Syster Maura 9 augusti 1927 – 29 februari 2024

”Ett enda ber jag Herren om: att få vara i Herrens hus varje dag i mitt liv.” Så sjunger vi i en psaltarpsalm och det blev syster Mauras bön vid något av hennes första be­sök i Jesu Moder Marias Systraskap. Hon ville stanna i denna gemen­skap. Det var under tiden i Östra Sön­nars­löv, i slutet av sjuttitalet. Något drog henne och hon ville förbli i klostret.

1985 fick hon avlägga sin högtidliga profess. Året dessförinnan hade hon med sys­t­rarna uppta­gits i den katolska kyrkans fulla gemenskap.

”Hör min röst, så vill jag vara er Gud, och ni skall va­­ra mitt folk.” Mitt i fastetiden hör vi pro­­­fe­ten Jeremia förmedla Herrens röst. Men Herren tvingas konstatera: ”De ville inte höra eller bö­ja sitt öra till mig, utan vandrade ef­­ter sina egna rådslag”. Människans närmaste ”profet” är det egna sam­ve­tet. Den inre rös­t som lågmält men tydligt bjuder oss att gö­ra det goda och av­visa det onda. Rösten kommer inifrån människan själv, men har samtidigt en auk­toritet som står över henne själv.