maj 2024

Predikan 7 Påsksöndagen 2024

Att tro och hoppas på glädjen. Påsken väntar på Pingsten. Påsken behöver Pingsten. Vi ser det redan bland apostlarna. De var överty­gade om att Kristus hade uppstått från de döda. Han hade visat sig för dem. Men de bör­jar inte ome­delbart predika. Något mera måste till. Efter himmelsfärden ser vi dem samlade, kanske i samma sal där de firat den sista måltiden. Apostlarna samlade runt Ma­ria, i bön. På samma sätt väntar kyrkan de nio dagar­na mellan Kristi Himmels­färd och Pingst, den s.k. Pingstnovenan, i bön om och väntan på Anden.

Predikan 7 Påsksöndagen 2024

Kära bröder och systrar i Kristus, Det finns en fortfarande ganska utbredd teologisk missuppfattning att inkarnationen framför allt innebär att Herren slår rot i världen. Gud blir människa och kommer hit till världen liksom för att stanna. Enligt det här synsättet är människoblivandet tillräckligt för frälsningen, och Herrens lidande och kors reduceras till ett slags epifenomen, någonting som visserligen symboliserar Herrens makt och gudom, men som inte har någon egentlig verkan för vår frälsning. Framför allt Kristi himmelsfärd framstår då som en olöslig gåta eftersom den tycks gå emot själva frälsningens idé. För om frälsningen består just i att Herren förenar sig med oss genom att komma till världen, måste inte hans himmelsfärd i så fall betyda att vi går miste om gemenskapen med honom när han lämnar världen?

Evangeliets nomader

Det afrikanske misjonsselskapet ble grunnlagt i 1868 av kardinal Charles Lavigerie, erkebiskopen av Alger og Kartago, og hadde som mål å evangelisere Afrikas befolkning. Kardinal Lavigerie innførte en hvit klesdrakt for ordenens medlemmer, etter modell av den tradisjonelle nordafrikanske klesdrakten, bestående av en hvit kjortel og en kappe med hette, ledsaget av en rosenkrans som de bar om halsen for å signalisere at de var viet til bønn.

Moder Angelica hadde sin første sending fra en garasje i 1981, vi hadde vår første sending 22.mai 2020 fra et gjesterom i Ålesund.

Kortpredikan 11 maj 2024, SS Odo, Maiolus, Odilo, Hugo o Petrus Vene­ra­­bi­lis, abbotar av Cluny

Lukas berättar om en viss Apollos som hade kommit till Efesos. Han var en bil­dad jude från Alexan­dria, ”väl insatt i skrifter­na”, men han ”kände ba­ra till Johan­nes-dopet”. Kanske hör­de han till judekristna grup­per som fortfarande strikt följde Mose lag. Nu tas han om hand av Priscilla och Aq­ui­la och får ”noggrannare kunskap om Guds väg”. Vägen går hela tiden vidare.

”Saliga är ni när man skymfar och förföljer er”!

”Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på alla sätt förtalar er för min skull”, säger Jesus. Hans ord i slutet av Bergspredikan talar om förföljelserna i alla tider, också vår. Som kristna tror vi på Skapelseberättelsen och på människans skapelse som man och kvinna. Vi har ansvaret för att våra barn döps och fostras enligt Guds vilja och Kyrkans lära. Det är inte bara vår tro på Skapelsen som förföljs genom genusideologin i skolan utan vi själva som personer. Varför ska människor som inte kan ta ansvar för oss eller våra barn ha inflytande över vår tro och vårt ansvar som föräldrar, gudföräldrar och mor- och farföräldrar?