Katedralen i Skhodra, Albanien

År 1945, när kommunisterna grep makten i Albanien, började Kyrkan förföljas med en grymhet man inte sett sedan kristenhetens första århundraden. År 1967 förklarade despoten Enver Hoxha att Albanien var världens första ateistiska stat. Alla religioner förbjöds, kyrkor och moskéer förstördes och präster, som tjänstgjort under svåra förhållanden, fängslades och skickades till arbetsläger. Hoxha hyste ett särskilt hat mot Katolska kyrkan, som han betraktade som ett främmande inflytande och en risk för delade lojaliteter för folket. Av den anledningen utsattes Kyrkan för ytterst hårda restriktioner. Alla katolska bruk måste utföras i hemlighet. Om man blev upptäckt väntade fängelse eller döden. Den katolska katedralen i Shkoder, Kyrkans centrum i Albanien, gjordes om till en idrottshall och andra kyrkor revs ner och försvann.

Kina kallas ofta världens första stat med total övervakning, men Albanien var föregångaren och prototypen. Hoxha beordrade att tusentals betongbunkers skulle byggas över hela landet, som skydd vid en invasion. Paranoia styrde regimen. Säkerhetspolisen, Sigurimi, var experter på att bugga hem. Man uppskattar att var tredje invånare i Albanien under den här tiden tillbringade en tid i arbetsläger eller blev förhörda av säkerhetspolisen.

Kristi ord i evangeliet, som varnade för att barn skulle förråda sina föräldrar och föräldrar sina barn, blev verklighet under dessa decennier av intensiv förföljelse. Om barnen såg något tecken på religiös aktivitet eller anslutning, en bibel eller en religiös bild, kunde de informera myndigheterna. Man tänkte ut de mest barbariska och grymma former av tortyr. Präster kunde dränkas i latriner och en ung novis, Maria Tucci, dog efter att ha stängts in bunden i en säck med ett vilt djur.

År 1991, när skräckväldet upphörde i och med kommunistregimens fall, hände något mycket märkvärdigt. En kyrka uppstod. Det visade sig att ett fåtal präster hade överlevt och bildat ett hemligt seminarium. Människorna som på något sätt behållit sin tro, döpt sina barn och bett rosenkransen, återtog de byggnader som tidigare hade varit kyrkor. I Skhodra ställde man till och med ut en beväpnad vaktstyrka för att skydda katedralen, eftersom man var rädda för att kommunisterna skulle återvända. Mässan firades offentligt för första gången på decennier (det var den Tridentinska mässan, eftersom Andra vatikankonciliet hade passerat obemärkt i den ateistiska staten). Man berättade historier om martyrerna och de levande martyrer som hade fått lida så mycket för att bevara tron under alla dessa år av förtryck.

Under en resa nyligen till Albanien, träffade jag en av dessa trons hjältar, Fr Gjergi Simoni, som fick avtjäna tio år i fängelse för att ha ”skrivit litteratur mot regimen.” Han överlevde ett av de hårdaste arbetslägren i Albanien, där det enda han fick att äta var bröd och soppa. Simoni var en av de hemliga seminaristerna och han blev den första prästen som vigdes efter kommunismens fall. Hans bror, som också är präst, var fängslad i sexton år och han var en av de tre biskopar som vigdes av S:t Johannes Paulus II, då han besökte Albanien 1993. När jag frågade Fr Simoni hur han hade överlevt, pekade han mot himlen och sade ”genom Guds nåd.”

Nu, år 2019, kan besökare vittna om Kyrkans enastående återuppståndelse ur askan, i Albanien. Enligt den Apotoliske nuntien i Albanien, ärkebiskop  Charles Brown, är tron stark bland människorna, hela kyrkans infrastruktur är i princip återuppbyggd och deltagandet i mässan är högt, men det är fortfarande brist på präster. I år var jag i katedralen (tidigare gymnastikhall) i Skhodra på påskdagen, i en mässa med fyratusen närvarande. På påskaftonen kom familjer med påskmat till katedralen, för att få den välsignad. Prästerna ledde välsignelsegudstjänster varje timme. De gamla traditionerna har överlevt och en av nutidens mest förtryckande krafter har misslyckats med att besegra något som är långt starkare än partistyret.

Chesterton skrev en gång att Kyrkans uppgift idag är att ”rädda allt liv och all frihet som kan räddas, att motstå världens skadliga krafter och att vänta på bättre tider.” När vi utför detta, kan vi med fördel lära oss av den Albanska kyrkans tålamod.

                                                                                                                      Benedict Kiely

Fr Benedict Kiely har grundat Nasarean.org, en välgörenhetsorganisation för att hjälpa kristna i Mellanöstern

Översättning för Katolsk Horisont: Lena Fäldt, Juli 2019

Inlägget kommer från sidan www.firstthings.com

Direktlänk till inlägget klicka här