årgång B

”Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid.” Francisco Xavier, d.1552, en av de första jesuiterna, nådde till Indien, Moluc­ker­na, Japan och stod på tröskeln till Kina. Han lär ha döpt tio­tusentals. Han var ”fast i sitt sinne och förtröstade på Herren”. Han uppväckte samma ivriga fasthet hos de döpta. Han fick var­ken tid att äta eller sova.

Blindhet är mänsklig­he­tens villkor. Människan ser myc­ket, men inte det viktigaste. Hon ser inte vad allting handlar om, och hon lider av det. Särskilt under adventstiden vill kyrkan bota vår blindhet. Hon tar hjälp av dem som fått sina ögon öppnade, pro­feter och evan­ge­lis­ter. Profeten talade om ”ett gästabud för alla folk”.

En avhuggen stam, en stubbe, det var vad som återstod av den mäktiga Davidsdynastin. Men ur denna stubbe skall det skjuta upp ett skott, en telning från dess rötter skall bära frukt. Det var löftet om en kommande Messias. På honom skall Herrens Ande vila, vishet och förstånd, råd och starkhet, kunskap och gudsfruktan.

Guds och Kristi ord ger inte bara information. Det rymmer en kraft som tränger in i och förvandlar ett trögt och tviv­lande hjärta. Människan kan avvisa ordet. Tron ges inte utan männi­skans vilja och samverkan. Ändå förblir tron en gåva, förmedlad av dem som fått uppdraget, allt genom An­dens kraft.

Vi får många uppmaningar i dessa tider, inte minst när det gäller Covid -19. Håll avstånd, tvätta händerna, håll dig informerad, kontrollera hälsan! Men det gäller inte bara Corona. Me­dia flödar över av råd om hälsa och ekonomi. Polisen uppmanar till vaksamhet mot be­dra­gare etcetera. – Också i den andliga världen ges det råd. Många tycks vara goda och välmotivera­de, men råden är många och kan lätt bli för­virr­ande.

Lyckliga de som tillhör ett rike med en sådan Herre och Konung! Den som hör läsningarna på Kristus Konungens dag kan överväldigas av lyckan och glädjen över att tillhöra ett rike som regeras av en sådan Konung. Alla riken i historien har sin uppgång och sitt fall. Om detta rike står det att dess välde är evigt, det skall aldrig upphöra och aldrig gå under. Om många riken gäller att deras herrar själva har tagit sig makten, ofta med list eller våld, men om denne härskare står det att makten är honom given.

För de flesta människor idag är talet om den yttersta domen något främmande, ofta något skrämmande, även för dem som instämmer i trosbekännelsens ord om att Kristus skall ”återkomma i härlighet för att döma levande och döda”. Det låter skrämmande men är i grunden ett gott budskap, människovärdigt och hoppfullt. Utan en slutlig och rättvis dom skulle alla orättvist dömda aldrig få någon upprättelse. Orätten skulle få sista ordet.