Bästa sättet att välkomna Jesus i jul är att göra en god helig kommunion
En egyptier från 300-talet har sagt att ”Guds Son blivit människa för att vi ska kunna bli Gud”. Vi kan tycka det är djärva ord på gränsen till hädelse tills vi upptäcker att den som gjort detta uttalande inte är någon annan än det stora helgonet, biskopen och försvararen av den katolska ortodoxin, Athanasius av Alexandria.
S:t Athanasius har försett oss med det som antagligen är den mest knapphändiga förklaringen vi har av Inkarnationen. När den Andra Personen i den heliga Treenigheten inkarnerades var det inte bara för att lära oss leva och vara kärleksfulla, utan för att omforma oss övernaturligt, så att vi kunde bli delaktiga i Guds eget liv.
Madonna och barn med S:t Johannes Döparen, omkring 1470 - 1475; Louvren, Paris
Människorasens ”gudomliggörande” ingick i Guds plan från begynnelsen, som Han förklarat på den sjätte skapelsedagen med orden: ”Låt oss göra människan efter vår avbild och lik oss” (1 Mos 1:26). Hans bild finns i själen och viljan och tillhör oss av naturen, men likheten med Honom är en övernaturlig gåva. Med denna gåva gör Han oss delaktiga i Sitt liv och upphöjer oss till gudomlig vänskapsnivå. Tyvärr gick denna gåva förlorad genom de första föräldrarna på grund av djävulens uppror och avund som lockade dem att trotsa Skaparens ord.
Men det lidande, den ständiga osämjan och själva döden som blev det katastrofala upprorets följder, har av barmhärtighet mot oss inte varit slutet på historien. Tredje kapitlet i Första Mosebok berättar om människans ödesdigra fall men allt som sedan följer i den Heliga Skrift handlar om Guds räddningsplan för oss. Höjdpunkten är en uppenbarelse av Guds kärlek till oss människor som förbryllar själva den mänskliga fattningsförmågan. Gud, som övergår allt, förenar sig med vår bräckliga natur, som ett litet barn i Bethlehem.
Jesus är alltså sannerligen och verkligen Emanuel, Gud med oss. När vi betraktar universums Skapare och konungarnas konung som ligger på höet i en krubba med bara bindlar kring kroppen som skydd mot den kalla natten, börjar vi snart inse hur ologiskt det är av oss som människor att söka vår egen upphöjelse eller att eftersträva framgång och erkännande i denna värld.
Det enda sanna och bestående upphöjande vi någonsin kan hoppas få uppleva blir oss givet när vi själva avklär oss varje inbillad föreställning om vår egen betydelse och i ödmjukhet besöker krubban för att där ta emot Jesusbarnets inbjudan att få del i hans gudomliga liv. Bethlehem lär att oss att vi måste göra oss små för att bli lika Gud och att Guds gåva av sig själv, och vår ödmjukhet när vi tar emot Honom, är början till äkta mänsklig storhet. Där Satans högdragenhet medfört död och förstörelse, utlovar Jesusbarnets ödmjukhet evigt liv och ära i den Heliga Treenighetens liv.
Deltagandet i Guds liv kan bara uppnå fullkomlighet i evigheten när vi ”kommer att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är” (1 Joh 3:2). Men vi börjar bli delaktiga i hans gudomlighet här på denna jord när den heliggörande nåden ingjuts i våra hjärtan i dopet och gör oss till levande tempel i den Helige Ande. Under offertoriet i den heliga mässan ber prästen att vi genom mysteriet med en droppe vatten i kalkens vin må göras delaktiga i hans gudomlighet som ödmjukade sig genom att göra sig delaktig i vår mänsklighet. I mässan är vi själva i Bethlehem, ”brödshuset”, när Ordet blir kött igen på altaret och den Gud som gjort sig liten nog att ligga i ett tråg med hö och vatten, gör sig själv liten igen i den Heliga hostian så att vi vågar närma oss Honom och ta emot honom som sann föda.
Om vi verkligen vill ge Jesusbarnet ett hem i vårt hjärta denna jul bör vi förbereda oss med god helig kommunion efter att biktat oss och tagit emot den sakramentala avlösningen. Vi behöver be om nåden att förlåta alla som sårat oss på något sätt och be om ödmjukhetens gåva. Ordet som blev kött som vi tar emot vid altaret kommer att utverka gudomliggörande under i oss i proportion till vårt saktmod och barmhärtiga kärlek.
Fr Julian Large, Oratoriefäderna, rektor för Oratoriet, London.
Artikeln publicerades i Catholic Herald i december 2018 och översattes till svenska av Göran Fäldt för Katolsk Horisont.
källa:
