Search
årgång B
Kortpredikan 10 december 2020
”Frukta inte du Israels lilla hop.” Det är tröstens ord till de bortförda och betryckta i Babylon. Men också till alla i det Nya förbundet som är på väg att förlora hoppet. ”De betryckta och fattiga som förgäves söker efter vatten”, de får höra att Herren själv skall bönhöra dem.
Kortpredikan 9 december 2020
”Så stor är hans makt, så väldig hans kraft, att inte en enda uteblir.” Profeten undervisar om Guds väldiga storhet och kraft. ”Lyft upp era ögon mot höjden och se: vem har skapat allt detta?” Detta väldiga kunde göra den enskilda och ”lilla” människan ointressant och försumbar.
Kortpredikan 8 december 2020, Jungfru Marias Utkorelse och fullkomliga Renhet
Maria visste och sjunger profetiskt att alla släkten skall prisa henne salig. Steg för steg har kyrkan förstått hennes roll i frälsningen. Ängelns hälsning, ”Var hälsad, du högt benådade”, rymmer mer än en vördnadsfylld hälsning. Maria är helt fylld av nåd från första ögonblicket av sin tillblivelse.
Kortpredikan 7 december 2020, S. Ambrosius
Vem har uttryckt sig skönare än profeten Jesaja när han talar om öknen och ödemarken som gläder sig och jublar? Hedmarken skall blomstra som en lilja! En skönhet skymtar fram som väcker hopp. Maktlösa händer och vacklande knän får styrka. De blindas ögon öppnas, de dövas öron upplåts.
Predikan. 2 söndagen i Advent 2020
Genom att bli människa banar Gud en väg till oss. Vi hörde detta beskrivas i Markusevangeliets inledande ord: ”Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus, Guds son.” Ja, det är det gladaste bud som någonsin getts och kommer att ges. Det är inte vi som söker Gud så mycket som Gud som söker oss. Detta är den unikt kristna tanken jämfört med alla religioner: i frälsningshistoriens, ja all historias, absoluta höjdpunkt, är det Gud, som är bortom tid och rum och allt som finns, som tar initiativet, kommer till oss, blir Immanuel, Gud med oss; hans banade väg för oss till sig.
Predikan. 2 söndagen i Advent 2020
Det är lätt att tappa modet. Det går nästan av sig självt när det mesta ser svårt ut och många inte ens har tillgång till den heliga mässan. Men det är inte första gången i historien. Bakgrunden till den första läsningens var Israels folk fördes bort till Babylonien, där de fick leva i exil i 70 år, utan eget land, berövade sitt tempel.
Kortpredikan 5 december 2020
Människorna är som får utan herde. Många gör anspråk på att lära och vägleda, men vem kan vi lita på? Profeten antyder en tid då lärarna inte mera skall sättas åt sidan, utan folkets ”ögon skall se upp till sina lärare”. Om de viker av ”åt höger eller åt vänster” så skall de få vägledning och höra: ”Här är vägen, vandra på den”.
Kortpredikan 4 december 2020, S. Johannes av Damaskus, präst och kyrkolärare
Adventstiden klargör, mer än någon annan tid under kyrkoåret, de mänskliga grundvillkoren. Till dessa hör att människan är andligt synskadad. Människan ser inte det viktigaste. Det hon ser är oklart och ofta skevt. Utan insikt om sin synskada är Skrifternas ord obegripliga och människan förblir i mörker. Men redan att inse sin blindhet är ett första steg.