Vi har en Frälsare. Bland julhälsningarna detta år var det särskilt en som tog tag i mig. Det var inget uppseende­väckande med den. Överst fanns en bild av flygande fåglar mot en mörk himmel och bredvid den ett psaltarcitat: ”Om jag ändå hade duvans vingar! Då flög jag bort för att finna ett bo. Långt bort skulle jag fly… jag skulle söka ett skydd mot vin­ande vind och storm”. Det är många som har haft svårt att bearbeta vad som hänt under det gångna året och därför önskat sig duvans vingar för att fly.

Ingjut, Herre, din nåd i våra hjärtan. Så bad vi i kollektbönen denna fjärde söndag i advent. Det är samma bön som av­slutar Ange­lusbönen, som i katolsk tradition beds morgon, middag, kväll medan kyrk­klockan klämtar. Vi ber denna bön i mässan denna fjärde advent, som i år också är julafton. Vi är alldeles nära julen, men ännu inte framme. Hela adventstidens väntan samlas i den­na bön: Ingjut, Herre, din nåd i våra hjär­tan…