluta sitt liv på grund av ”outhärdligt psykologiskt lidande,” … Timmarna före sin död sa han till belgiska Het Laatse Nieuws: ”Jag var inställd på att fira min nya födelse. Men när jag såg mig själv i spegeln fylldes jag av avsmak för mig själv.”

Behandlades Verhelst för sin förtvivlan av kompetent hälsovårdspersonal? Fick han hjälp i sin ångest? Nej. Han dödades av en cancerspecialist.

Varför inga fällande domar för mord?

De fall jag lyft fram här visar på hur flytande de ”strikta rutinerna” är i Belgien. Det finns många fler sådana fall. Myndigheterna kan inte ha varit ovetande om dessa människor som på inget sätt var nära döden eftersom fallen har rapporterats in. Likväl har inte någon av deras mördare åtalats för brott så som nu skett i fallet den 38-åriga Tine Nys. En fällande dom i fallet Nys skulle kunna ta udden av de hela tiden ökande fallen av eutanasi i Belgien. Det här fallet ser solklart ut. Men det betyder ändå inte mycket i dödens kultur. Ärligt talat kommer jag att bli mycket angenämt överraskad om vi får en fällande dom.

Att den läkarassisterade döden också är laglig visar varför jag är så cynisk. En dement patient bad sin läkare medan hon fortfarande var vid sina sinnens fulla bruk att låta henne dö när hon en gång hade förlorat sina själsförmögenheter. Hon klargjorde också att det var hon själv som skulle meddela när den tiden var inne. Läkaren lade sömnmedel i kvinnans kaffe och när hon somnat började han injicera den dödliga dosen. Men patienten vaknade till och började kämpa emot att bli dödad. I stället för att avbryta instruerade den kvinnliga läkaren familjen att hålla ner kvinnan så att hon kunde slutföra processen med eutanasin och döda kvinnan. 

Det hela ser ut som ett tydligt fall av ofrivillig eutanasi som enlig holländsk lag innebär mord. Men en domstol har inte bara frikänt läkaren utan lovordat henne för att ha agerat i patientens ”bästa intresse.” Med andra ord fastställde domaren att en patient som kämpar emot inte längre hade den mentala förmågan att ha vilja till liv.

Dödens kultur

Det kollektiva tänkandet i en kultur om livets mening och värde förvrids när eutanasi legaliseras. Att avbryta lidande blir viktigare än att beskydda de svagares liv och gör det allt svårare att begränsa eutanasi och läkarassisterat självmord till de ytterlighetsfall som de som försvara eutanasilagen på falska grunder menar skall vara förbehållet de svåraste fallen.  De mycket få fallen av rättsligt åtal för uppenbart missbruk, av vilka de flesta inte slutar med dom och straff, gör att utvecklingen i själva verket går allt snabbare i samma riktning. Ingenting underlättar så mycket suicidala personer att få moraliskt stöd som att framhålla dem som goda exempel med bara lite av förkastelsedom. Det underlättar också om dödsläkarna tror att de har lagens stöd och gillande att ställa upp för samhällets mest förtvivlades mörkaste behov.

                                                                                                                           Wesley J. Smith

Wesley J. Smith är en äldre kollega vid Discovery Institut. Hans senaste bok är Culture of Death: the Age of ”Do Harm” Medicine. 

Översättning till svenska, januari 2020, för Katolsk Horisont, Göran Fäldt

Inlägget kommer från sidan www.firstthings.com

Direktlänk till inlägget klicka här