Fader Ray Atwood har gett en begriplig bakgrund till den auktoritetskris som följde på utgivningen av encyklikan om regleringen av barnafödslarna, Humanae Vitae 1968. Hans slutsats är att de kraftiga invändningarna, som ändå inte var representativa för biskoparna, kunde ha undvikits om de båda påvarna, nu helgonförklarade, Johannes XXIII och Paulus VI, hade kommit ut tidigare med förklaringen kring p-pillret och andra metoder, och jämförde med påven Pius XI som med Casti Connubii encyklikan om äktenskapet 1930 varit snabbt ute och besvarat den fråga som avgjorts av anglikanerna samma år och som överlåtit det moraliska ansvaret för regleringen av födslarna till de gifta paren själva utan kyrkligt bindande lära.