De äldste och skriftlärda kan inte förneka att ett märkligt underverk har skett genom Petrus och Johannes. De förbjuder de två apostlarna att tala mera ”i det namnet”. De ”enkla och olärda” apostlarna svarar då de den prästerliga och teologiska eliten: ”Tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än honom”. ”Tänk efter själva”. Apostlarna hänvisar till något i människan som kan förstå att sanning och rätt inte får hanteras hur som helst av människor.

Petrus och de andra apostlarna får tillfälle att vittna inför samma råd som deras Herre hade fått vittna inför för inte så länge sedan. Med stöd av Skriften och med stor frimodighet vittnar Petrus om stenen som förkastades, men som nu blivit en hörnsten. Det är i hans namn, och bara i det, som människan kan räddas.

”Ni skall vittna om allt detta.” Evangelisten Lukas förmedlar i sitt evangelium denna befallning från den Uppståndne. I sitt andra verk, Apostlagärningarna, berättar han hur folket skockades kring Petrus och Johannes, när dessa botat den lame mannen vid templets ingång.